Det är snart 20 år sedan Portugal beslöt att lämna sin
koloni Östtimor och ge folket självt rätt att bestämma över
sin framtid. Ett och ett halvt år senare, den 7 december
1975, ockuperades ön av Indonesien. Sedan dess har FN vid
ett flertal tillfällen beslutat att det ska hållas en
folkomröstning på Östtimor för att besluta om dess framtida
status. Indonesien vägrar att följa FN:s beslut. Sverige bör
aktivt agera för att en folkomröstning kommer till stånd.
I dag råder varken demokrati eller respekt för mänskliga
rättigheter på Östtimor, som snarast kan beskrivas som ett
fängelse för dess befolkning. Den 12 november 1992 förra
året genomförde indonesisk militär en massaker på civila,
som deltog i ett fredligt sorgetåg i Östtimors huvudstad
Dili -- minst 200 personer dödades. De anhöriga fick inte
ens möjlighet att begrava sina döda, då liken ''försvunnit''.
Denna händelse väckte stor upprördhet världen över.
Indonesiens regering måste dra bort sina väpnade
styrkor från Östtimor och skapa politiska förutsättningar
för en folkomröstning om Östtimors framtid. Det är inte
acceptabelt att Indonesien nonchalerar FN:s beslut.
Mot bakgrund av den allt allvarligare situationen i
Östtimor bör FN i dag etablera en permanent närvaro i
territoriet, dels för att garantera den timoresiska
befolkningens liv och säkerhet, dels för att säkerställa
folkets rätt till självbestämmande.
Västpapua
Fram till 1962 tillhörde västra delen av Nya Guinea
Nederländerna. I New York beslöts då att området skulle
överföras till Indonesien trots befolkningens protester.
Sverige accepterade denna införlivning 1969. Det finns all
anledning för den svenska regeringen att överväga en
förändrad hållning i detta fall och ta upp frågan till
omprövning i FN.
I 25 år har det papuanska folket under ledning av
frihetsrörelsen OPM (Organisationen för ett fritt Papua)
kämpat för sin självständighet. Svenskt bistånd bör kunna
kanaliseras direkt till OPM för att komma den papuanska
befolkningen direkt tillgodo.
Genom ett transmigrationsprogram pågår i dag en
utrotning av den ursprungliga befolkningen.
Folkförflyttningar av det här slaget kan inte accepteras.
Sverige bör reagera och internationellt verka för att dessa
tvångsförflyttningar upphör.
Papuanerna måste som ursprungsfolk garanteras rätten
att utöva sin uråldriga kultur.
Aceh
I Aceh liksom Östtimor och Västpapua drömmer folket
om självständighet. Acehnerna anser att deras
landområden är ockuperade av folk från Java.
Motståndsrörelsen inledde en offensiv 1989 efter att ha
fört en anonym tillvaro sedan mitten av 1970-talet då ett
''Fritt Aceh'' utropades. I juli 1990 startade den indonesiska
regeringen en omfattande anti-gerillakrigföring i Aceh
genom att mobilisera 12 000 soldater. Militären fick fria
händer att krossa motståndsrörelsen, vilket lett till
ohämmat våld mot befolkningen. Amnesty International
har rapporterat om militärens övergrepp. Internationellt
har dock situationen inte fått den uppmärksamhet som den
borde ha eftersom det rör sig om grova kränkningar av
mänskliga rättigheter. Sverige bör agera för att situationen
i Aceh tas upp i FN.
Bistånd och krediter
Så länge Indonesien bryter mot mänskliga rättigheter på
det sätt som nu sker och dessutom vägrar att medverka till
en folkomröstning i Östtimor bör Sverige varken lämna
bidrag eller u-krediter till den indonesiska staten.
Sverige deltar sedan juli 1992 i det nya
biståndskonsortiet CGI (Consultative Group on Indonesia)
genom den Nordiska Investeringsbanken (NIB). Sverige
bör använda sin närvaro där att ta upp Indonesiens
kränkningar mot mänskliga rättigheter och verka för att den
internationella kreditgivningen kopplas till efterlevnaden
av FN:s resolutioner.
Biståndsministern har i riksdagen uttalat att NIB:s
beslut endast fattas på kommersiella grunder och gjorde viss
jämförelse med Världsbanken. Världsbanken ställer dock
alltmer krav på mottagarländerna och pengarnas
användning. Sverige bör också kunna göra detta inom
ramen för sitt engagemang i NIB. Om NIB inte kan ställa
krav på Indonesiens efterlevnad av mänskliga rättigheter så
bör Sverige verka för att NIB utgår ur CGI.
Däremot bör svenskt bistånd ges till icke-
parlamentariska organisationer (NGOs) i Indonesien
eftersom de gör ett utomordentligt arbete för att stödja en
demokratisk utveckling och respekt för mänskliga
rättigheter. Likaså bör stöd ges till NGOs som direkt
arbetar för drägligare förhållanden för den förtryckta
befolkningen.
Vapenexport
Sverige har under årens lopp exporterat en mängd
krigsmateriel till Indonesien. Under åren 1986--89
levererades t.ex. för 223 miljoner kronor trots att det i
princip rådde förbud att exportera vapen på grund av inre
oroligheter. Regeringen har gett tillstånd till denna utförsel
med motiveringen att det rör sig om följdleveranser. 1990
förekom ingen export men 1991 såldes för 1,8 miljoner.
Under förra året gav utrikeshandelsministern uttryck för
att nya vapensystem skulle kunna exporteras till Indonesien
på grund av ökad stabilitet och ekonomisk utveckling i
landet. Det är klart att man kan tala om stabilitet när
förtrycket är så totalt att människor inte har några
möjligheter att uttrycka sina åsikter. Men det kan aldrig
vara Sveriges hållning att stödja förtryckarregimer. Därför
kan ingen export av vapen till Indonesien accepteras i
dagens läge.
När det gällde konflikten i forna Jugoslavien beslöt
regeringen att stoppa all export. Det borde
regeringen även göra i fallet Indonesien med hänsyn till det
ökade våldet och att Indonesien klart deklarerat att de inte
kommer att följa FN:s beslut angående folkomröstning på
Östtimor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser av FN i Östtimor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om folkomröstning i Östtimor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Västpapua,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Aceh,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bistånd eller u-krediter till
Indonesien,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Nordiska investeringsbanken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vapenexport till Indonesien.
Stockholm den 25 januari 1994
Ingela Mårtensson (fp)