Den urgamla och internationellt sett unika svenska
allemansrätten har varit ett stort tvisteämne i
Europadebatten. En del debattörer har befarat negativa
miljökonsekvenser och en utarmning av vår natur som en
följd av ett medlemskap i den europeiska gemenskapen och
de ökade möjligheter till fri rörlighet över gränserna som
detta medför. Samtidigt har det på en del håll hävdats att
själva allemansrätten skulle gå förlorad vid ett EG/EU-
medlemskap.
Sedan det nu står klart att Sverige får behålla
allemansrätten vid ett ev. EG/EU-medlemskap kan
debatten föras vidare utifrån mera avspända och
konstruktiva förhållanden.
I själva verket visar erfarenheterna att det även med den
svenska allemansrätten som dragplåster varit svårt att locka
turister till vårt land. Vårt något perifera läge i Europas
norra ytterkant, ett kärvt klimat och åtminstone över tiden
ett relativt högt kostnadsläge gör det inte särskilt sannolikt
att Sverige någonsin blir ett mål för massturism från övriga
Europa.
Däremot bör vi ta tillvara alla de möjligheter som finns
att tillsammans med våra nordiska grannländer i de
pågående EG/EU-förhandlingarna aktualisera frågan om
Sveriges och Nordens framtida roll som ett rekreations- och
friluftsområde för betydligt fler av den europeiska
gemenskapens invånare än de som nu söker sig hit. Att
kunna erbjuda flera människor utanför den nordiska
länderkretsen vår relativt rena miljö, våra skogar, sjöar,
skärgårdar, vattendrag och allemansrätten måste ses som en
ovärderlig tillgång för vårt land.
EG-kommissionen har insett turismens olika
möjligheter att tillgodose sådana behov som sysselsättning
och service i glesbygder. En ökad förståelse mellan
gemenskapens länder ger ökade möjligheter till ett
kulturellt utbyte och bidrar också positivt till
medlemsländerns ekonomiska utveckling.
De oskattbara värden som Sverige kan erbjuda i form av
vår naturmiljö med skogar, sjöar, älvar, vilda djur, jakt,
fiske, nationalparker och allemansrätt bör motivera ett
aktivt stöd från EG/EU:s sida. Det råder knappast något
tvivel om att ett bevarande av unika värden i ett nordligt
rekreationsområde som står till hela den europeiska
gemenskapens förfogande kommer att kosta pengar. Det är
därför rimligt att EG/EU ekonomiskt skall bidra till de
insatser som oundgängligen kommer att behövas. Stödet
bör utgå till följande åtaganden:Ökad tillgänglighet
Ökad service Natur- och landskapsvårdande åtgärder
Utveckling av naturturismprodukter -- jakt, fiske
Vildmarksupplevelser av annat slag Förebygga
nedskräpning och slitage av naturen.
Ett sådant stöd bör kunna utgå via EG/EU:s olika
strukturfonder men skulle också kunna utgå separat som en
överenskommelse i särskild ordning med EG-
kommissionen.
De nordiska länderna är förvisso konkurrenter på
turistområdet. Men samtidigt utgör Skandinavien i många
fall en enda turistdestination sett från utlandet. Alla länder
i Skandinavien skulle vinna på ett närmare samarbete och
samverkan inte minst när det gäller produktutvecklingen
och gemensamma åtgärder (program) för utveckling av
infrastrukturella satsningar såsom vägar, rastplatser,
skyltning, landskapsvård, utbildning, utveckling av
informationssystem, statistik m.m. En sådan samverkan
borde också öka förutsättningarna för att få gehör från
EG/EU om behovet av stöd till turistiska åtgärder från
strukturfonderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av stöd från EU för att
utveckla Europaturismen, under hänsynstagande till
naturmiljön.
Stockholm den 24 januari 1994
Maja Bäckström (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Birthe Sörestedt (s)