Ungefär tre miljoner av Sudans befolkning på cirka 24
miljoner invånare är idag på flykt från kriget i södra Sudan.
80 % av civilbefolkningen i landets södra delar har tvingats
från sina hem sedan 1983.
I 40 år -- med ett tioårigt fredsuppehåll under 1970- och
80-talen -- har landet plågats av ett inbördeskrig. År 1983
blossade inbördeskriget i Sudan upp igen. Människor i
landets södra del gjorde uppror mot den dåvarande
regeringen. Det är den svarta, huvudsakligen kristna
befolkningen som slåss för att slippa påtvingas den
muslimska arabiskättade regimens hårda politik. Sudan var
en av de få stater som stödde Irak under Kuwaitkriget. Den
islamska regeringen har även knutit nära band med Iran.
Kriget i Sudan är ett krig som bedrivits med svälten som
vapen av regeringen i Khartoum vars brist på respekt för
mänskliga rättigheter är ökänd. Massflykten beror på att
varken regeringssidan eller det sudanesiska folkets
befrielsearmé SPLA skonar civilbefolkningen. Gerillan som
kämpar mot den muslimska regeringen i huvudstaden
Khartoum har splittrats. Situationen har förvärrats och ett
inbördeskrig i inbördeskriget har brutit ut.
Situationen i södra Sudan är mycket förvirrande och
Khartoumregimen spelar än med den ena gruppen och än
med den andra.
Striderna är etniska. Stammarna stjäl från varandra,
hämnas med grymma rituella mord. Civila har massakrerats
eller drivits från sin hembygd utan möjligheter att försörja
sig. Och det har blivit nästan omöjligt för internationella
hjälporganisationer att bistå de nödställda i detta kaotiska
läge. Att ha kontroll över matdistributionen innebär makt --
därför hindrar gerillafraktionerna hjälporganisationerna
från att hjälpa folket direkt.
De inbördes striderna har varit förödande för
befolkningen. Som vanligt är det civilbefolkningen, barnen
och kvinnorna, som får lida. Svälten härjar svårt. I vissa
områden finns inga barn under fem år, alla har dött.
FNs bistånd är beroende av de olika gerillafraktionernas
välvilja. Men i likhet med Somalia för ca ett år sedan
kommer inte hjälpen fram till de svältande. De är hjälplösa
offer i en cynisk maktkamp och omvärlden har ännu inte
reagerat tillräckligt och med kraft.
I framför allt södra Sudan, som egentligen är ett bördigt
land, hotar en svältkatastrof, kanske är den redan där, av
samma omfattning som i Somalia. Det behövs mat, men det
behövs också fred.
Amnesty International anser att det är attacker mot
civilbefolkningen som är orsak till svältkatastrofen i Sudans
krigszoner. Man betonar också att det är brotten mot
mänskliga rättigheter som orsakar svälten i Sudan.
Det är därför mycket viktigt att det internationella
samfundet inklusive Sverige ser till att respekten för de
mänskliga rättigheterna finns med som en central del vid
varje försök att förhandla om fred och eldupphör i Sudan.
En representant för Sudans kristna råd, som hösten 1993
besökte Sverige, frågade: Vad är det för mening att ge
människorna mat om de dödas året därpå?
Jag är beredd att instämma i hans fråga. Det är viktigt
att humanistiska och fredsskapande åtgärder följs åt. Vad
man vill ha är fredsobservatörer, som skall ingå i
fredsgrupper, som är beredda att leva tillsammans med det
sudanesiska folket. Dessa fredskapare skall i så fall försöka
upprätthålla ingångna fredsuppgörelser och skapa
försoning mellan tidigare stridande grupper. Hemkomna
skall sedan fredsövervakarna rapportera till sina respektive
regeringar och FN om vad som pågår i Sudan för att bl.a.
kunna sätta in förebyggande och fredsbevarande åtgärder.
I mars 1993 tillsatte FNs MR-kommission en särskild
rapportör för Sudan. Tyvärr motarbetades hans mission.
Det är viktigt att flera försök görs för att tillsätta flera
oberoende observatörer för bevakande av mänskliga
rättigheter i Sudan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stödja fredsansträngningarna
i Sudan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stödja försöken att tillsätta
flera oberoende observatörer för bevakande av mänskliga
rättigheter i Sudan.
Stockholm den 25 januari 1994
Margareta Viklund (kds)