Tibet

Brotten mot mänskliga rättigheter i Tibet är välkända
och väldokumenterade. Dessa innefattar avrättningar av
politiska fångar, tortyr, tvångsarbete, tvångssteriliseringar,
tvångsaborter och t.o.m avlivandet av nyfödda barn.
Sammanlagt beräknas 1,2 miljoner tibetaner ha omkommit
som en följd av Kinas ockupation av Tibet. Dessa brott
fortgår trots omvärldens, inklusive Sveriges, protester.

Det pågår en omfattande utarmning av Tibets kultur och
ekologi. Nästan alla kloster är förstörda. Tibetanerna kan
numera inte göra sig förstådda på sitt eget språk i affärer
och hos myndigheter. Stora skogsområden har kalhuggits
utan att återplantering har skett. Det senare har lett till
erosion, vilket i sin tur orsakat översvämningar. Redan 1985
protesterade tibetanerna mot ett stort planerat
kraftverksbygge i Yandok Tso nära Lhasa. Enligt Kinas
konstitution äger ett autonomt område rätt att sköta sin
egen ekonomi och förfoga över egna naturtillgångar. Inte
desto mindre är idag detta kraftverksbygge i full gång utan
att någon är klar över dess ekologiska konsekvenser. Vidare
har en massiv inflyttning av kineser, framförallt under 1980-
talet, lett till att tibetanerna nu anses vara i minoritet i sitt
eget land. Allt detta innebär att tibetanernas hela existens
som folk hotas.

Dessa missförhållanden hänger intimt samman med
Kinas invasion av Tibet 1949-50, och kommer med all
sannolikhet inte att ändras om inte tibetanerna återfår sin
självständighet. Tibet har en tusenårig historia som
självständig stat. Trots att Kina periodvis haft relativt stort
inflytande i landet finns det inget som helst historiskt belägg
för att Tibet skulle ha varit en integrerad del av Kina. Kinas
anspråk på Tibet grundar sig bl.a. på den tibetanska kungen
Songtsen Gampos giftermål med en kinesisk prinsessa på
600-talet. Detta argument är lika absurt som att Sverige
skulle tillhöra Tyskland p.g.a drottning Silvias härkomst.
Enligt ett annat kinesiskt argument tillhör Tibet Kina som
en följd av Tibets inkorporering i mongolriket.
Mongolernas välde är det största som funnits i
världshistorien. Med samma argument skulle en rad stater
tillhöra Kina, inklusive Ungern och Polen.

Ledande tibetologer som Petech, Richardson, Goldstein
och van Walt är eniga om att Tibet var en självständig stat
när Kina invaderade 1949-50. Detta är också den slutsats
som internationella juristkommissionen drog i samband
med att Tibet-frågan togs upp i FN:s generalförsamling
1960. Som bekant fann också kommissionen att tibetanerna
utsatts för folkmord och att 16 artiklar av den universella
deklarationen om mänskliga rättigheter brutits.

Kinas ockupation av Tibet utgör således ett klart brott
mot internationell rätt. Trots detta har Sverige aldrig
ifrågasatt Kinas suveränitet över Tibet.

Den 29 oktober 1991 deklarerade den amerikanska
kongressen Tibet som ockuperat land. Denna deklaration
innefattar inte bara ''Tibet Autonomus Region'' (T.A.R)
utan även övriga tibetanska autonoma områden utanför
T.A.R i Qinghai, Gansu, Szechuan och Yunnan. Vidare
erkändes Dalai Lama och den tibetanska exilregeringen
som enda legitima representanter för det tibetanska folket.

Sedan Dalai Lama och större delen av hans regering
tvingades gå i exil 1959 har man utarbetat en demokratisk
konstitution. Den tillämpas bland de ca 100.000 tibetanska
flyktingar, som lever i Indien. Denna konstitution
upprättades 1960 och har sedan dess vidareutvecklats.
Tanken är att den skall gälla i ett framtida fritt Tibet.

Mot denna bakgrund bör Sverige erkänna Tibets rätt till
självständighet.

Vidare bör Sverige utöva påtryckningar på Kina så att
förhandlingar upptas mellan Kinas ledning och den
tibetanska exilregeringen på grundval av Dalai Lamas
fredsplan.

Brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tibet har till
stor del kunnat genomföras pga att de skett i tysthet. På
initiativ av Riksdagens Tibetkommitté har
Utrikesdepartementet sedan ett år tillbaka påbörjat
förberedelserna för att en svensk delegation skall besöka
Tibet och Kina för att på ort och ställe undersöka de
förhållanden tibetanerna lever under. Så har skett från
andra länder tex Australien, Schweiz, Frankrike och
Holland. Aktioner av denna typ ger eko i hela världspressen
även om uppmärksamheten måste riktas mot att en sådan
delegation förbjuds studera vissa saker. Vi vet också att
Kina är känsligt för världssamfundets reaktioner.

Emellertid synes UD:s förberedelser ha avstannat,
varför riksdagen bör uppdra åt regeringen att snabbt
slutföra dessa så att ett delegationsbesök kan komma till
stånd snarast.

Sverige är nu observatör i FNs kommission för de
mänskliga rättigheterna. Detta ger speciella möjligheter att
ta upp frågan om övergreppen mot de mänskliga
rättigheterna i Tibet. För tre år sedan gjorde Sverige ett
försök att aktualisera frågan där men lyckades inte få gehör
för detta. Med ytterligare rapporter om kinesernas
övergrepp bör vi försöka igen.

Inom FN finns s.k. tematiska rapportörer för bl.a.
religiös ofördragsamhet. Sverige bör också ta initiativ till att
dessa studerar denna form av kränkning av de mänskliga
rättigheterna i Tibet och Kina.

De tibetanska flyktingar som finns i Dharamsala i norra
Indien lever under mycket knappa omständigheter. Värst är
kanske förhållandena på det medicinska området.
Mediciner saknas ofta och tillgång till läkare finns endast i
korta perioder när Röda Korset eller annan
hjälporganisation kan skicka någon.

Också inne i Tibet är umbärandena svåra. Röda Korset
och Médecins sans Frontières är uppenbarligen de enda
organisationer som tillåts verka. Regeringen bör därför
specialdestinera biståndsresurser till humanitära insatser i
Tibet och till flyktinglägren i Dharamsala och Missouri i
Indien.

Nyligen hölls en tribunal i Strasbourg där nya övergrepp
kartlades. Organisationer som Amnesty International, Law
Asia och Asia Watch visade genom sina rapporter att
övergreppen fortsätter i oförminskad skala. Inför beslutet
att i sommar öppna Kina för besök utifrån har inflyttningen
av kineser flerdubblats.

Tribunalens utslag var att Tibet och tibetanerna utsätts
för systematiska övergrepp mot de mänskliga rättigheterna
och att Tibet är utsatt för ett etniskt och kulturellt folkmord.

Allvarlig oro uttalades också över den miljöförstöring
som pågår i form av kalhuggning och spridande av
radioaktivt avfall och som påverkar klimatförhållanden för
flera nationer i regionen.

Kina är ett av de få kvarvarande kommunistiska länder
som klart deklarerat att man inte alls har för avsikt att föra
utvecklingen i riktning mot demokrati eller skydd för
mänskliga rättigheter.

Tvärtom skärper Kina sina vedergällningar mot
oliktänkande. Nyligen kom rapporter om avrättningar av
kristna dissidenter och avslöjandena att politiska fångar
används som slavar i Kinas exportindustrier är klart
dokumenterade. Sveriges internationellt goda rykte som
försvarare av mänskliga rättigheter förpliktigar ett starkt
stöd för tibetanernas frihetssträvanden.

Europaparlamentet antog i oktober 1993 en resolution
om att det i alla samarbetskontrakt med Kina, först och
främst de offentliga, skall införas en klausul om respekt för
mänskliga rättigheter. Sveriges riksdag bör göra ett
motsvarande uttalande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige bör erkänna Tibets rätt till självständighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt stöd för Dalai Lamas
initiativ till fredssamtal och dialog med Kina,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att snabbt slutföra
förberedelserna för ett besök av en svensk delegation till
Kina och Tibet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska initiativ i Förenta
nationerna för att stärka skyddet för de mänskliga
rättigheterna i Tibet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt bistånd till humanitära
insatser till organisationer i Tibet och till flyktinglägren i
Dharamsala och Missouri,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa en klausul om respekt
för mänskliga rättigheter i de samarbetsavtal Sverige och
svenska myndigheter sluter med Kina,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i övrigt anförts om svenskt stöd för demokratisk
utveckling och respekt för mänskliga rättigheter i Tibet.

Sockholm den 24 januari 1994

Ylva Annerstedt (fp)

Marianne Andersson (c)

Leif Bergdahl (nyd)

Ulf Björklund (kds)

Hans Göran Franck (s)

Bertil Måbrink (v)

Kent Olsson (m)