Sockernäringen är av avgörande betydelse för näringslivet och sysselsättningen på Gotland. Ca 1.000 arbetstillfällen berörs av öns sockerproduktion. Nära 700 lantbruk bedriver sockerbetsodling. Roma sockerbruk har ca 100 fast anställda och därutöver ett 30-tal kampanjanställda. Dessutom ger sockernäringen sysselsättning i ett stort antal serviceföretag och hos underleverantörer. Sockernäringen har en mycket stor regional betydelse på Gotland eftersom tillgången på alternativa sysselsättningstillfällen är starkt begränsad.
Animalieproduktionen, som dominerar näringslivet på ön, är starkt beroende av att det sker sockerproduktion på Gotland.
Sockerbolaget ökade odlingen med 10 procent under 1993, vilket får uppfattas som en positiv signal från den nya ägaren, Danisco. Hektaravkastningarna av socker under de tre senaste åren har varit högre på Gotland än i de svenska odlingsdistrikten i övrigt.
För närvarande planerar Sockerbolaget och odlarna att genomföra produktion av s.k. ekosocker på försök under 1994. Med hänsyn till att Gotland har en relativt stor andel av ekoodlingen i landet är förutsättningarna att ta fram socker enligt KRAV-regler goda. Intresset för ekosocker är stort såväl inom landet som internationellt.
Sockerkvoten i EU-förhandlingarna
Regeringen har i positionerna inför förhandlingarna på jordbruksområdet med EU framfört att man önskar ha möjligheten att stödja sockerproduktionen på Gotland vid ett EU-medlemskap. Det är angeläget, vilket bl.a. påpekats av Gotlands län och kommun, att regeringen i förhandlingarna lyckas förhandla fram ett resultat då det gäller sockerkvot som innebär att sockerproduktionen på Gotland kan ske i minst den omfattning som sker för närvarande.
Stödet till Roma sockerbruk 1991 beslutade riksdagen att stödet till Roma sockerbruk skulle upphöra 1995. Motivet var bl.a. att det ansågs angeläget att det skulle ske en rationalisering inom sockernäringen i Sverige för att klara den internationella konkurrensen. Såväl jordbruksutskottet som Arbetsmarknadsdepartementet underströk dock i betänkanden att regeringen borde återkomma till riksdagen i det fall problem skulle uppstå att få fram alternativ sysselsättning.
Ägaren till Sockerbolaget, Danisco, bedriver ensam sockerproduktion i Danmark och Sverige. Danisco har även etablerat sockerproduktion i Tyskland. Den svenska sockerproduktionen bedrivs med odlarlikvider som understiger de som gäller i EU med ca 25 procent.
Tyvärr kan det konstateras att arbetsmarknadssituationen på Gotland f.n. är betydligt sämre än vad som kunde förutses vid tidpunkten för riksdagsbeslutet. Det totala antalet arbetssökande utgör 15 procent av arbetskraften på Gotland. Särskilt allvarlig är den höga ungdomsarbetslösheten, som är kring 40 procent. Ett ytterligare problem är att medelinkomsterna på Gotland är de lägsta i landet, vilket talar för att det krävs insatser för att stimulera näringslivsutvecklingen.
Trots intensiva försök har det inte lyckats att få fram någon sysselsättningskälla som ens i begränsad omfattning skulle kunna motsvara sockernäringens betydelse.
1993 års sockerkampanj är avslutad och det återstår nu endast två år innan stödet upphör. Det är därför enligt riksdagens beslut hög tid att aktualisera en omprövning av beslutet om stöd till den gotländska sockernäringen.
Anställda vid sockerbruket, odlarna, och andra som berörs, behöver besked så fort som möjligt om vad som skall gälla efter 1995. Det är viktigt att nödvändiga rationaliseringar och investeringar kontinuerligt kan genomföras i alla led inom sockernäringen på Gotland för att bibehålla den goda konkurrenskraft som finns.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU-förhandlingarna och fortsatt sockerproduktion på Gotland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återkomma till riksdagen med förslag om fortsatt stöd till sockernäringen på Gotland.1
Stockholm den 25 januari 1994 Gunhild Bolander (c)
1 Yrkande 2 hänvisat till JoU