Hur den allmänna informationen om FN skulle bedrivas var en av frågorna vid generalförsamlingens första möte i januari 1946. Församlingen slog fast att FN måste förlita sig på medlemsländernas regeringar och på icke-statliga organiationer för att informationen skulle nå ut till allmänheten. Senare har generalförsamlingen vid flera tillfällen bekräftat att regeringarna har ett särskilt ansvar för att medborgarna informeras om FN:s mål och verksamhet.
Sveriges regering har tagit sitt ansvar dels genom att Utrikesdepartementet och myndigheter i viss utsträckning informerar om FN och dess system av underorgan och anslutna fackorgan, dels genom att ge bidrag till enskilda organisationer för en mer problemorienterad informationsverksamhet. Bland dessa organisationer intar Svenska FN-förbundet en särställning. Statsmakterna har vid flera tillfällen bekräftat detta.
1971 skrev regeringen i budgetpropositionen bl.a. följande:
En kartläggning har numera skett av behovet av information om FN-organens verksamhet som underlag för utformandet av riktlinjer för hur den med statliga medel bedrivna informationsverksamheten till allmänheten bör inriktas och prioriteras för att önskad effekt och samordning skall uppnås. Denna kartläggning har gett vid handen att Svenska FN-förbundet bör vara det organ som har den centrala ställningen i fråga om allmän information i Sverige om FN:s och fackorganens verksamhet.
Utrikesutskottet skrev bl.a. följande i sitt betänkande samma år: ''Riksdagen uttalade sig år 1969 ... för en förstärkning av informationen i Sverige om internationella frågor. ... Utskottet utgår emellertid från att ytterligare resurser för den av riksdagen begärda förstärkningen av informationen ställs till förfogande så snart som möjligt. Dessa ökade resurser bör i första hand ges till Utrikespolitiska institutet och Svenska FN-förbundet...''
I flera följande budgetpropositioner upprepade regeringen sin uppfattning att Svenska FN-förbundet borde vara det centrala organet för den allmänna informationen om FN i Sverige. 1975 använder regeringen en starkare formulering i budgetpropositionen: ''Svenska FN-förbundet ... bör vara det organ som i samråd med andra berörda institutioner har huvudansvaret för allmän information i Sverige om FN:s och fackorganens verksamhet ...'' Utrikesutskottet ansluter sig i sitt betänkande samma år till uppfattningen att Svenska FN-förbundet borde ha ''huvudansvaret'' för FN-informationen i Sverige.
Med anledning av en motion om FN-information uttalade utrikesutskottet och riksdagen (1989/90:UU14): ''att Svenska FN-förbundet har till uppgift att samordna den allmänna informationen om FN bl.a. till de enskilda organisationerna i Sverige. ... Ett brett underlag för informationsverksamheten kan erhållas genom utrikesdepartementet och Svenska FN-förbundet.''
Eftersom regeringen enligt FN:s resolutioner har ett ansvar för att allmän information om FN bedrivs i Sverige kan man med fog hävda att regeringen delegerat detta ansvar till Svenska FN-förbundet.
Under den tid som förflutit sedan dessa uttalanden gjordes har statsmakterna handlat i enlighet med den uppfattning som uttryckts i dem och tillfört Svenska FN- förbundet resurser som gjort det möjligt för förbundet att fungera som det centrala organet för information i Sverige om FN.
Svenska FN-förbundet har också under senare år erhållit generella anslag ur delpost Övrigt under anslaget för multilateralt utvecklingssamarbete (C 1). Härutöver har regeringen anslagit särskilda medel för information om andra FN-relaterade verksamheter av särskilt intresse, såsom FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 samt inför FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994.
Frågor om handel och utveckling, folkrättsfrågor och frågor om de mänskliga rättigheterna i förhållande till Förenta nationerna har återigen kommit under andra anslagsposter.
Behovet av allmän information om FN har inte minskat. Snarare kräver den ökade FN-aktiviteten, särskilt på det politiska området, ännu större informationsinsatser för att människorna skall få den kunskap som de behöver för att kunna förstå och bedöma FN:s agerande.
För att bevara och utveckla Svenska FN-förbundets kapacitet som centralt informationsorgan och dess möjligheter att även i fortsättningen axla huvudansvaret för denna måste erforderliga resurser ställas till förfogande. Förbundets särställning i förhållande till andra enskilda organisationer som erhåller bidrag från Utrikesdepartementet skulle kunna fastställas genom att de olika statliga bidragen till förbundets verksamhet samlas till en separat anslagspost under Utrikesdepartementets huvudtitel, som fallet är med bidraget till Utrikespolitiska institutet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild anslagspost för FN- information i Utrikesdepartementets budget.
Stockholm den 25 januari 1994 Karl-Erik Svartberg (s) Hans Göran Franck (s) Ingela Mårtensson (fp) Eva Zetterberg (v)