Vi lever i en dramatisk tid präglad av motsatta krafter, såväl stora hot mot mänsklighet och miljö som nya möjligheter att skapa en ny världsordning i fred och säkerhet. Förgiftningen av jord, luft och vatten kastar mörka skuggor över framtiden. Den massiva upplagringen av nukleära och konventionella vapen hotar vår överlevnad. Skuldkrisen gör världsekonomin explosiv. Diktaturer härskar fortfarande i flera nationer i Afrika, Asien och Latinamerika och vi konfronteras av ett stigande antal kränkningar av mänskliga rättigheter. Det pågår 45-- 50 inbördeskrig i världen.
Hot, kriser och konflikter i världen visar på behovet av ett vidgat säkerhetsbegrepp. Detta bekräftades redan vid FN-konferensen om sambandet mellan nedrustning och utveckling 1987.
Säkerhet har inte bara militära utan också ekonomiska, sociala, humanitära, ekologiska och mänskliga rättighetsaspekter. Förbättrad säkerhet kan å ena sidan skapa villkor som gynnar nedrustning och å andra sidan erbjuda den miljö och den tillförsikt som behövs för ett framgångsrikt utvecklingsarbete.
Samtidigt iakttar vi hur krisen i världen drabbar oss alla oavsett nationsgränser. En ny säkerhetspolitik måste därför bygga på principen om global säkerhet och nationell självständighet i medvetande om världens nationers växande ömsesidiga beroende av varandra. En uppbyggnad av gemensam säkerhet inom alla områden är vägen till nationell säkerhet och trygghet.
FN:s generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali har skrivit en rapport till säkerhetsrådet, Handlingsprogram för fred (Agenda for Peace, 1992), med utgångspunkt från ett vidgat säkerhetsbegrepp och grundat på insikten att konflikter kan och bör lösas utan militära ingripanden. Han visar på behovet av konfliktförebyggande verksamhet, av kontinuerlig bevakning av konfliktområden och av globala varningssystem. Som komplement till de fredsbevarande styrkorna efterlyser han resurser för fredsskapande verksamhet, som t.ex. medling och konfliktlösning samt för fredsbyggande verksamhet för att stärka freden i ett område och förhindra att konflikt bryter ut på nytt.
Generalsekreteraren förväntar sig att uppbyggnaden av detta säkerhetssystem skall ske med hjälp av insatser på olika nivåer, av FN och dess organisationer, av regionala organ, t.ex. den Europeiska säkerhetskonferensen, av nationer och frivilligorganisationer (NGOs, inklusive kyrkor och samfund), av akademiska institutioner, parlamentariker, näringsliv, olika yrkesgrupper, medier och den stora allmänheten -- alla måste involveras i detta arbete.
Det finns nu ett växande internationellt samförstånd i dessa frågor (inom FN, ESK, EU etc.). Sverige som i många år givit viktiga bidrag till framväxten av denna nya internationella säkerhetspolitik har nu ett särskilt ansvar för att förverkliga den på nationell nivå. En parlamentarisk utredning bör därför tillsättas med uppgift att belysa konsekvenser för svensk utrikes- och säkerhetspolitik och analysera behovet av åtgärder i linje med FN:s generalsekreterares rapport Handlingsprogram för fred.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning med syftet att belysa det vidgade internationella säkerhetsbegreppets konsekvenser på nationell nivå och att föreslå åtgärder som tydliggör och integrerar denna grundsyn i svensk säkerhetspolitik.
Stockholm den 25 januari 1994 Karl-Erik Svartberg (s) Hans Göran Franck (s) Eva Zetterberg (v)