Östtimor
Det är snart 20 år sedan Portugal beslöt att lämna sin koloni Östtimor och ge folket självt rätt att bestämma över sin framtid. Ett och ett halvt år senare, den 7 december 1975, ockuperades ön av Indonesien. Sedan dess har FN vid ett flertal tillfällen beslutat att det ska hållas en folkomröstning på Östtimor för att besluta om dess framtida status. Indonesien vägrar att följa FN:s beslut. Sverige bör aktivt agera för att en folkomröstning kommer till stånd.
I dag råder varken demokrati eller respekt för mänskliga rättigheter på Östtimor, som snarast kan beskrivas som ett fängelse för dess befolkning. Den 12 november 1992 förra året genomförde indonesisk militär en massaker på civila, som deltog i ett fredligt sorgetåg i Östtimors huvudstad Dili -- minst 200 personer dödades. De anhöriga fick inte ens möjlighet att begrava sina döda, då liken ''försvunnit''. Denna händelse väckte stor upprördhet världen över.
Indonesiens regering måste dra bort sina väpnade styrkor från Östtimor och skapa politiska förutsättningar för en folkomröstning om Östtimors framtid. Det är inte acceptabelt att Indonesien nonchalerar FN:s beslut.
Mot bakgrund av den allt allvarligare situationen i Östtimor bör FN i dag etablera en permanent närvaro i territoriet, dels för att garantera den timoresiska befolkningens liv och säkerhet, dels för att säkerställa folkets rätt till självbestämmande.
Västpapua
Fram till 1962 tillhörde västra delen av Nya Guinea Nederländerna. I New York beslöts då att området skulle överföras till Indonesien trots befolkningens protester. Sverige accepterade denna införlivning 1969. Det finns all anledning för den svenska regeringen att överväga en förändrad hållning i detta fall och ta upp frågan till omprövning i FN.
I 25 år har det papuanska folket under ledning av frihetsrörelsen OPM (Organisationen för ett fritt Papua) kämpat för sin självständighet. Svenskt bistånd bör kunna kanaliseras direkt till OPM för att komma den papuanska befolkningen direkt tillgodo.
Genom ett transmigrationsprogram pågår i dag en utrotning av den ursprungliga befolkningen. Folkförflyttningar av det här slaget kan inte accepteras. Sverige bör reagera och internationellt verka för att dessa tvångsförflyttningar upphör.
Papuanerna måste som ursprungsfolk garanteras rätten att utöva sin uråldriga kultur.
Aceh
I Aceh liksom Östtimor och Västpapua drömmer folket om självständighet. Acehnerna anser att deras landområden är ockuperade av folk från Java.
Motståndsrörelsen inledde en offensiv 1989 efter att ha fört en anonym tillvaro sedan mitten av 1970-talet då ett ''Fritt Aceh'' utropades. I juli 1990 startade den indonesiska regeringen en omfattande anti-gerillakrigföring i Aceh genom att mobilisera 12 000 soldater. Militären fick fria händer att krossa motståndsrörelsen, vilket lett till ohämmat våld mot befolkningen. Amnesty International har rapporterat om militärens övergrepp. Internationellt har dock situationen inte fått den uppmärksamhet som den borde ha eftersom det rör sig om grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Sverige bör agera för att situationen i Aceh tas upp i FN.
Bistånd och krediter
Så länge Indonesien bryter mot mänskliga rättigheter på det sätt som nu sker och dessutom vägrar att medverka till en folkomröstning i Östtimor bör Sverige varken lämna bidrag eller u-krediter till den indonesiska staten.
Sverige deltar sedan juli 1992 i det nya biståndskonsortiet CGI (Consultative Group on Indonesia) genom den Nordiska Investeringsbanken (NIB). Sverige bör använda sin närvaro där att ta upp Indonesiens kränkningar mot mänskliga rättigheter och verka för att den internationella kreditgivningen kopplas till efterlevnaden av FN:s resolutioner.
Biståndsministern har i riksdagen uttalat att NIB:s beslut endast fattas på kommersiella grunder och gjorde viss jämförelse med Världsbanken. Världsbanken ställer dock alltmer krav på mottagarländerna och pengarnas användning. Sverige bör också kunna göra detta inom ramen för sitt engagemang i NIB. Om NIB inte kan ställa krav på Indonesiens efterlevnad av mänskliga rättigheter så bör Sverige verka för att NIB utgår ur CGI.
Däremot bör svenskt bistånd ges till icke- parlamentariska organisationer (NGOs) i Indonesien eftersom de gör ett utomordentligt arbete för att stödja en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. Likaså bör stöd ges till NGOs som direkt arbetar för drägligare förhållanden för den förtryckta befolkningen.
Vapenexport
Sverige har under årens lopp exporterat en mängd krigsmateriel till Indonesien. Under åren 1986--89 levererades t.ex. för 223 miljoner kronor trots att det i princip rådde förbud att exportera vapen på grund av inre oroligheter. Regeringen har gett tillstånd till denna utförsel med motiveringen att det rör sig om följdleveranser. 1990 förekom ingen export men 1991 såldes för 1,8 miljoner.
Under förra året gav utrikeshandelsministern uttryck för att nya vapensystem skulle kunna exporteras till Indonesien på grund av ökad stabilitet och ekonomisk utveckling i landet. Det är klart att man kan tala om stabilitet när förtrycket är så totalt att människor inte har några möjligheter att uttrycka sina åsikter. Men det kan aldrig vara Sveriges hållning att stödja förtryckarregimer. Därför kan ingen export av vapen till Indonesien accepteras i dagens läge.
När det gällde konflikten i forna Jugoslavien beslöt regeringen att stoppa all export. Det borde regeringen även göra i fallet Indonesien med hänsyn till det ökade våldet och att Indonesien klart deklarerat att de inte kommer att följa FN:s beslut angående folkomröstning på Östtimor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser av FN i Östtimor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkomröstning i Östtimor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Västpapua,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Aceh,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bistånd eller u-krediter till Indonesien,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Nordiska investeringsbanken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vapenexport till Indonesien.
Stockholm den 25 januari 1994 Ingela Mårtensson (fp)