I KIB finns en bred representation av
kvinnoorganisationer och en stor kompetens när det gäller
praktiskt arbete med kvinnoinriktat bistånd. S-kvinnor,
Centerns, Folkpartiets och Moderaternas kvinnoförbund,
Svenska Missionsrådet, Husmodersförbundet Hem och
Samhälle, Fredrika Bremerförbundet, LO och TCO finns i
kvinnorådet. Alla de ingående orgationisationerna har lång
erfarenhet av egna utvecklingsprojekt tillsammans med
kvinnor i olika utvecklingsländer. Sedan 1991 innehar
Centerns kvinnoförbund ordförandeposten.
KIB har påverkat
Sedan KIBs tillblivelse har mycket hänt som KIB har
medverkat till, t ex SIDAs handlingsprogram för ett
kvinnoinriktat bistånd Interna riktlinjer inom SIDA för
genomförande av handlingsprogrammet Tillsättande av
kvinnohandläggare på biståndskontoren
Tillbakadragande från familjeplaneringsprogram i
Bangladesh
Sedan dess har medvetenheten ökat om den nyckelroll
tredje världens kvinnor spelar för utvecklingen. Vikten av
att uppmärksamma frågan om kvinnor och utveckling
betonas alltmer i såväl de bilaterala som de multilaterala
biståndsorganisationerna. Inom det svenska biståndet har
kvinnorna länge ansetts som en viktig målgrupp. Men
medan tendensen tidigare var att betrakta kvinnorna som
en grupp för sig, lite vid sidan av samhällsutvecklingen och
därför lättast att gynna genom särskilda program, arbetar
man idag istället med ''gender awareness''. Detta begrepp,
som kan översättas med könsrollsmedvetenhet, skall prägla
dagens biståndsplanering och leda till att kvinnorna
involveras bättre i biståndet.
I det program som SIDA antog för ett kvinnoinriktat
bistånd 1985 fastslogs målet att integrera ett
genderperspektiv i det totala biståndet.
Även om SIDA alltjämt anses inneha en ledande
ställning när det gäller att inkludera kvinnor i biståndet, har
en förändring/förskjutning skett mot att lägga
biståndsansvaret på fler aktörer. Inom KIB har vi också
uppmärksammat andra aspekter på kvinnofrågorna, t ex
kvinnors rättigheter och befolkningsfrågan.
Fler myndigheter är idag engagerade. Biståndet
organiseras av BITS, SAREC, SWEDECORP, UD självt
och multilaterala organisationer. Också de enskilda
organisationerna har varje år fått en ökad betydelse och
handhar alltmer av det bilaterala biståndet.
Insikten om det utrikespolitiska agerandets betydelse i
multilaterala organisationer för kvinnors rättigheter har
ökat. Wienkonferensen för mänskliga rättigheter juni 1993
innebar på papperet en framgång för kvinnornas sak. Det
viktiga arbetet med att göra ord till handling återstår dock.
Att mänskliga rättighetsaspekterna också får ökad betoning
i biståndet ser vi inom KIB som mycket betydelsefullt för
kvinnorna i våra samarbetsländer.
Ett nytt KIB för bättre effektivitet
Inom KIB ser vi positivt på utvecklingen. Vi inser
samtidigt att KIB, om det skall vara effektivt, också måste
följa förändringsmönstret. Det kan därför vara lämpligt att
nu se över KIBs organisation och verksamhet så att den
bättre korresponderar med nuvarande och framtida ordning
inom biståndet. KIBs samlade kunskap och kompetens
måste bättre tas till vara.
Den starka knytning till SIDA som KIB har kan i
framtiden begränsa KIBs möjligheter att påverka
genderperspektivet i hela biståndet. En ny
organisationsform bör utredas. Utgångspunkten bör
alltjämt vara att representanter för svenska
kvinnoorganisationer med nationell täckning och med egen
erfarenhet av bistånds- och utvecklingsarbete skall ingå.
Den breda representationen ser vi som ett villkor för att nå
ut med och sprida information i det svenska samhället och
därigenom bilda opinion för ett mer genderinriktat bistånd.
Den nya organisationen bör ha en självständigare
ställning i förhållande till SIDA och få anslag direkt från
UD. Förutsättningarna för ett effektivare arbete inom KIB
med ökat inflytande över genderfrågorna i hela biståndet
bör skyndsamt utredas och förankras i
medlemsorganisationerna. Den nya organisationen bör
börja arbeta så snart som möjligt.
Det kostar en del
Frigörelse från SIDA medför visst ökat resursbehov i
förhållande till nuläget, bl a för lokal- och kanslifunktion.
Inom KIB anser vi att kvinnofrågorna i alla deras
aspekter -- i biståndet, i mänskligarättighetssammanhang,
socialt, ekonomiskt och kulturellt -- måste föras upp på de
internationella och nationella dagordningarna.
Mycket kvar att göra
Kvinnor producerar ca 80 procent av all mat i Afrika
men äger inte marken de odlar. I många länder ställs
kvinnor under förmyndarskap av sina män. De får inte ta
banklån och männen anser sig till och med ha rätt att rösta
för sin hustrus/sina hustrurs räkning. Bland vanliga
övergrepp mot kvinnor återfinns könsstympning/kvinnlig
omskärelse. I utvecklingssamarbetet måste särskild
uppmärksamhet ges åt program för kvinnors utbildning och
hälsa.
Kvinnor måste själva ges valmöjlighet att bestämma om,
och i så fall när och hur många barn de vill föda. Rätten till
preventivmedel och säker och legal abort ser vi som
avgörande för kvinnors jämställdhet.
Allvarliga kränkningar av kvinnors rättigheter är vanligt
förekommande i alla delar av världen. Historiskt har detta
faktum försummats. Kränkningar som drabbar kvinnor
oproportionerligt, eller tar sig könsspecifika uttryck --
såsom våldtäkt, restriktioner eller begränsad tillgång till
mat -- är alltjämt förbisedda eller skylls på sociala eller
kulturella faktorer utom räckhåll för de mänskliga
rättighetsnormerna. Detta är kvinnofrågor som KIB finner
det angeläget att arbeta med.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en skyndsam utredning om ny
organisation och resurser för SIDA:s kvinnoråd (KIB).
Stockholm den 25 januari 1994
Karin Starrin (c)
Ingbritt Irhammar (c)