SIDAs kvinnoråd (KIB)
I KIB finns en bred representation av kvinnoorganisationer och en stor kompetens när det gäller praktiskt arbete med kvinnoinriktat bistånd. S-kvinnor, Centerns, Folkpartiets och Moderaternas kvinnoförbund, Svenska Missionsrådet, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Fredrika Bremerförbundet, LO och TCO finns i kvinnorådet. Alla de ingående orgationisationerna har lång erfarenhet av egna utvecklingsprojekt tillsammans med kvinnor i olika utvecklingsländer. Sedan 1991 innehar Centerns kvinnoförbund ordförandeposten.
KIB har påverkat
Sedan KIBs tillblivelse har mycket hänt som KIB har medverkat till, t ex SIDAs handlingsprogram för ett kvinnoinriktat bistånd Interna riktlinjer inom SIDA för genomförande av handlingsprogrammet Tillsättande av kvinnohandläggare på biståndskontoren Tillbakadragande från familjeplaneringsprogram i Bangladesh
Sedan dess har medvetenheten ökat om den nyckelroll tredje världens kvinnor spelar för utvecklingen. Vikten av att uppmärksamma frågan om kvinnor och utveckling betonas alltmer i såväl de bilaterala som de multilaterala biståndsorganisationerna. Inom det svenska biståndet har kvinnorna länge ansetts som en viktig målgrupp. Men medan tendensen tidigare var att betrakta kvinnorna som en grupp för sig, lite vid sidan av samhällsutvecklingen och därför lättast att gynna genom särskilda program, arbetar man idag istället med ''gender awareness''. Detta begrepp, som kan översättas med könsrollsmedvetenhet, skall prägla dagens biståndsplanering och leda till att kvinnorna involveras bättre i biståndet.
I det program som SIDA antog för ett kvinnoinriktat bistånd 1985 fastslogs målet att integrera ett genderperspektiv i det totala biståndet.
Biståndet förändras -- kvinnors rättigheter betonas
Även om SIDA alltjämt anses inneha en ledande ställning när det gäller att inkludera kvinnor i biståndet, har en förändring/förskjutning skett mot att lägga biståndsansvaret på fler aktörer. Inom KIB har vi också uppmärksammat andra aspekter på kvinnofrågorna, t ex kvinnors rättigheter och befolkningsfrågan.
Fler myndigheter är idag engagerade. Biståndet organiseras av BITS, SAREC, SWEDECORP, UD självt och multilaterala organisationer. Också de enskilda organisationerna har varje år fått en ökad betydelse och handhar alltmer av det bilaterala biståndet.
Insikten om det utrikespolitiska agerandets betydelse i multilaterala organisationer för kvinnors rättigheter har ökat. Wienkonferensen för mänskliga rättigheter juni 1993 innebar på papperet en framgång för kvinnornas sak. Det viktiga arbetet med att göra ord till handling återstår dock. Att mänskliga rättighetsaspekterna också får ökad betoning i biståndet ser vi inom KIB som mycket betydelsefullt för kvinnorna i våra samarbetsländer.
Ett nytt KIB för bättre effektivitet
Inom KIB ser vi positivt på utvecklingen. Vi inser samtidigt att KIB, om det skall vara effektivt, också måste följa förändringsmönstret. Det kan därför vara lämpligt att nu se över KIBs organisation och verksamhet så att den bättre korresponderar med nuvarande och framtida ordning inom biståndet. KIBs samlade kunskap och kompetens måste bättre tas till vara.
Den starka knytning till SIDA som KIB har kan i framtiden begränsa KIBs möjligheter att påverka genderperspektivet i hela biståndet. En ny organisationsform bör utredas. Utgångspunkten bör alltjämt vara att representanter för svenska kvinnoorganisationer med nationell täckning och med egen erfarenhet av bistånds- och utvecklingsarbete skall ingå. Den breda representationen ser vi som ett villkor för att nå ut med och sprida information i det svenska samhället och därigenom bilda opinion för ett mer genderinriktat bistånd.
Den nya organisationen bör ha en självständigare ställning i förhållande till SIDA och få anslag direkt från UD. Förutsättningarna för ett effektivare arbete inom KIB med ökat inflytande över genderfrågorna i hela biståndet bör skyndsamt utredas och förankras i medlemsorganisationerna. Den nya organisationen bör börja arbeta så snart som möjligt.
Det kostar en del
Frigörelse från SIDA medför visst ökat resursbehov i förhållande till nuläget, bl a för lokal- och kanslifunktion.
Inom KIB anser vi att kvinnofrågorna i alla deras aspekter -- i biståndet, i mänskligarättighetssammanhang, socialt, ekonomiskt och kulturellt -- måste föras upp på de internationella och nationella dagordningarna.
Mycket kvar att göra
Kvinnor producerar ca 80 procent av all mat i Afrika men äger inte marken de odlar. I många länder ställs kvinnor under förmyndarskap av sina män. De får inte ta banklån och männen anser sig till och med ha rätt att rösta för sin hustrus/sina hustrurs räkning. Bland vanliga övergrepp mot kvinnor återfinns könsstympning/kvinnlig omskärelse. I utvecklingssamarbetet måste särskild uppmärksamhet ges åt program för kvinnors utbildning och hälsa.
Kvinnor måste själva ges valmöjlighet att bestämma om, och i så fall när och hur många barn de vill föda. Rätten till preventivmedel och säker och legal abort ser vi som avgörande för kvinnors jämställdhet.
Allvarliga kränkningar av kvinnors rättigheter är vanligt förekommande i alla delar av världen. Historiskt har detta faktum försummats. Kränkningar som drabbar kvinnor oproportionerligt, eller tar sig könsspecifika uttryck -- såsom våldtäkt, restriktioner eller begränsad tillgång till mat -- är alltjämt förbisedda eller skylls på sociala eller kulturella faktorer utom räckhåll för de mänskliga rättighetsnormerna. Detta är kvinnofrågor som KIB finner det angeläget att arbeta med.
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skyndsam utredning om ny organisation och resurser för SIDA:s kvinnoråd (KIB).
Stockholm den 25 januari 1994 Karin Starrin (c) Ingbritt Irhammar (c)