Många experter betonar att frågan om aidsepidemin och dess spridning är mycket svåröverskådlig. Det är i och för sig inte så underligt då många länder inte har någon tillförlitlig statistik över hiv/aidssituationen.
I Sverige förs statistik både över antalet hivsmittade och aidssjuka. De flesta andra länder för enbart statistik över antalet aidssjuka. Vet man om hur stort antalet hivsmittade är, kan man också ha en viss beredskap när det gäller vård och behandling av insjuknade. Men framförallt kan den hivinfekterade vidta de skyddsbeteenden han/hon enligt exempelvis den svenska lagstiftningen är skyldig att vidta. Det ger också en viss möjlighet att kunna planera för den tid då hivinfektionen övergår till diagnosen aids.
Mot slutet av detta sekel kommer det enligt WHO att finnas omkring tio miljoner hivsmittade barn i världen.
Den mest alarmerande utvecklingen äger nu rum i södra och sydostliga delarna av Asien, där epidemin i vissa områden sprider sig lika snabbt som den gjorde i Afrika för ett decennium sedan.
Riskerna för att fler barn smittas ökar i takt med att allt fler kvinnor smittas i heterosexuella förhållanden. När det gäller hivspridning mellan mor och barn förutses den bli störst i Afrika, Asien och Sydamerika. I Brasilien finns det nära två miljoner prostituerade barn. Hivviruset är spritt bland barnen både i Brasilien och i de asiatiska länderna.
Det är bara en del av de föräldralösa barnen som är smittade, även om föräldrarna avlidit i aids. Risken att ett barn smittas redan prenatalt är 25--40 % om modern är hivpositiv. Det innebär att de barn som har en hivinfekterad mor är smittfria och därför inte kommer att utveckla aids om de inte smittas på annat sätt.
Prognoserna när det gäller antalet aidssjuka i världen år 2000 är således mycket diffusa och varierande. Prognoserna varierar mellan ca 40 miljoner och cirka 120 miljoner människor.
Under en konferens om hiv/aids, som hölls under överinseende av WHO i Riga i april i år redovisades bl.a. att minst 2,5 miljoner människor över hela världen hittills dött i aids. Ett par miljoner barn har därför blivit föräldralösa.
WHO har beräknat att antalet föräldralösa barn i Afrika kommer att vara ca nio miljoner år 2000. Aidsepidemins verkningar då delar av den produktiva befolkningen dör, samt rädsla och okunnighet om hur aids smittar, gör att många barn i de svårast drabbade områdena är helt eller nästan helt utan tillsyn. Sämre kommer situationen således att bli.
Allt fler rapporter inkommer nu om barnens situation i det aidsdrabbade Afrika. Det handlar om barn som vårdar aidssjuka föräldrar och sedan som ytterligare börda i sorgen efter de döda tar hand om småsyskonen. Det finns tragiska, men tyvärr sanna, berättelser om gamla och orkeslösa som, då söner och svärdöttrar avlidit i aids, lämnas med ända upp till 15 barnbarn. Det är barnen som är de stora förlorarna i en av de värsta epidemier som drabbat framför allt Afrika, där dessutom det traditionella skyddsnätet, storfamiljen, börjat glesna.
Den konstanta psykiska press de föräldralösa barnen utsätts för, gör dem känsligare för infektioner. De kan också bli utfrysta ur en social gemenskap på grund av omgivningens rädsla för aids. De kan inte fortsätta skolan, eftersom de inte kan betala skolavgiften och inte heller har tid att gå i skolan. De barn som inte har någon som kan skydda deras tillgångar kan utnyttjas av människor som vet att sko sig på andras olycka. De kan t.ex. mista ägande- eller brukanderätten till jorden där de bor. Speciellt flickor riskerar att utnyttjas sexuellt. Många barn bildar grupper som genom kriminella aktiviteter klarar sin överlevnad. Det gäller framför allt pojkar, som inte är lika attraktiva som fosterbarn som flickor.
Trots att det finns en del kunskap om de genom aids föräldralösa barnens situation, är det ändå svårt att få en tillräckligt klar bild. Sverige bör därför vara initiativtagare till en kartläggning över de nämnda barnens situation och initiera olika projekt som syftar till att hjälpa speciellt dessa barn. Frågan bör också behandlas vid diskussioner med biståndsländerna.
Frågan om de föräldralösa barnen i stort, och de barn som blivit föräldralösa på grund av att deras föräldrar dött i aids, behöver komma upp på FN:s dagordning. Det är ett stort problem och handlar faktiskt om världens framtid. Regeringen bör därför verka för att Sverige blir initiativtagare i denna fråga och därigenom understryka barnkonventionens fastslagna rättigheter för barn.
Med hänvisning till det anförda hemställs i
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om de föräldralösa barnen i stort, och de föräldralösa barnen på grund av att deras föräldrar dött i aids, skall tas upp på FN:s dagordning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom ramen för biståndsmedlen stödja projekt som syftar till att hjälpa de på grund av hiv/aids föräldralösa barnen.
Stockholm den 25 januari 1994 Margareta Viklund (kds) Birgit Henriksson (m) Birgitta Carlsson (c) Karin Pilsäter (fp) Margareta Israelsson (s) Laila Strid-Jansson (nyd) Eva Zetterberg (v) Annika Åhnberg (-)