Ekonomiska oegentligheter har ökat och upptäcks ofta i
samband med konkurser. En del av dessa är olagliga, andra
är bara starkt omoraliska. Detta speglar ett problem i
växande.
Det ökande antalet konkurser är en konsekvens av 80-
talsyran, men konkurser är samtidigt en del av varje
lågkonjunktur. Det är lätt att känna uppgivenhet inför den
uppfinningsrikedom som personer utan moraliska dubier
visar i samband med konkurser.
En del av dagens brister har alltid funnits. De är bara
mer påtagliga idag än tidigare. Ett problem som blir
allvarligare för varje lågkonjunktur är att tillgångar
utomlands inte kan nås av våra myndigheter i en svensk
konkurs. De kan ha flyttats utomlands med olika uppsåt.
Ibland har verksamhet bedrivits där, men ofta är skälet att
kunna undandra borgenärerna egendomen. Problemet
kommer från en otillräcklighet i det internationella
samarbetet. Men möjligheterna att utnyttja kryphålen är
självklart betydligt större i en värld där kapitalrörelserna
ökar över nationsgränserna.
Det finns två huvudproblem i den internationella
insolvensrätten.
1. Många länder är av tradition mycket njugga att
erkänna verkningarna av andra länders konkurser i det egna
landet. Det egna landets konkurs anses i huvudfallet gälla
över hela världen. Däremot omfattas inte egendom i det
egna landet av en utländsk konkurs. Så har Sverige agerat
och så har många andra länder agerat.
2. Inget internationellt organ har försökt samordna de
internationella konkurserna. Följden blir ett laglöst och
anarkistiskt system.
Det är en stor brist att EG sjösatt sin inre marknad med
bl a fri rörlighet för kapital utan att ha motsvarande
samarbete på konkurssidan. Detta ger naturligtvis ett skevt
resultat. Konkursens yttersta syfte är att dela upp
egendomen mellan alla som har fordringar på gäldenären.
Detta sker efter en modell uppsatt i varje land. Om det är
lätt att flytta kapital mellan länderna och det samtidigt inte
finns någon samordning mellan konkurslagarna blir
följderna lätta att räkna ut. Genom god kunskap om olika
länders konkurslagar kan gäldenären lätt undanhålla sin
egendom. Bland borgenärerna gynnas de som är tillräckligt
snabba att skaffa säkerhet eller de som är snabba att
registrera krav i flera konkurser i olika länder.
Denna situation gynnar i sin tur skatteflykt och
undanhållande av egendom. Det ger också ett högre pris på
krediter, eftersom alla risker tas i beaktande när en banks
ränta fastställs. Om man inte löser frågorna om samarbete
inom konkursrättens område snabbt kommer de negativa
exemplen att bli många. Detta måste undvikas.
EG:s inre marknad är en ny företeelse. Den har varit i
kraft sedan januari 1993. EES-avtalet trädde ikraft första
januari 1994. Om konkursrätten fortsätter att vara ett
laglöst internationellt område i EG-sammanhang kommer
nästa lågkonjunktur att bli en än större katastrof.
Vissa initiativ har tagits på området. Europarådet har
arbetat fram en konvention för samordning av den
internationella konkursrätten. Förslaget bygger inte på en
harmonisering av konkursrätten, men väl på god
samordning av olika förfaranden. Problemet är att
konventionen inte fått den tillslutning den skulle behöva för
att bli ett effektivt instrument.
Efter att EG misslyckats med sitt försök till konvention
på området i början av 80-talet har arbetet i princip legat
nere på detta område, den inre marknaden till trots.
Nyligen har dock arbetet med en konvention tagit fart igen.
Det finns nu ett nytt utkast, till stor del en
tjänstemannaprodukt, som inte är lika långtgående som det
tidigare utkastet. I många delar är det nya utkastet en kopia
av Europarådets konvention.
Om vi vill ha en starkare uppslutning för att undvika att
konkurser blir ett medel för flykt undan skatter och andra
borgenärer, är det nödvändigt med en konvention inom
EU. Bara inom den ramen kan vi få en tillräckligt bred
uppslutning att bygga på.
Det krävs nu politiska initiativ för att få till stånd denna
konvention på insolvensrättens område. Svensk lagstiftning
är redan anpassad för en sådan konvention. Det verkliga
arbetet i vårt land gjordes inför arbetet med att införliva
Europarådets konvention på insolvensrättens område.
I en internationaliserad värld finns inga enkla nationella
lösningar på gemensamma problem. Det är den svenska
regeringens uppgift att nu driva på EU för att
insolvensrätten regleras också på europeisk nivå. Det skulle
vara ett av många konstruktiva bidrag Sverige kan ge inom
EG/EU-förhandlingarna. Jag vill att den svenska
regeringen i förhandlingarna och efter ett eventuellt
medlemskap verkar för att en konvention om den
europeiska insolvensrätten arbetas fram inom den
Europeiska Unionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en konvention om insolvensrätt
inom Europeiska unionens ram.
Stockholm den 17 januari 1994
Ingbritt Irhammar (c)