Den formella grunden för FNs Internationella domstol i
Haag är FN:s stadga, artikel 92, ''Förenta nationernas
främsta rättsskipande organ''.
I Internationella domstolen ingår 15 domare, som är
valda av generalförsamlingen och säkerhetsrådet,
oberoenda av varandra. Statuterna rekommenderar de
nationella förslagsställarna att före kandidatnomineringen
konsultera sitt lands högsta domstol, de juridiska
fakulteterna och nationella sektioner av internationella
juridiska akademier. Syftet är givetvis att undvika ett alltför
starkt politiskt regeringsinflytande vid
kandidatnomineringen.
För ett giltigt val krävs att vederbörande kandidat
erhåller absolut majoritet i både generalförsamlingen och
säkerhetsrådet.
Domarna ska visserligen väljas utan hänsyn till
nationalitet. Men enligt artikel 9 ska väljarna ha i åtanke att
det skall finnas garantier för att domstolen som helhet
måste kunna företräda ''civilisationens olika huvudformer
och världens främsta rättssystem''.
Domarna ska ha hög juridisk kompetens och högsta
moraliska anseende. De ska inneha de kvalifikationer, som
i deras hemland krävs för de högsta domarämbetena eller
vara rättslärda med erkänd sakkunskap i internationell rätt.
Inte mer än en domare får väljas från samma land. De väljs
på nio år med möjlighet till omval. Domstolen är beslutsför
med nio domare. Domarna är oavsättliga. Endast om övriga
medlemmar av domstolen enhälligt förklarar att en domare
inte längre fyller förutsättningarna för domarsysslan kan
domaren avsättas.
Internationella domstolen i Haag är FN:s främsta
juridiska organ. Samtliga FN:s medlemmar är anslutna till
domstolsstadgan (artikel 93). Varje stat, som är medlem av
FN, förpliktar sig att godta domstolens beslut i mål där
vederbörande stat är part.
Generalförsamlingen och säkerhetsrådet kan också hos
domstolen begära icke bindande råd i juridiska frågor.
Yttranden på sådana frågor är meningsyttringar med
utomordentligt stor tyngd och måste, åtminstone om det
gäller någon institution inom FN, respekteras av det organ
som framställt frågan.
För att avgöra mål enligt summariskt förfarande kan en
kammare om fem domare tillsättas. Parterna ges möjlighet
att i samråd med domstolens president påverka antalet
ledamöter i en kammare och valet av dessa. Kammaren
fungerar som en skiljedomstol och kan sammanträda på
annan plats än i Haag och anlita olika experter. Reformen
har vitaliserat domstolens arbete.
Domstolen skall enligt artikel 38 första paragrafen
avgöra tvister ''i överensstämmelse med internationell rätt''.
I allmänhet får en dom det innehåll som majoriteten av
domarna anser att den skall ha. Vid lika röstetal har
presidenten utslagsröst.
Under många år har FN:s generalförsamling på sin
dagordning haft ''Översyn av Internationella domstolens
roll'', som ett ärende.
Av de 15 domare som FNs generalförsamling och
säkerhetsrådet valt finns ingen kvinna. Även om kraven till
ämbetet är höga bör det ändå bland världens länder finnas
lämpliga kvinnliga domarkandidater.
Om väljarna, dvs de olika staterna, enligt artikel 9 ska
bevaka att det finns en garanterad säkerhet så att domstolen
''företräder civilisationens olika huvudformer och världens
främsta rättssystem'' bör hänsyn också tas till att hälften av
världens befolkning faktiskt är kvinnor och att en stor del av
FNs arbete gäller kvinnor i många av FNs medlemsländer.
Detta faktum bör återspeglas i domstolens sammansättning
vad gäller kön. Idag finns ingen kvinnlig domare i FNs
Internationella domstol i Haag.
Med tanke på Sveriges goda internationella anseende
samt erkända arbete för mänskliga rättigheter och
jämställdhet bör Sverige i FN verka för en jämn
könsfördelning i FNs Internationella domstol.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i FN bör verka för en
jämn könsfördelning bland domarna vid FN:s
internationella domstol i Haag.
Stockholm den 25 januari 1994
Margareta Viklund (kds)