Med kommunismens fall och Sovjetunionens upplösning uppstod ett antal nya stater på dess forna territorium. I en del fall stater som aldrig tidigare existerat. I en del fall gamla nationer, som inte existerat som statsbildningar sedan flera århundraden. En sådan är Ukraina.
Historiskt har Ukraina spelat en viktig roll såväl kulturellt som politiskt för Europas utveckling. Ukraina utgjorde, särskilt med västra Ukraina eller Galizien, den östra utposten av det forna Centraleuropa. Författare som Joseph Roth kan i sina verk vittna om Galiziens betydelse för den östjudiska civilisation och kultur, som lämnat så många spår i Europas moderna utveckling.
Vid besök i Ukraina överraskas man också över det levande historiemedvetandet kring såväl vikingarnas härjningar som bidrog till grundandet av Kiev-riket som de gemensamma krigsansträngningarna mellan kosackhövdingen Mazepa och vår egen Karl XII. Dessa historiska utvikningar kan tyckas episodiska, men understryker att Ukraina, inte bara i det egna folkets ögon, alltid utgjort en europeisk utpost och inte en sibirisk. Ukraina är ett europeiskt land. Ryssland är såväl europeiskt som sibiriskt.
Ukraina har inte bara historiska band till Sverige utan utgör också idag en av vårt lands närmsta grannar. Det blev svenskarna mycket påtagligt varse om inte annat i april 1986 vid Tjernobylolyckan.
Ukraina har 55 miljoner invånare och är till ytan näst Ryssland Europas största stat. Även om Ukrainas kärnvapen avvecklas och även om slagkraften hos de väpnade styrkor som övertogs från det forna Sovjetunionen kan diskuteras utgör de numerärt en av Europas största krigsmakter. Geopolitiskt kan Ukraina spela en roll som buffert mellan Europas två stormakter Tyskland och Ryssland. Det kan ha en icke oväsentlig betydelse också för säkerheten för Polen och de baltiska staterna.
I ett globalt maktperspektiv kan det synas realistiskt att USA helt prioriterar relationerna till Ryssland. Det förklarar också det starka tryck som USA utsatt Ukrainas ledning för i strävan att avveckla de ukrainska kärnvapnen. Det är emellertid inget skäl för Europas stater att negligera relationerna till Ukraina i den utsträckning som skett. Tvärtom är det ett starkt regionalt säkerhetspolitiskt intresse att utveckla goda relationer med såväl Ryssland som Ukraina. Den hittillsvarande nonchalansen mot Ukraina kan bara stärka de imperialistiska tendenserna i Ryssland vad avser Ukraina.
Sverige har upprättat diplomatisk beskickning i Kiev. Sverige bör därutöver intensifiera utbyte och samarbete med Ukraina.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklade kontakter och utbyte mellan Sverige och Ukraina.
Stockholm den 25 januari 1994
Lennart Rohdin (fp)