Internationella styrkor för att förhindra krigsutbrott
Det kalla krigets slut har inte inneburit att antalet lokala
väpnade konflikter mellan olika stater har minskat på något
påtagligt sätt. Tvärtom har i vissa delar av världen gamla
konflikter som tidigare neutraliserats genom spelet mellan
stormaktsblocken nu åter blivit aktuella och i flera fall lett
till öppna krig. Som fallet med Iraks angrepp på och
ockupation och annektering av Kuwait visar kan också
andra stater än de egentliga stormakterna i den nya
internationella situationen uppträda aggressivt mot sina
grannar.
Det är därför angeläget att olika metoder övervägs för
att förhindra lokala angreppskrig och andra typer av
väpnade konflikter mellan stater. Det internationella
samfundet behöver ett större register av motåtgärder som
kan sättas in mot olika typer av aggression. Genom FN-
insatserna i det f.d. Jugoslavien har också en utveckling av
FN:s traditionella fredsbevarande insatser skett.
Ett uppslag som förefaller värt att pröva mycket seriöst
är att konstruera internationella avskräcknings- eller
''snubbeltrådsstyrkor'', som snabbt kan placeras mellan den
som hotas och den potentielle angriparen. Utplacering av
en sådan styrka skulle knytas till en betydligt större och
starkare styrka som automatiskt eller näst intill automatiskt
skulle sättas in om aggressionen ändå genomförs och
''snubbeltrådsstyrkan'' attackeras. Sådana styrkor skulle
agera i FN:s regi men kan mycket väl sättas upp av enskilda
stater, även av Sverige, som förklarar sig beredda att i vissa
typer av krislägen snabbt ställa enheter till FN:s eller ESK:s
förfogande.
Denna typ av styrka skulle skilja sig från FN:s
traditionella fredsbevarande styrkor, vilkas militära
motståndskraft vanligen är så låg att de brukar dras tillbaka
om krigshotet ökar. En avskräckningsstyrka av här skisserat
slag skulle däremot vara en form av elitförband med upgift
att stanna kvar och fördröja ett anfall i väntan på att det
antingen slås tillbaka av den större styrkan eller att
angriparen själv retirerar.
Man kan också tänka sig att denna typ av förband skulle
kunna användas för andra uppgifter än de rent preventiva.
Gunnar Jervas vid FOA har i FOA-tidningen (1.92) gett
exempel på sådana uppgifter:
1) Skydd för flyktingströmmar t.ex. till följd av
inbördeskrig 2)
Bistånd till humanitära hjälpinsatser som aktivt
hindras av någon krigförande part
3) Att ta kontroll över ett territorium för att stoppa
pågående krigshandlingar 4)
Terroristbekämpning, t.ex. vid ett omfattande
gisslandrama
I viss utsträckning har sådana uppgifter redan
aktualiserats, t.ex. i Bosnien och norra Irak.
Man kan givetvis också tänka sig att en styrka av detta
slag kan användas i det nationella försvaret, t.ex. för att
avvärja begränsade framstötar utifrån, gränskränkningar
etc. Styrkans elitkaraktär och det därav följande kravet på
modernast möjliga beväpning gör att den också kan få en
viktig roll för att pröva ny utrustning och nya sätt att
uppträda som kan få betydelse för utvecklingen av försvaret
i övrigt.
Ur ett svenskt perspektiv kan man konstatera att en
mindre lättrörlig styrka med stor eldkraft kan fylla en viktig
funktion också för vårt eget militära försvar. Skall en sådan
styrka kunna fungera också internationellt, krävs
transportkapacitet. Det förefaller rimligt att de stater som i
FN:s säkerhetsråd kan tänkas ge klartecken för att en sådan
styrka sätts in för att genomföra ett internationellt uppdrag
också ser till att sådan transportkapacitet tillförs. Man kan
också tänka sig att hela systemet med avskräckningsstyrkor
från olika länder finansieras gemensamt av FN:s (eller
kanske ESK:s) medlemmar.
Den svenska värnpliktslagen medger inte att svenska
värnpliktiga kommenderas att medverka i operationer
utomlands. Svenskt deltagande i ett eventuellt system med
FN- eller ESK-styrkor av detta slag måste därför lösas på
annat sätt än med värnpliktig personal. Problemet kan dock
inte vara alltför svårlöst.
Det är enligt min mening önskvärt att möjligheten att
upprätta avskräcknings- eller ''snubbeltrådsstyrkor'' av det
slag som här skisserats noga övervägs både i internationella
sammanhang, främst FN och ESK, samt inom ramen för
svenska analyser av vad den internationella säkerheten
kräver efter det kalla kriget slut. Skulle upprättande av
styrkor av detta slag aktualiseras inom FN eller ESK bör
Sverige förklara sig berett att medverka.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskräckningsstyrkor i FN:s eller
ESK:s regi.