Våldet och lidandet i f.d. Jugoslavien står utan
jämförelse i efterkrigstidens Europa. Grymhet och
förnedring skapar sår som tar generationer att läka. Ett av
Europas mångnationella, historiska kulturområden håller
på att förgås. Hur skilda folk, kulturer och religioner skall
kunna leva samman på vår begränsade jord är den verkliga
ödesfrågan. I det forna Jugoslavien utspelas ett drama som
kan upprepas på många håll runt om i världen.
Jugoslavienkrisen får inte bli en sinnebild av framtiden. Att
få slut på död, terror och lidande på Balkan måste vara det
europeiska samarbetets högsta prioritet. Men också
framtidens världsordning står på spel. Vi måste få en värld
grundad på gemenskap och folkrätt, inte en värld där
intolerans och våld godtyckligt får härja.
Som europeisk demokrati har vi inte bara en självklar
plikt att försöka förhindra krig och folkmord, utan också ett
moraliskt och politiskt ansvar för att aktivt bistå och skydda
folk och nationer som hotas av undergång.
Men hoppet om fred verkar avlägset. Ingen räknar
längre de otaliga vapenvilor som ingåtts för att lika snabbt
brytas igen. Alla insatser för att få slut på kriget har hittills
varit resultatlösa. Förenta nationerna, EG och de berörda
parterna har inte kunnat komma fram till en lösning.
Åsiktskillnader mellan inflytelserika länder har satt spår i
hur konflikten har hanterats av det internationella
samfundet, framför allt gäller detta länderna i Europa.
Socialdemokraterna har i riksdagen tagit upp konkreta
förslag på politiska och militära insatser. Vi förordade
upprättandet av ett antal skyddade zoner i Bosnien-
Herzegovina, i avvaktan på en hållbar fredsuppgörelse.
Skyddszonerna skulle genom en massiv FN-närvaro, stå
under världsorganisationens militära beskydd. Förslaget
liknade den skyddszon som FN upprättade i norra Irak för
den kurdiska befolkningen. Mellan zonerna skulle
skyddade korridorer löpa, och över skulle luftrummet
effektivt hållas rent. Denna tanke fann president
Izetbegovic under sitt Stockholmsbesök vara idealisk. Han
bad oss att hjälpa till att föra fram den internationellt.
Bosnien-Herzegovina, som är en fullvärdig medlem av FN,
har rätt enligt FN-stadgan att begära hjälp mot den
kroatiska och serbiska aggressionen. Skyddszoner i Bosnien
är en rent humanitär insats, utan aggressiva avsikter eller
provocerande karaktär.
Detta var också i huvudsak innehållet i den
säkerhetsrådsresolution som ligger till grund för bl.a. den
svenska FN-truppens fredsbevarande insats. Den
katastrofala situationen för civilbefolkningen i Bosnien är
till stora delar ett resultat av att FN:s medlemsländer inte
förmår genomföra och upprätthålla respekten för denna
resolution. Säkerhetsrådet säger vidare att en militär
intervention inte är aktuell så länge den humanitära hjälpen
kan garanteras. Problemet är att den humanitära hjälpen
faktiskt hindras.
I ett kortsiktigt perspektiv gäller det att få till stånd ett
eld-upphör, ett slut på dödandet. Ingen av FN-
resolutionerna talar om uppdelning av Bosnien-
Hercegovina utan om att bevara landets integritet.
Samtidigt får en sådan kortsiktig lösning inte permanenta en
orättvis, illegitim ordning som belönar aggression och
etnisk rensning.
Den mest utsatta parten, de bosniska muslimerna, måste
vid ett fredsavtal garanteras skydd av det internationella
samfundet.
Sverige har hittills valt att koncentrera sina insatser i f.d.
