Sverige är en av de absolut största biståndsgivarna. De dryga 0,9 procent av BNI som Sverige ger i bistånd överträffas endast av våra nordiska grannländer Norge och Danmark. Sverige har samtidigt en mycket låg andel bundet bistånd (14,5 procent år 1990). Endast Nederländerna och Japan har en mindre andel.
Studerar man DAC-statistik ser biståndet internationellt sett ut att gå mot en ökad avbindning. Ser man däremot litet närmare på verkligheten bakom dessa siffror, visar det sig att de ''informella bindningarna'' ökar. Japan, USA, Canada m.fl. länder inriktar i allt större utsträckning sitt bistånd på sektorer där det egna näringslivet har en stark position.
Japanerna anses också skräddarsy förstudier för att passa inhemska projekt.
Sveriges misstag
En mer korrekt bild framträder när man ser på hur stor del av leveranserna som i praktiken går till det egna landets företag än när man tittar på statistiken över hur stor del som är formellt bunden. Sverige står därvid oöverträffat avseende andelen bistånd som är reellt obundet.
Sverige tar inte heller tillvara möjligheterna att skapa kommersiella relationer i samband med bistånd. Detta sammantaget med andra länders koloniala och politiska bindningar ger företag i dessa givarländer helt andra förutsättningar än svenska företag att skapa kommersiella relationer till nytta för både givar- och mottagarland.
Skapa resultat!
Vi bör inte stirra oss blinda på att vi uppfyller ett på förhand givet utgiftsmål. I stället bör vi fokusera på resultaten. En lång period av bistånd riktat till tredje världen har misslyckats med att formera sunda handelsrelationer givar- och mottagarländer emellan och därmed förbättra möjligheterna för mottagarländerna att själva ta sig ur sitt armod.
Vad vi måste ha för ögonen är att biståndet inriktas på skapande av livskraftiga strukturer. Betoningen bör ligga på det slutliga målet för bistånd, nämligen att mottagarländerna skall bli självförsörjande. I vår strävan att skapa en utvecklingsfrämjande miljö bör den svenska resursbasen tas till vara i långt större utsträckning än vad som är fallet idag.
Det svenska biståndet bör komplettera andra länders bistånd och inriktas på områden som vi är duktiga på. Svenskt näringsliv kan bidra med en gedigen erfarenhet, innovationsförmåga och god resursbas.
''Mjuka krediter''
Ett effektivt sätt att bättre tillvarata svenskt näringsliv är genom en ökad andel u- och biståndskrediter. Mjuka krediter, där bindningen på detta sätt sker först när upphandlingen vunnits i internationell konkurrens, minskar påtagligt risken för en press uppåt på priserna.
Krediter har många fördelar. Relationen bygger på ett ömsesidigt intresse av att investeringen bär frukt, vilket leder till en närmare övervakning av hur samarbetet fungerar. Inte minst i länder med stor korruption kan detta vara av avgörande betydelse för insatsens livskraft. Genom att krediterna skall återbetalas lär sig u-länderna hur en marknad fungerar i praktiken.
För de minst utvecklade länderna är tillgången till förmånlig finansiering i form av mjuka krediter ofta en direkt förutsättning för att en affär skall kunna bli av. I exempelvis Afrika söder om Sahara är importen av kapitalvaror och teknologi helt beroende av att sådan förmånlig finansiering erbjuds.
Krediter åt Kina
Bland de fattiga länderna finns det sådana med hög tillväxt och i framtiden synnerligen betydelsefulla marknader. Hit hör Kina. Den utbredda fattigdomen bland Kinas 1,2 miljarder invånare ger behov av stora biståndsinsatser. Kina har dokumenterat god förmåga att effektivt och långsiktigt produktivt förvalta biståndsfinansierade insatser.
Om det skall ges svenskt bistånd till Kina, bör det framför allt inriktas på krediter och inte på gåvobistånd utan ekonomiska förpliktelser för mottagaren.
Ömsesidigt utbyte
Svenskt bistånd bör i betydligt större utsträckning än idag inriktas på former som främjar samarbete mellan företag i givar- och mottagarland. Detta för att på bästa sätt främja utvecklingen i mottagarländerna samtidigt som svenska företag ges möjlighet att vara med och slåss på dessa framtidsmarknader.
Svenska företags närvaro på u-landsmarknaderna ökar kunskapen om de svenska företagens kompetensområden samtidigt som de svenska företagens kunskap om u- landsmarknaderna ökar. Därmed skapas en god bas för framtida samarbete.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om främjandet av effektiviteten i biståndet.
Stockholm den 25 januari 1994 Göthe Knutson (m) Stig Rindborg (m) Gullan Lindblad (m) Sten Andersson (m) i Malmö Charlotte Cederschiöld (m)