Som framgår av regeringens budgetproposition
1993/94:100 bilaga 4 görs fortlöpande ansträngningar att
hålla igen på kostnadsökningarna för utrikesförvaltningens
kanslier, chefs- och personalbostäder. Trots dessa
ansträngningar ökar kostnaderna för utrikesförvaltningen
snabbt. Utgifterna för budgetåret 1989/90 var 1,1 miljard
för utrikesförvaltningen. För budgetåret 1994/95 begärs 1,6
miljarder. Siffrorna kan betraktas som jämförbara, även om
någon liten förändring har skett av anslagsredovisningen
under mellanperioden.
Antalet länder i världen har ökat snabbt under senare år.
Allt tyder på att antalet länder kommer att öka ytterligare
under de närmaste åren. Om Sverige skall kunna vara
företrätt på hög diplomatisk nivå i många nya länder
kommer detta att leda till att utrikesförvaltningens
kostnader fortsätter att snabbt rusa i höjden. Eftersom
Sverige har en mycket ansträngd ekonomi, har även våra
utlandsmyndigheter fått känna av produktivitets-
/rationaliseringskrav. Även om anslagen till
utrikesförvaltningen ökat kraftigt, kommer de disponibla
resurserna att fördelas på allt fler lönade
utlandsmyndigheter. Många utlandsmyndigheter, t.ex.
beskickningar, upplever ett allt kärvare ekonomiskt klimat.
För att motverka kraftiga fortsatta kostnadsökningar måste
därför nya och okonventionella lösningar prövas på ett
systematiskt sätt.
De nordiska länderna är ur befolkningssynpunkt små
länder, som i många internationella sammanhang har en
gemensam grundsyn. För att dämpa kostnadsökningarna
inom utrikesförvaltningen bör därför ett konkret samarbete
i betydligt större utsträckning än hittills inledas med övriga
nordiska länder. Från officiellt norskt håll har tidigare
framförts tankegångar som innebär att man bör överväga
gemensamma nordiska ambassader.
I en tidigare motion (1992/93:U305) inom samma
ämnesområde talade vi om ett mycket långtgående
samarbete, nämligen om en gemensam nordisk
arbetsfördelning på alla nivåer inom
utrikesrepresentationen. Utrikesutskottet konstaterar ''att
begränsningar för en långtgående integration av den
diplomatiska personalen föreligger så länge de
samarbetande staterna inte för en identisk utrikespolitik''.
Samtidigt redovisas något exempel på väl fungerande
samarbete och att flera samarbetsprojekt planeras.
Enligt vår uppfattning är samarbetssträvandena alldeles
för få och går alldeles för långsamt. Därför bör snabbt en
systematisk genomgång göras tillsammans med övriga
intresserade nordiska länder av hela
utrikesrepresentationens nuvarande utlandsmyndigheter:
beskickningar, delegationer, konsulat och
informationskontor, för att åstadkomma ett nära samarbete
mellan nordiska länder både lokalmässigt och personellt.
Det lokalmässiga samarbetet kan innebära ett
sammanförande av de nordiska ländernas representationer
i samma byggnad, ett Nordens hus, för att minska
lokalkostnaderna. Det personella samarbetet bör innebära
en gemensam nordisk arbetsfördelning för att minska
personalkostnaderna. Med hänvisning till vad
utrikesutskottet framförde, vilket framgår av ovanstående
citat, kan ju tills vidare den högre diplomatiska nivån
undantas. En sådan systematisk genomgång, som vi begär,
kommer att kunna leda till kraftiga framtida besparingar
som kan medverka till att dämpa kostnadsökningarna för
utrikesförvaltningen. Sverige har ju en mycket ansträngd
ekonomi. Även i våra nordiska grannländer är det
ekonomiska läget kärvt.
Dessutom bör noggrant undersökas i vilken utsträckning
ett utvidgat samarbete personellt och lokalmässigt mellan
olika organ inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde i det internationella arbetet kan dämpa
kostnadsökningarna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgat nordiskt samarbete
både lokalmässigt och personellt på utrikesförvaltningens
verksamhetsområde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett närmare lokal- och
personalmässigt samarbete i det internationella arbetet
inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde.
Stockholm den 18 januari 1994
Birger Andersson (c)
Birgitta Carlsson (c)