Jugoslavien till det humanitära området, men inte varit
tillräckligt politiskt aktivt t.ex. under ESK-
ordförandeskapet. Sverige bidrar genom UNHCR, WHO,
Unicef, Röda korset och andra frivilligorganisationer till
insatser för civilbefolkningen. I Tuzla-området och i
Makedonien deltar svenska soldater i FN:s fredsbevarande
styrkor och Räddningsverket ställer personal och bilar till
förfogande för matleveranser. Sverige bidrar också med
militära observatörer, civilpolis och övervakningspersonal
inom ramen för ESK:s och EG:s aktiviteter. Dessa insatser
är värda all uppskattning. Ett stort antal flyktingar från
området har tagits emot i Sverige. Även många svenska
organisationer, folkrörelser och individer har engagerat sig
starkt för humanitär hjälp till de nödlidande människorna.
2. Förslag om nya svenska insatser
Nu krävs mer målmedvetna politiska initativ från
svenska regeringen som svarar mot allvaret i denna tragedi.
Det är nödvändigt att försöka se längre än till det nu akuta
kriget och kriserna i f.d. Jugoslavien. I dag lägger Sverige
sammantaget ner mycket stora belopp på humanitära
åtgärder och krigets följdverkningar.Den svenska
regeringen måste därutöver redan nu ta initativ till och delta
i internationella förberedelser för återuppbyggnaden av de
krigshärjade områdena i f.d. Jugoslavien i relevanta
internationella fora. I en sådan Marshall-liknande plan
skulle, förutom rent ekonomiska åtgärder, ingå
återupprättande av ett fungerande civilt samhälle genom
insatser förmedlade av multinationella organisationer,
stater och myndigheter, folkrörelser, hjälporganisationer
samt enskilda individer.Flyktingar från området bör
betraktas som en resurs för det framtida
återuppbyggnadsarbetet. Redan under tiden i exil i Sverige
borde de erbjudas och uppmuntras till utbildning och
förberedande verksamhet i detta syfte. Paralleller kan dras
till den utbildning som gavs de nordiska flyktingarna under
andra världskriget för att förbereda hemkomsten.Det är
nödvändigt att till varje pris förhindra en spridning av
kriget. Därför är läget i Kosovo av central betydelse. Där
styrs en befolkning till nittio procent bestående av albaner
med järnhand av serbisk polis och specialstyrkor. En öppen
konflikt riskerar att leda till ett blodbad, då spänningarna
är höga och de serbiska styrkorna är mycket väl beväpnade.
Dessutom skulle såväl Albanien som Makedonien, det
senare med en stor albansk minoritet, riskera att dras in i
kriget. Detta kan i sin tur leda till bulgarisk, turkisk och
grekisk inblandning. Serbien ser Kosovo som den serbiska
nationens vagga. Albanerna i Kosovo har fört fram krav på
att göra provinsen till ett internationellt protektorat,
alternativt till en självständig stat.Sverige bör i ESK och
FN utöver att av Serbien kräva respekten för de mänskliga
rättigheterna i Kosovo, verka för att direkta förhandlingar
syftande till en mer autonom ställning för kosovoalbanerna
kommer till stånd, samt att ESK:s utsända rapportörer
tillåts återvända till Kosovo, samt även till två andra
områden i Serbien, Vojvodina och Sandjak.I höstas tog
vi socialdemokrater upp frågan om diplomatisk
representation på plats i Sarajevo i riksdagen.
Representanter från flera partier underströk vikten av en
sådan politisk markering. Framförallt är det givetvis i denna
situation av avgörande betydelse för Sveriges förmåga att
driva diplomatiskt arbete i regionen och bilda sig en egen
uppfattning om läget. Regeringen bör snarast etablera
denna diplomatiska representation.
Krigsförbrytartribunalen, den första i sitt slag sedan andra
världskriget, började sitt arbete i november förra året. Det
är av yttersta vikt att Sverige ger sitt aktiva stöd till denna
tribunal. Tribunalen har stött på ekonomiska och politiska
svårigheter vid insamlandet av fakta i olika huvudstäder.
