Den urgamla och internationellt sett unika svenska allemansrätten har varit ett stort tvisteämne i Europadebatten. En del debattörer har befarat negativa miljökonsekvenser och en utarmning av vår natur som en följd av ett medlemskap i den europeiska gemenskapen och de ökade möjligheter till fri rörlighet över gränserna som detta medför. Samtidigt har det på en del håll hävdats att själva allemansrätten skulle gå förlorad vid ett EG/EU- medlemskap.
Sedan det nu står klart att Sverige får behålla allemansrätten vid ett ev. EG/EU-medlemskap kan debatten föras vidare utifrån mera avspända och konstruktiva förhållanden.
I själva verket visar erfarenheterna att det även med den svenska allemansrätten som dragplåster varit svårt att locka turister till vårt land. Vårt något perifera läge i Europas norra ytterkant, ett kärvt klimat och åtminstone över tiden ett relativt högt kostnadsläge gör det inte särskilt sannolikt att Sverige någonsin blir ett mål för massturism från övriga Europa.
Däremot bör vi ta tillvara alla de möjligheter som finns att tillsammans med våra nordiska grannländer i de pågående EG/EU-förhandlingarna aktualisera frågan om Sveriges och Nordens framtida roll som ett rekreations- och friluftsområde för betydligt fler av den europeiska gemenskapens invånare än de som nu söker sig hit. Att kunna erbjuda flera människor utanför den nordiska länderkretsen vår relativt rena miljö, våra skogar, sjöar, skärgårdar, vattendrag och allemansrätten måste ses som en ovärderlig tillgång för vårt land.
EG-kommissionen har insett turismens olika möjligheter att tillgodose sådana behov som sysselsättning och service i glesbygder. En ökad förståelse mellan gemenskapens länder ger ökade möjligheter till ett kulturellt utbyte och bidrar också positivt till medlemsländerns ekonomiska utveckling.
De oskattbara värden som Sverige kan erbjuda i form av vår naturmiljö med skogar, sjöar, älvar, vilda djur, jakt, fiske, nationalparker och allemansrätt bör motivera ett aktivt stöd från EG/EU:s sida. Det råder knappast något tvivel om att ett bevarande av unika värden i ett nordligt rekreationsområde som står till hela den europeiska gemenskapens förfogande kommer att kosta pengar. Det är därför rimligt att EG/EU ekonomiskt skall bidra till de insatser som oundgängligen kommer att behövas. Stödet bör utgå till följande åtaganden:Ökad tillgänglighet Ökad service Natur- och landskapsvårdande åtgärder Utveckling av naturturismprodukter -- jakt, fiske Vildmarksupplevelser av annat slag Förebygga nedskräpning och slitage av naturen.
Ett sådant stöd bör kunna utgå via EG/EU:s olika strukturfonder men skulle också kunna utgå separat som en överenskommelse i särskild ordning med EG- kommissionen.
De nordiska länderna är förvisso konkurrenter på turistområdet. Men samtidigt utgör Skandinavien i många fall en enda turistdestination sett från utlandet. Alla länder i Skandinavien skulle vinna på ett närmare samarbete och samverkan inte minst när det gäller produktutvecklingen och gemensamma åtgärder (program) för utveckling av infrastrukturella satsningar såsom vägar, rastplatser, skyltning, landskapsvård, utbildning, utveckling av informationssystem, statistik m.m. En sådan samverkan borde också öka förutsättningarna för att få gehör från EG/EU om behovet av stöd till turistiska åtgärder från strukturfonderna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd från EU för att utveckla Europaturismen, under hänsynstagande till naturmiljön.
Stockholm den 24 januari 1994 Maja Bäckström (s) Bengt Silfverstrand (s) Birthe Sörestedt (s)