Vi lever i en dramatisk tid präglad av motsatta krafter,
såväl stora hot mot mänsklighet och miljö som nya
möjligheter att skapa en ny världsordning i fred och
säkerhet. Förgiftningen av jord, luft och vatten kastar
mörka skuggor över framtiden. Den massiva upplagringen
av nukleära och konventionella vapen hotar vår
överlevnad. Skuldkrisen gör världsekonomin explosiv.
Diktaturer härskar fortfarande i flera nationer i Afrika,
Asien och Latinamerika och vi konfronteras av ett stigande
antal kränkningar av mänskliga rättigheter. Det pågår 45--
50 inbördeskrig i världen.
Hot, kriser och konflikter i världen visar på behovet av
ett vidgat säkerhetsbegrepp. Detta bekräftades redan vid
FN-konferensen om sambandet mellan nedrustning och
utveckling 1987.
Säkerhet har inte bara militära utan också ekonomiska,
sociala, humanitära, ekologiska och mänskliga
rättighetsaspekter. Förbättrad säkerhet kan å ena sidan
skapa villkor som gynnar nedrustning och å andra sidan
erbjuda den miljö och den tillförsikt som behövs för ett
framgångsrikt utvecklingsarbete.
Samtidigt iakttar vi hur krisen i världen drabbar oss alla
oavsett nationsgränser. En ny säkerhetspolitik måste därför
bygga på principen om global säkerhet och nationell
självständighet i medvetande om världens nationers
växande ömsesidiga beroende av varandra. En uppbyggnad
av gemensam säkerhet inom alla områden är vägen till
nationell säkerhet och trygghet.
FN:s generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali har
skrivit en rapport till säkerhetsrådet, Handlingsprogram för
fred (Agenda for Peace, 1992), med utgångspunkt från ett
vidgat säkerhetsbegrepp och grundat på insikten att
konflikter kan och bör lösas utan militära ingripanden. Han
visar på behovet av konfliktförebyggande verksamhet, av
kontinuerlig bevakning av konfliktområden och av globala
varningssystem. Som komplement till de fredsbevarande
styrkorna efterlyser han resurser för fredsskapande
verksamhet, som t.ex. medling och konfliktlösning samt för
fredsbyggande verksamhet för att stärka freden i ett område
och förhindra att konflikt bryter ut på nytt.
Generalsekreteraren förväntar sig att uppbyggnaden av
detta säkerhetssystem skall ske med hjälp av insatser på
olika nivåer, av FN och dess organisationer, av regionala
organ, t.ex. den Europeiska säkerhetskonferensen, av
nationer och frivilligorganisationer (NGOs, inklusive
kyrkor och samfund), av akademiska institutioner,
parlamentariker, näringsliv, olika yrkesgrupper, medier och
den stora allmänheten -- alla måste involveras i detta
arbete.
Det finns nu ett växande internationellt samförstånd i
dessa frågor (inom FN, ESK, EU etc.). Sverige som i många
år givit viktiga bidrag till framväxten av denna nya
internationella säkerhetspolitik har nu ett särskilt ansvar för
att förverkliga den på nationell nivå. En parlamentarisk
utredning bör därför tillsättas med uppgift att belysa
konsekvenser för svensk utrikes- och säkerhetspolitik och
analysera behovet av åtgärder i linje med FN:s
generalsekreterares rapport Handlingsprogram för fred.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utredning med
syftet att belysa det vidgade internationella
säkerhetsbegreppets konsekvenser på nationell nivå och att
föreslå åtgärder som tydliggör och integrerar denna
grundsyn i svensk säkerhetspolitik.
Stockholm den 25 januari 1994
Karl-Erik Svartberg (s)
Hans Göran Franck (s)
Eva Zetterberg (v)