Förra året väckte rapporterna om massvåldtäkterna i
Bosnien avsky över hela världen. Socialdemokraterna har i
flera motioner tagit upp kravet om att våldtäkt, som
används som vapen mot kvinnor i krig, skall definieras som
grova krigsförbrytelser enl. Genève-konventionen.
Flyktingar som varit utsatta för dessa övergrepp skall ha
möjlighet att få adekvat psykologisk vård när de kommer
till Sverige.I den etniska rensningens strategi har ingått
förstörelse och utplåning av kulturella monument, kyrkor,
moskéer, synagogor, religiösa minnesmärken och symboler,
gravplatser etc. Genom att jämna 1500-talsmoskéer och
barockkyrkor med marken har försök gjorts att förinta hela
folkgrupper.
Den utplånade 400-åriga bron i Mostar,
granatattackerna mot kulturstaden Dubrovnik och
förstörelsen av Nationalbiblioteket i Sarajevo står som
symboler för denna smutsiga strategi.
Den svenska regeringen bör på alla tänkbara sätt i
internationella fora uppmärksamma denna förstörelse av en
unik del av det europeiska kulturarvet.
Sverige bör föreslå i t.ex. Unesco och Europarådet att
experter skickas till området för att utröna skadornas
omfattning och föreslå åtgärder för eventuell restaurering
och återuppbyggnad.
Att bygga upp de heliga platserna, moskéer, kyrkor,
katedraler och synagogor kan ha den största betydelse för
en framtida fredlig utveckling. De är en oskiljaktig del av
det månghundraåriga kulturarvet. All den sorg och alla
smärtsamma minnen som kriget skapat, kan bättre
bearbetas om de som överlevt, och som skall bygga
framtiden, åter får tillgång till sina heliga rum.
Återuppbyggnad och restaurering av förstörda
kulturskatter är en angelägenhet av universell natur. Många
av de nu förstörda eller delvis förstörda religiösa och
kulturella minnesmärkena måste betraktas som tillhörande
mänsklighetens gemensamma kulturarv. Vi har därmed alla
ett ansvar att bevara och rädda dessa för kommande
generationer.
3. Stöd till det civila samhället och fredskrafterna
Konflikten i f.d. Jugoslavien har också visat på behovet
att stödja det civila samhället, att ingjuta mod och kraft hos
de människor och organisationer som arbetar för fred och
tolerans. Där har omvärlden svikit. Den internationella
diplomatin, EG:s och FN:s insatser räcker inte till för att
skapa förutsättningar för försoning och fred. Regeringarna
behöver hjälp från oberoende nätverk av freds- och
mänskliga rättighetsorganisationer. En långsiktig fred
garanteras ytterst av förtroendefulla relationer mellan
individer.
Socialdemokratin har sedan många år kontakter och
samarbete med jugoslaviska dissidenter. Många finns idag
inom fredsrörelsen, MR-nätverken och den oberoende
fackföreningsrörelsen t.ex. Nezavisnost i Serbien. Olof
Palmes Internationella Centrum samarbetar bl.a. med Civic
Center for Conflict Resolution i Vojvodina. Dessutom
bedriver Palmecentret tillsammans med ABF en aktiv
seminarieverksamhet sedan 1991 i vilken invandrare med
serbisk, kroatisk och muslimsk bakgrund kunnat delta och
mötas. Socialdemokraterna och andra har också kontakter
med AIM-nätverket av oberoende journalister. Studenter
för Sarajevo, ett europeiskt studentnätverk, har tilldelats
Olof Palme-priset för 1993. 1992 fick Sonja Licht, känd
serbisk fredsaktivist Arbetarrörlsens freds- och frihetspris.
