''Demokrati, utveckling och respekt för mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheter är ömsesidigt
beroende och inbördes förstärkande'' står det i
slutdokumentet från FN:s världskonferens om de mänskliga
rättigheterna i juni 1993. Den svenska regeringen uttrycker
i årets budgetproposition sin uppskattning över att detta
synsätt vunnit ökat internationellt genomslag.
Vidare skriver regeringen:
Betydelsen av internationell uppmärksamhet kring de
mänskliga rättigheterna kan inte nog poängteras. De
överenskomna normerna om de mänskliga rättigheterna
utgör vår tids främsta ledstjärna för vad som skall gälla av
principer och regler för staters maktutövning. Normerna
ger folkrättsligt skydd åt människor tillhörande minoriteter
eller andra utsatta grupper.
Konventioner om mänskliga rättigheter handlar alltså
om att skydda medborgarna mot den egna staten. Brott mot
mänskliga rättigheter avser staters agerande och inte
enskilda personer, grupper eller organisationer.
Det är därför felaktigt att koppla ihop mänskliga
rättigheter och terrorism. Terrorism ska sjävklart
motarbetas, eftersom det är ett hot mot säkerheten. Men
stater ska inte kunna motivera brott mot mänskliga
rättigheter med att de bekämpar terrorism.
Därför var det synnerligen olyckligt att FN:s
generalförsamling 1993 enhälligt antog en resolution om
mänskliga rättigheter och terrorism på förslag av Turkiet.
Sverige gjorde visserligen en röstförklaring som påpekade
att brott mot mänskliga rättigheter avser stater och inte
terrorgrupper.
Turkiet har som väntat sett FN:s beslut som en framgång
och skriver i ett pressmeddelande:
Enligt förslaget kränker terrorism de mänskliga
rättigheterna. Därmed bryts regeln om att enbart stater kan
kränka de mänskliga rättigheterna.
Länder uppmanas dessutom att på internationell,
regional och nationell nivå utöka sitt samarbete och vidta
effektiva åtgärder för att omintetgöra terrorism. Att
förslaget antogs visar prov på det internationella
samfundets beslutsamhet att försvara de mänskliga
rättigheterna och demokratin gentemot terrorism.
Turkiet uppfattar med all rätt att FN-beslutet ger dem
legitimitet för det våld som används mot kurderna. Detta
strider mot konventioner om mänskliga rättigheter som bl a
inriktar sig på skydd för minoriteter. Amnesty International
rapporterar kontinuerligt om brott mot mänskliga
rättigheter i Turkiet. Våldet har dessutom trappats upp den
senaste tiden från såväl PKK som turkisk militär och
drabbar den civila befolkningen.
FN måste återgå till uppfattningen att mänskliga
rättigheter handlar om befolkningens skydd mot staten.
Genom att koppla ihop mänskliga rättigheter och terrorism
så undergrävs det högst angelägna arbetet för mänskliga
rättigheter. Sverige bör agera för denna ståndpunkt i FN.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mänskliga rättigheter och
terrorism.
Stockholm den 25 januari 1994
Ingela Mårtensson (fp)