Sverige är en av de absolut största biståndsgivarna. De
dryga 0,9 procent av BNI som Sverige ger i bistånd
överträffas endast av våra nordiska grannländer Norge och
Danmark. Sverige har samtidigt en mycket låg andel bundet
bistånd (14,5 procent år 1990). Endast Nederländerna och
Japan har en mindre andel.
Studerar man DAC-statistik ser biståndet internationellt
sett ut att gå mot en ökad avbindning. Ser man däremot litet
närmare på verkligheten bakom dessa siffror, visar det sig
att de ''informella bindningarna'' ökar. Japan, USA,
Canada m.fl. länder inriktar i allt större utsträckning sitt
bistånd på sektorer där det egna näringslivet har en stark
position.
Japanerna anses också skräddarsy förstudier för att
passa inhemska projekt.
Sveriges misstag
En mer korrekt bild framträder när man ser på hur stor
del av leveranserna som i praktiken går till det egna landets
företag än när man tittar på statistiken över hur stor del som
är formellt bunden. Sverige står därvid oöverträffat
avseende andelen bistånd som är reellt obundet.
Sverige tar inte heller tillvara möjligheterna att skapa
kommersiella relationer i samband med bistånd. Detta
sammantaget med andra länders koloniala och politiska
bindningar ger företag i dessa givarländer helt andra
förutsättningar än svenska företag att skapa kommersiella
relationer till nytta för både givar- och mottagarland.
Skapa resultat!
Vi bör inte stirra oss blinda på att vi uppfyller ett på
förhand givet utgiftsmål. I stället bör vi fokusera på
resultaten. En lång period av bistånd riktat till tredje
världen har misslyckats med att formera sunda
handelsrelationer givar- och mottagarländer emellan och
därmed förbättra möjligheterna för mottagarländerna att
själva ta sig ur sitt armod.
Vad vi måste ha för ögonen är att biståndet inriktas på
skapande av livskraftiga strukturer. Betoningen bör ligga på
det slutliga målet för bistånd, nämligen att
mottagarländerna skall bli självförsörjande. I vår strävan
att skapa en utvecklingsfrämjande miljö bör den svenska
resursbasen tas till vara i långt större utsträckning än vad
som är fallet idag.
Det svenska biståndet bör komplettera andra länders
bistånd och inriktas på områden som vi är duktiga på.
Svenskt näringsliv kan bidra med en gedigen erfarenhet,
innovationsförmåga och god resursbas.
''Mjuka krediter''
Ett effektivt sätt att bättre tillvarata svenskt näringsliv är
genom en ökad andel u- och biståndskrediter. Mjuka
krediter, där bindningen på detta sätt sker först när
upphandlingen vunnits i internationell konkurrens, minskar
påtagligt risken för en press uppåt på priserna.
Krediter har många fördelar. Relationen bygger på ett
ömsesidigt intresse av att investeringen bär frukt, vilket
leder till en närmare övervakning av hur samarbetet
fungerar. Inte minst i länder med stor korruption kan detta
vara av avgörande betydelse för insatsens livskraft. Genom
att krediterna skall återbetalas lär sig u-länderna hur en
marknad fungerar i praktiken.
För de minst utvecklade länderna är tillgången till
förmånlig finansiering i form av mjuka krediter ofta en
direkt förutsättning för att en affär skall kunna bli av. I
exempelvis Afrika söder om Sahara är importen av
kapitalvaror och teknologi helt beroende av att sådan
förmånlig finansiering erbjuds.
Krediter åt Kina
Bland de fattiga länderna finns det sådana med hög
tillväxt och i framtiden synnerligen betydelsefulla
marknader. Hit hör Kina. Den utbredda fattigdomen bland
Kinas 1,2 miljarder invånare ger behov av stora
biståndsinsatser. Kina har dokumenterat god förmåga att
effektivt och långsiktigt produktivt förvalta
biståndsfinansierade insatser.
Om det skall ges svenskt bistånd till Kina, bör det
framför allt inriktas på krediter och inte på gåvobistånd
utan ekonomiska förpliktelser för mottagaren.
Ömsesidigt utbyte
Svenskt bistånd bör i betydligt större utsträckning än
idag inriktas på former som främjar samarbete mellan
företag i givar- och mottagarland. Detta för att på bästa sätt
främja utvecklingen i mottagarländerna samtidigt som
svenska företag ges möjlighet att vara med och slåss på
dessa framtidsmarknader.
Svenska företags närvaro på u-landsmarknaderna ökar
kunskapen om de svenska företagens kompetensområden
samtidigt som de svenska företagens kunskap om u-
landsmarknaderna ökar. Därmed skapas en god bas för
framtida samarbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om främjandet av effektiviteten i
biståndet.
Stockholm den 25 januari 1994
Göthe Knutson (m)
Stig Rindborg (m)
Gullan Lindblad (m)
Sten Andersson (m)
i Malmö
Charlotte Cederschiöld (m)