''Demokrati, utveckling och respekt för mänskliga rättigheterna och grundläggande friheter är ömsesidigt beroende och inbördes förstärkande'' står det i slutdokumentet från FN:s världskonferens om de mänskliga rättigheterna i juni 1993. Den svenska regeringen uttrycker i årets budgetproposition sin uppskattning över att detta synsätt vunnit ökat internationellt genomslag.
Vidare skriver regeringen:
Betydelsen av internationell uppmärksamhet kring de mänskliga rättigheterna kan inte nog poängteras. De överenskomna normerna om de mänskliga rättigheterna utgör vår tids främsta ledstjärna för vad som skall gälla av principer och regler för staters maktutövning. Normerna ger folkrättsligt skydd åt människor tillhörande minoriteter eller andra utsatta grupper.
Konventioner om mänskliga rättigheter handlar alltså om att skydda medborgarna mot den egna staten. Brott mot mänskliga rättigheter avser staters agerande och inte enskilda personer, grupper eller organisationer.
Det är därför felaktigt att koppla ihop mänskliga rättigheter och terrorism. Terrorism ska sjävklart motarbetas, eftersom det är ett hot mot säkerheten. Men stater ska inte kunna motivera brott mot mänskliga rättigheter med att de bekämpar terrorism.
Därför var det synnerligen olyckligt att FN:s generalförsamling 1993 enhälligt antog en resolution om mänskliga rättigheter och terrorism på förslag av Turkiet. Sverige gjorde visserligen en röstförklaring som påpekade att brott mot mänskliga rättigheter avser stater och inte terrorgrupper.
Turkiet har som väntat sett FN:s beslut som en framgång och skriver i ett pressmeddelande:
Enligt förslaget kränker terrorism de mänskliga rättigheterna. Därmed bryts regeln om att enbart stater kan kränka de mänskliga rättigheterna.
Länder uppmanas dessutom att på internationell, regional och nationell nivå utöka sitt samarbete och vidta effektiva åtgärder för att omintetgöra terrorism. Att förslaget antogs visar prov på det internationella samfundets beslutsamhet att försvara de mänskliga rättigheterna och demokratin gentemot terrorism.
Turkiet uppfattar med all rätt att FN-beslutet ger dem legitimitet för det våld som används mot kurderna. Detta strider mot konventioner om mänskliga rättigheter som bl a inriktar sig på skydd för minoriteter. Amnesty International rapporterar kontinuerligt om brott mot mänskliga rättigheter i Turkiet. Våldet har dessutom trappats upp den senaste tiden från såväl PKK som turkisk militär och drabbar den civila befolkningen.
FN måste återgå till uppfattningen att mänskliga rättigheter handlar om befolkningens skydd mot staten. Genom att koppla ihop mänskliga rättigheter och terrorism så undergrävs det högst angelägna arbetet för mänskliga rättigheter. Sverige bör agera för denna ståndpunkt i FN.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mänskliga rättigheter och terrorism.
Stockholm den 25 januari 1994 Ingela Mårtensson (fp)