Ekonomiska oegentligheter har ökat och upptäcks ofta i samband med konkurser. En del av dessa är olagliga, andra är bara starkt omoraliska. Detta speglar ett problem i växande.
Det ökande antalet konkurser är en konsekvens av 80- talsyran, men konkurser är samtidigt en del av varje lågkonjunktur. Det är lätt att känna uppgivenhet inför den uppfinningsrikedom som personer utan moraliska dubier visar i samband med konkurser.
En del av dagens brister har alltid funnits. De är bara mer påtagliga idag än tidigare. Ett problem som blir allvarligare för varje lågkonjunktur är att tillgångar utomlands inte kan nås av våra myndigheter i en svensk konkurs. De kan ha flyttats utomlands med olika uppsåt. Ibland har verksamhet bedrivits där, men ofta är skälet att kunna undandra borgenärerna egendomen. Problemet kommer från en otillräcklighet i det internationella samarbetet. Men möjligheterna att utnyttja kryphålen är självklart betydligt större i en värld där kapitalrörelserna ökar över nationsgränserna.
Det finns två huvudproblem i den internationella insolvensrätten.
1. Många länder är av tradition mycket njugga att erkänna verkningarna av andra länders konkurser i det egna landet. Det egna landets konkurs anses i huvudfallet gälla över hela världen. Däremot omfattas inte egendom i det egna landet av en utländsk konkurs. Så har Sverige agerat och så har många andra länder agerat.
2. Inget internationellt organ har försökt samordna de internationella konkurserna. Följden blir ett laglöst och anarkistiskt system.
Det är en stor brist att EG sjösatt sin inre marknad med bl a fri rörlighet för kapital utan att ha motsvarande samarbete på konkurssidan. Detta ger naturligtvis ett skevt resultat. Konkursens yttersta syfte är att dela upp egendomen mellan alla som har fordringar på gäldenären. Detta sker efter en modell uppsatt i varje land. Om det är lätt att flytta kapital mellan länderna och det samtidigt inte finns någon samordning mellan konkurslagarna blir följderna lätta att räkna ut. Genom god kunskap om olika länders konkurslagar kan gäldenären lätt undanhålla sin egendom. Bland borgenärerna gynnas de som är tillräckligt snabba att skaffa säkerhet eller de som är snabba att registrera krav i flera konkurser i olika länder.
Denna situation gynnar i sin tur skatteflykt och undanhållande av egendom. Det ger också ett högre pris på krediter, eftersom alla risker tas i beaktande när en banks ränta fastställs. Om man inte löser frågorna om samarbete inom konkursrättens område snabbt kommer de negativa exemplen att bli många. Detta måste undvikas.
EG:s inre marknad är en ny företeelse. Den har varit i kraft sedan januari 1993. EES-avtalet trädde ikraft första januari 1994. Om konkursrätten fortsätter att vara ett laglöst internationellt område i EG-sammanhang kommer nästa lågkonjunktur att bli en än större katastrof.
Vissa initiativ har tagits på området. Europarådet har arbetat fram en konvention för samordning av den internationella konkursrätten. Förslaget bygger inte på en harmonisering av konkursrätten, men väl på god samordning av olika förfaranden. Problemet är att konventionen inte fått den tillslutning den skulle behöva för att bli ett effektivt instrument.
Efter att EG misslyckats med sitt försök till konvention på området i början av 80-talet har arbetet i princip legat nere på detta område, den inre marknaden till trots. Nyligen har dock arbetet med en konvention tagit fart igen. Det finns nu ett nytt utkast, till stor del en tjänstemannaprodukt, som inte är lika långtgående som det tidigare utkastet. I många delar är det nya utkastet en kopia av Europarådets konvention.
Om vi vill ha en starkare uppslutning för att undvika att konkurser blir ett medel för flykt undan skatter och andra borgenärer, är det nödvändigt med en konvention inom EU. Bara inom den ramen kan vi få en tillräckligt bred uppslutning att bygga på.
Det krävs nu politiska initiativ för att få till stånd denna konvention på insolvensrättens område. Svensk lagstiftning är redan anpassad för en sådan konvention. Det verkliga arbetet i vårt land gjordes inför arbetet med att införliva Europarådets konvention på insolvensrättens område.
I en internationaliserad värld finns inga enkla nationella lösningar på gemensamma problem. Det är den svenska regeringens uppgift att nu driva på EU för att insolvensrätten regleras också på europeisk nivå. Det skulle vara ett av många konstruktiva bidrag Sverige kan ge inom EG/EU-förhandlingarna. Jag vill att den svenska regeringen i förhandlingarna och efter ett eventuellt medlemskap verkar för att en konvention om den europeiska insolvensrätten arbetas fram inom den Europeiska Unionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en konvention om insolvensrätt inom Europeiska unionens ram.
Stockholm den 17 januari 1994 Ingbritt Irhammar (c)