För andra året i rad vill regeringen sänka anslaget till
information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling. Den här gången föreslås en
dramatisk sänkning från 20 till 10 miljoner kronor.
Dessutom planeras en överföring av anslaget från utrikes-
till civildepartementet. Dessa åtgärder kan Vänsterpartiet
inte gå med på.
Anslagets nivå
Regeringen betonar i budgetpropositionen det
värdefulla i att ''enskilda organisationer och stiftelser
stimulerar till intresse för och aktivitet kring
utrikespolitiska frågor''. Vidare betonas att denna aktivitet
främjar möjligheterna för regeringen att föra en ''väl
förankrad utrikespolitik''. Det här är formuleringar som
Vänsterpartiet helt och fullt ställer sig bakom.
Utrikespolitiken, som tenderar att präglas av ett
demokratiskt underskott, måste förankras bättre i
samhället. Ett utmärkt sätt att göra detta är att ge
ekonomiskt stöd till folkrörelseorganisationer som arbetar
med och forskar kring fred, säkerhet, demokrati och
mänskliga rättigheter.
Regeringens uttalade vilja att stödja de enskilda
organisationerna och stiftelserna motsvaras dock inte i
konkret handling. Förslaget till nedskärning med 10
miljoner kronor är ett dråpslag mot dessa rörelser.
Många av dem har det frivilliga arbetet som sitt enda
kapital. Frivilligt arbete räcker emellertid inte till allt.
Exempelvis är det av stor vikt att fredsrörelser, MR-rörelser
och miljörörelser deltar i olika internationella
sammanhang. Nämnas kan de betydelsefulla insatser
sådana rörelser gjorde vid FN:s miljökonferens i Rio de
Janeiro 1992 och vid FN:s konferens om mänskliga
rättigheter i Wien 1993.
Vikten av sådant engagemang och deltagande av vad
som internationellt betecknas som NGO:s (Non-
governmental organizations) framhävs av FN och numera
också av ESK. För att klara kostnaderna för resor och
uppehälle vid sådana engagemang måste organisationerna
få bidrag. En halvering av F2-anslaget riskerar att tvinga de
svenska organisationerna att bl.a. dra ned på detta
värdefulla internationella arbete.
Den åtgärden från den svenska regeringens sida hotar att
ställa Sverige vid sidan av en central internationell trend: att
dra in NGO:s i allt arbete för fred, en hållbar utveckling,
demokrati och mänskliga rättigheter.
Vänsterpartiet föreslår att anslagsnivån för budgetåret
1993/94, dvs. 20 miljoner kronor, bör behållas. Då 3
miljoner kan tas ur medel från fredslotterier innebär det att
anslaget för budgetåret 1994/95 bör ligga på 17 miljoner
kronor. På sikt bör anslaget höjas så att det uppnår den av
riksdagen rekommenderade nivån motsvarande en promille
av försvarsanslaget.
Kriterierna för bidrag
Ett kriterium för att få projektbidrag från F2-anslaget är
att 1/3 av projektet är egenfinansierad. Det är ett hårt
kriterium som många av organisationerna inte klarar då
deras enda kapital är det frivilliga, obetalda arbetet.
Kriteriet gynnar de kapitalstarka organisationerna som
klarar tredjedels-finansieringen. Däremot missgynnar det
främst rörelser som växer fram ur akuta konfliktsituationer,
exempelvis i form av aktionsgrupper. Kravet på
egenfinansiering bör slopas.
Bidrag över anslaget lämnas också för kontakter med
organisationer i andra länder. De kontaktländer som
accepteras är emellertid endast Estland, Lettland, Litauen,
Ryssland och Polen. Det här avslöjar ett mycket snävt
perspektiv på fred och säkerhet inom regeringen.
Varför anses inte kontakter med MR-organisationer i
det forna Jugoslavien värda att stödja? Eller varför inte
organisationer på Afrikas horn? I Centralamerika? Från
dessa tre områden kommer en stor del av flyktingarna i
Sverige. Vore det inte värdefullt att bygga nätverk med
dessa områden för att få bättre förståelse för och skapa
bättre beredskap inför de konflikter som existerar där?
Vänsterpartiet anser att någon geografisk begränsning
av bidrag till organisationskontakter inte ska finnas.
Överföring av F2-anslaget till Civildepartementet
Regeringen planerar att från budgetåret 1995/96
överföra F2-anslaget till Civildepartementet. Det är ett
obefogat beslut. Regeringen framhåller själv vikten av
folkrörelsebaserade studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande verksamhet för möjligheten att föra en
aktiv och väl förankrad utrikespolitik. Att då frånta
utrikesdepartementet det avgörande inflytandet för
medelstilldelningen för denna verksamhet är obegripligt.
Vänsterpartiet anser att F2-anslaget även i fortsättningen
ska ligga under tredje huvudtiteln.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till anslaget F 2. Information och studier
om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling anvisar
7 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
17 000 000 kr,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet på egenfinansiering för att
erhålla bidrag från F 2-anslaget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den geografiska begränsningen
av bidragen till internationella kontakter från F 2-anslaget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den planerade överflyttningen av
F 2-anslaget till Civildepartementet.
Stockholm den 24 januari 1994
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Berith Eriksson (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)