Frågan om medborgarskap har i invandrarpolitiskt avseende betydelse i fråga om de rättigheter och skyldigheter en i landet bosatt person av utländsk härkomst skall ha. I många länder i Europa är detta knutet till medborgarskap i det land vederbörande är bosatt i. I Sverige har utvecklingen gått dithän, att rättigheter och skyldigheter alltmer knutits till permanent uppehållstillstånd. I detta avseende har således frågan om medborgarskap minskat i betydelse. Idag innebär svenskt medborgarskap skyldighet att göra värnplikt, rätt att delta i riksdagsval, garanti mot att kunna utvisas ur Sverige samt möjlighet till diplomatiskt skydd vid vistelse i andra länder.
Den som haft permanent uppehållstillstånd i Sverige i minst fem år får beviljas svenskt medborgarskap. För nordiska medborgare krävs två års bosättning. En förutsättning är emellertid att vederbörande blir av med sitt tidigare medborgarskap. På samma sätt förlorar en svensk medborgare som efter ansökan eller uttryckligt samtycke förvärvar utländskt medborgarskap sitt svenska medborgarskap. Avsikten är att undvika s k ''dubbelt medborgarskap''. Principen att undvika dubbelt medborgarskap finns föreskriven i 1963 års Europarådskonvention om begränsning av flerfaldiga medborgarskap.
Flera undantag från kravet på att undvika dubbelt medborgarskap har med tiden införts. Flyktingar som på grund av de politiska förhållandena i hemlandet inte kan bli av med sitt tidigare medborgarskap kan trots det beviljas svenskt medborgarskap. Det gäller vidare t ex den som efter giftermål automatiskt får ett utlänskt medborgarskap. Undantag förekommer också för barn födda i äktenskap mellan en svensk kvinna och utländsk medborgare. Sedan 1992 erhåller vidare ett barn som adopteras av svensk medborgare automatiskt svenskt medborgarskap när adoptionen godkänts i Sverige. Genom dessa undantag har en rad för den enskilde väsentliga praktiska olägenheter undanröjts.
Många invandrare önskar emellertid frivilligt behålla sitt tidigare medborgarskap. Oftast är det fråga om en känsla av identitet med sitt ursprung. Det kan också ha praktiska olägenheter, som t.ex. att man i många länder endast kan äga fast egendom om man är medborgare i landet i fråga. Samtidigt har det framförts önskemål om rätt till dubbelt medborgarskap för att t ex säkra rätten att delta också i riksdagsval.
1991 beräknades antalet i Sverige bosatta med dubbelt medborgarskap inte överstiga 150 000. Totalt beräknades mer än 200 000 personer ha varit bosatta i Sverige så länge att de kvalificerat sig för svenskt medborgarskap men ändå behållit sitt tidigare medborgarskap.
Frågan om medborgarskapets betydelse bör avdramatiseras. Medborgarskap bör knytas till den stat man är varaktigt bosatt i. Det är fullständiga medborgerliga rättigheter som t ex rösträtt i nationella val och fullt skydd från landets myndigheter som bör knytas till medborgarskapet. Det finns ingen anledning att bejaka tanken på att medborgarskap skall vara knutet till etnisk eller kulturell tillhörighet. Tvärtom skall allmänna rättigheter och skyldigheter fullt ut vara knutna endast till det faktum att vederbörande är permanent bosatt och verksam i ett land, oavsett medborgarskap.
Av dessa skäl bör det vara enklare att på begäran bli av med sitt tidigare medborgarskap. Men av samma skäl borde det också vara enklare än i dag att återvinna sitt tidigare medborgarskap när vederbörande väljer att återvända och åter bosätta sig i sitt gamla hemland.
Sverige bör, i första hand inom ramen för Europarådet, ta initiativ till en konvention som gör det enklare att bli av med resp att återvinna medborgarskap i en persons ursprungliga hemland. Därigenom avdramatiseras betydelsen av att söka och erhålla medborgarskap i det land man är bosatt i. Vidare knyts också frågan om medborgarskap till fullständiga medborgerliga rättigheter och skyldigheter i det land man är bosatt i.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt initiativ i Europarådet angående möjligheterna att bli fri från respektive återvinna medborgarskap i sitt tidigare hemland.
Stockholm den 20 januari 1994 Lennart Rohdin (fp)