Dessa kontakter, i alla delar av f.d. Jugoslavien, som
socialdemokraterna byggt upp och samarbetat med,
bekräftar för oss hur samhällena fallit offer för
makthungriga politiker och militärer.I Sveriges bidrag till
fredsansträngningarna måste också ett utökat stöd genom
folkrörelser och enskilda organisationer utgå till
fredskrafterna i det forna Jugoslavien.
Vi motsätter oss därför den halvering av
Utrikesdepartementets anslag F 2 som är avsatt till denna
verksamhet. Vi kräver ett oförändrat stöd på 20 miljoner.
För en utförligare argumentation i detta ämne hänvisar vi
till vår motion ''Fred och nedrustning''.En viktig orsak till
kriget är den skoningslösa propaganda som via
massmedierna förser rädslan, bitterheten och hatet med
ständigt ny näring. Inom Unescos mediaavdelning har ett
särskilt program för stöd till oberoende media i f.d.
Jugoslavien inrättats. Oberoende tidningar, radio och TV-
stationer har fått hjälp med videokassetter, teknisk
utrustning, papper etc. Men det behövs ytterligare initativ.
Förslag har framförts från bl.a. kroatiska socialdemokrater
om en oberoende radio- och TV station för hela f.d.
Jugoslavien i Unescos regi.
Regeringen bör ta initativ när det gäller nya former för
stöd åt oberoende media i f.d. Jugoslavien.Regeringen
bör ta initiativ till att utöka stödet till det civila samhället
och fredskrafterna i området inom FN:s eller olika
europeiska organisationers ram.
Av Jugoslavienkrisen måste vi lära oss att hantera
konflikter innan de leder till våld. I socialdemokraternas
partimotion ''Fred och nedrustning'' har vi tagit upp flera av
dessa frågor, särskilt FNs fredsbevarande, fredsskapande
och fredsbyggande roll.
Socialdemokraterna fäster stor vikt vid att det
internationella samfundet utvecklar starkare instrument att
förebygga och lösa konflikter och att främja, skapa och
säkra en varaktig fred. Det kräver ett starkare FN. Det
kräver också starkare regionala organisationer som t.ex.
ESK. Kalla krigets slut har skapat nya förutsättningar för
ett sådant samarbete. FNs generalsekreterare har vädjat till
världens länder att finansiera de ökade behoven av FN-
insatser med minskade militära utgifter.
Globaliseringen, de allt starkare beroendena mellan
världens länder, innebär nu också att säkerhetsfrågor allt
närmare knyts till samarbetet på många andra områden. Så
bildar fred, utveckling och demokrati ömsesidigt
förstärkande hörnstenar för en gemensam framtid för
världens folk.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förberedelser för en Marshall-
liknande plan för återuppbyggnad i f.d. Jugoslavien,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att flyktingar från f.d.
Jugoslavien bör betraktas som en resurs i ett
återuppbyggnadsarbete,
3. att riksdagen begär att regeringen i ESK och FN skall
kräva att Serbien respekterar de mänskliga rättigheterna i
Kosovo samt kräva av Serbien att ESK:s rapportörer tillåts
återvända till Kosovo, Vojvodina och Sandjak samt verkar
för direkta förhandlingar syftande till en mer autonom
ställning för kosovoalbanerna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om diplomatisk representation i
Sarajevo,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt stöd till
krigsförbrytartribunalen,
6. att riksdagens begär att regeringen verkar för att
våldtäkt skall definieras som krigsförbrytelse enligt
Genèvekonventionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyktingars möjlighet till adekvat
psykologisk vård,1
8. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i
Europarådet eller Unesco om förstörelse av kulturarvet i
främst Kroatien och Bosnien-Hercegovina, enligt vad som
anförs i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslaget F 2,
10. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i
Unesco och Europarådet om stöd till oberoende media i f.d.
Jugoslavien,
11. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till det civila samhället inom FN:s eller
europeiska organisationers ram.
Stockholm den 21 januari 1994
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Ingela Thalén (s)