Förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU är inne i ett intensivt skede. Det är viktigt att dessa förhandlingar bedrivs aktivt i den meningen att vi från svensk sida för fram krav som vi tycker är väsentliga för medborgarna i Sverige.
Ett område där Sverige i förhållande till andra länder varit framgångsrikt är inom handikappolitiken. Med den generella välfärdspolitiken och ett miljörelaterat handikappbegrepp som grund har i Sverige kunnat föras en offensiv handikappolitik. En bidragande orsak har också varit att det i Sverige finns en levande folkrörelse, handikapprörelsen, som aktivt deltar i samhällsdebatten och påverkar samhällsutvecklingen.
I de förhandlingar som nu förestår om ett medlemskap i EU är det självklart att grunderna för den svenska handikappolitiken ligger fast. Att som i en del andra länder låta människor med funktionshinder förlita sig enbart till familjen eller på välgörenhetsorganisationer kan aldrig bli en svensk linje. Den generella välfärdspolitiken måste bibehållas liksom inriktningen om att varje samhällsområde ska ta sitt ansvar då det gäller insatser för att handikappade ska kunna delta aktivt i samhället.
Länderna inom EU har friheten att utforma vilken välfärdspolitik som ska föras i respektive land. Det innebär att vi i Sverige, om vi själva vill, kan behålla vår välfärdsmodell. Samtidigt finns det många i Europa som välkomnar ett svenskt medlemskap p.g.a. den svenska välfärdspolitiken, inte minst på handikappområdet. Det är självklart att vi ska bidra med de kunskaper och erfarenheter vi skaffat oss i arbetet med att förbättra villkoren för människor med funktionshinder. Viljan till förbättringar får inte hindras av några nationsgränser.
Ett område där det kan bli problem vid ett närmande till EU rör utformningen av hissar. I Sverige har det utvecklats hissar för handikappanpassning av befintlig bebyggelse. Denna utveckling har varit positiv och betytt att tillgängligheten i äldre bebyggelse ökat väsentligt. Bostadsdepartementet har i en promemoria (1991-06-18) redovisat att EG:s hissdirektiv skulle omöjliggöra användning av flertalet av de hissar som utvecklats i Sverige. Skulle så bli fallet vore det olyckligt, inte bara för Sverige. Egentligen borde i stället EU uppmuntra en utveckling i övriga länder liknande den i Sverige med tanke på den bristande tillgänglighet som finns i de flesta av EU:s länder.
Också när det gäller utformningen av handikapphjälpmedel har vi i Sverige nått långt. Hos oss utformas handikapphjälpmedel med utgångspunkten att de ska kunna skötas och användas av den funktionshindrade individen själv. I andra länder utformas hjälpmedlen ofta för att vara användarvänliga ur vårdpersonalens synvinkel. Den utgångspunkt som vi har i Sverige är självklart den riktiga.
För många människor är varudeklaration av varor en livsnödvändighet. Innehåller en produkt ett allergiframkallande ämne kan ett livshotande allergianfall starta. Därför är det väsentligt att alla livsmedel innehåller en fullständig innehållsdeklaration. Detta gäller inte bara livsmedel utan även t.ex. leksaker och textilier. Nallebjörnar stoppade med nötskal är ett exempel och tyger som är behandlade med allergiframkallade ämnen ett annat.
Inom EU pågår ett standardiseringsarbete. Det finns en oro bland många funktionshindrade för att krav på tillgänglighet ska betraktas som handelshinder i den fria rörlighetens Europa. Därför är det viktigt att Sverige aktivt verkar för att tillgänglighetsaspekterna beaktas i standardiseringsarbetet inom EU.
Allt fler ungdomar studerar utomlands. På detta sätt ökar kunskaperna och möjligheterna för den enskilde. För ungdomer med funktionshinder är detta inte lika självklart som för andra. För många är personlig assistans, teckenspråkstolk och olika hjälpmedel en förutsättning för att kunna genomgå en utbildning. Möjligheterna för att kunna erhålla detta är ofta begränsade till det nationella utbildningsutbudet. I takt med ett allt mer ökat utbildningsutbud vid ett närmande till EU är det viktigt att detta också blir tillgängligt för studerande med funktionshinder. Det är därför viktigt att Sverige verkar för samordning av stöd och service till studenter med funktionshinder inom EES-området.
Huruvida Sverige kommer att bli medlemmar i EU eller ej kommer att avgöras av svenska folket i en folkomröstning. Inför denna är det viktigt att varje svensk medborgare sätter sig in i frågan. För detta ändamål har regeringen avsatt medel för information. I den stora informationsmängd som i dag finns är väldigt lite anpassat för funktionshindrade. Stora grupper av handikappade kan i dag inte ta del av kunskapen och debatten om EU. Därför fordras åtgärder för att göra informationen om EU tillgänglig för alla grupper t.ex. lättlästa versioner för utvecklingsstörda, på teckenspråk för döva och på punktskrift för blinda och dövblinda.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bibehålla grunderna för den svenska handikappolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att i förhandlingsarbetet med EU aktivt driva frågor av stor vikt för funktionshindrade,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att informationen om det europeiska integrationsarbetet också görs tillgänglig för funktionshindrade.
Stockholm den 17 januari 1994 Jan Andersson (s) Bengt Silfverstrand (s)