I och med det kalla krigets slut började en ny tid, som
gav anledning att hoppas på en enad värld inriktad på fred
och samarbete. Vi har dock i stället tvingats bevittna hur ett
stort antal inbördeskrig brutit ut och hur konflikter till följd
av etniska, religiösa, politiska och sociala förhållanden
hotar säkerheten i Europa och världen. De 40--50
inbördeskrig som pågår i världen tyder på att krig och
väpnade konflikter kommer att fortsätta att vara världens
huvudproblem i framtiden.
Det är mot bakgrund av detta som FN:s
generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali skrivit
rapporten Handlingsprogram för fred, med en vädjan till
världssamfundet att medverka till att förhindra väpnade
konflikter och krig. Som komplettering till FN:s
fredsbevarande styrkor påvisar han det angelägna behovet
av förebyggande diplomati, system för tidig varning,
fredsskapande och fredsbyggande verksamhet. FN:s
generalsekreterare noterar också att förebyggande
diplomati är den mest effetkiva och lönsamma
användningen av mänskliga och materiella resurser --
liksom den mest humanitära.
Det finns nu en internationell samsyn vad gäller insikten
att konflikthantering och konfliktlösning steg för steg måste
ersätta militära rustningar som ett medel att möta världens
säkerhetspolitiska behov. Säkerhetsbegreppet, som i dag
innefattar mänskliga rättigheter, demokrati, social rätvisa,
ekonomiska aspekter och ekologiskt ansvar, har också
vidgats till att bygga på principen om global säkerhet. Det
internationella samarbetet för mänskligheten och miljön --
för fred, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och en
ekologiskt hållbar utveckling -- är vägen till nationell
säkerhet och verklig säkerhet och trygghet för den enskilda
människan.
Nationella och internationella frivilligorganisationer har
genom historien kommit till undsättning och stöd i
krissituationer orsakade av krig eller naturkatastrofer. De
har deltagit i minröjning, de har organiserat och övervakat
val, de har repatrierat flyktingar, de har bistått dem som
hotats av kidnappning, tortyr eller mord, de har sörjt för
mat, husrum och transporter för krigets offer, de har
medverkat i utbildningsinsatser för att främja politisk
delaktighet. De har deltagit i en mängd fredsbyggande
insatser och verksamheter.
Ett aktuellt exempel är samarbetsprojektet
Fredsövervakning i Sydafrika genom vilket sexton svenska
folkrörelser, organisationer, kyrkor och samfund sänder ett
femtiotal fredsövervakare till Sydafrika. Ett syfte är att
medverka till att det ständiga hotet om våld minskas och på
sikt elimineras.
Den kris som råder i världen visar på behovet av en
utvidgning av dessa insatser till att också omfatta
exempelvis medling, förhandling, konflikthantering, stöd
till skydd för mänskliga rättigheter, demokratiträning och
utbildning som medverkar till icke-våldslösningar på
konflikter.
Europeiska säkerhetskonferensen som beslutat att öka
samordning och samarbete med FN är också överens om att
i försöken att hantera orsaker till konflikter också involvera
frivilligorganisatoner mer direkt (enligt
utrikesministermötet i Stockholm, december 1992).
Sverige är ett land med starka och aktiva folkrörelser
som i många år deltagit i arbetet för fred och demokrati,
såväl inom landet som internationellt. Sverige har också en
lång tradition av medling och brobyggande inom och mellan
nationer. Det bör därför vara naturligt för regering och
riksdag att anslå ekonomiska resurser som gör det möjligt
att deltaga i sådana fredsinsatser som erfordras i enlighet
med ovan redovisad säkerhetspolitik och
rekommendationer från Europeiska säkerhetskonferensen
och Förenta nationerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ekonomiska resurser
till frivilligorganisationerna för icke-militära fredsinsatser i
enlighet med FN:s generalsekreterares rapport
Handlingsprogram för fred,
2. att riksdagen till icke-militära fredsinsatser för
budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 20 000 000 kr,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige tar initiativ till en
särskild fond inom ESK med syftet att främja
frivilligorganisationers fredsinsatser.
Stockholm den 25 januari 1994
Karl-Erik Svartberg (s)
Ingela Mårtensson (fp)
Eva Zetterberg (v)