Fred och utveckling, demokratisering och respekt för
mänskliga rättigheter är av vital betydelse för en förbättring
av situationen i Indonesien.
Indonesiens annektering av Östtimor är emellertid
oacceptabel och strider mot internationell rätt. En rättvis
och varaktig fredlig lösning kan inte uppnås beträffande
Östtimor utan medverkan av företrädare för Östtimors
folk. Det är viktigt att FN:s generalsekreterare Boutros
Boutros-Ghali inbjuder självständiga personligheter med
högt anseende från Östtimor att medverka i samtalen med
regeringsrepresentanter från Indonesien och Portugal.
Indonesien måste dra tillbaka sina tio militärbataljoner
från Östtimor. Som ett första steg bör Indonesien snarast
väsentligt minska den militära och polisiära närvaron.
Ett vapenembargo är påkallat mot Indonesien så länge
Östtimors självbestämmanderätt inte är säkrad och
allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna fortsätter. I
detta sammanhang är det av betydelse att USA:s regering
aviserat en skärpt hållning i berörda avseende.
Rekommendationer om vapenembargo mot Indonesien
har också antagits i flera resolutioner vid Europarådets
parlamentariska församling. Europarådet rekommenderar
även medlemsländerna att utöva påtryckningar mot
Indonesien i syfte att stoppa all tillägnelse av Östtimors
naturresurser och tillgångar, samt även att inleda
humanitärt bistånd till det östtimoresiska folket. Sverige
bör göra dessa resolutioner till sina, och bringa gällande
bilaterala avtal, kontrakt och överenskommelser i
överensstämmelse med resolutionerna.
En förbättring av den mänskliga rättighetssituationen är
brådskande både i Indonesien och Östtimor. Godtyckliga
arresteringar och hemliga förvar av gripna förekommer i
betydande omfattning, bl.a. i samband med amerikanska
kongressbesök förra året.
Det är angeläget att alla politiskt arresterade liksom
politiska fångar inklusive motståndsledaren Xanana
Gusma o friges genom en allmän amnesti. All politisk
diskriminering måste upphöra. Det är därvid viktigt att
indonesier och östtimoreser som lever i exil fritt får
återvända till sitt hemland.
Enligt Amnesty International finns ett avsevärt antal
dödsdömda i Indonesien som suttit i dödscell under mycket
lång tid, bl.a. en fånge som suttit fängslad i 28 år utan att
hans nådeansökan ännu prövats.
Det är av stor betydelse att en demokratisering av
samhällslivet sker i Indonesien och Östtimor. Bl.a. gäller
det att säkra friheten att bilda partier, yttrande- och
tryckfriheten samt rätt att bilda en fri och oberoende facklig
landsorganisation.
Sverige bör på allt sätt verka för att Indonesien signerar
och ratificerar den internationella konventionen om
mänskliga rättigheter.
Det finns en rad åtgärder som Sverige bör agera för, som
vi preciserar på följande sätt.
1. Aktivare svenskt agerande internationellt för en
lösning av ÖsttimorfråganSverige bör i såväl
internationella fora som i bilaterala kontakter öppet och
tydligt agera för att de indonesiska trupperna dras bort från
territoriet och att folket i Östtimor får utöva sin rätt till
självbestämmande.Sverige bör inom ramen för FN-
organen agera för att det timoresiska folkets säkerhet
garanteras genom en permanent närvaro av Förenta
nationerna.Sverige bör göra en klar markering i FN:s
generalförsamling att Sverige står fast vid Östtimors rätt till
självbestämmande och avser rösta för detta om frågan på
nytt tas upp i generalförsamlingen.Sverige bör verka för
timoresiskt deltagande i FN-samtalen.Sverige bör, i
likhet med Portugal och Frankrike, kräva att Xanana
Gusma o friges och ges möjlighet att företräda det
östtimoresiska folket i FN-samtalen.
2. Stopp av svensk vapenexport till Indonesien
Regeringen bör, med hänvisning till de grava och
omfattande kränkningarna av mänskliga rättigheter i
Indonesien och Östtimor, inte bevilja tillstånd till ny
vapenexport till Indonesien.Regeringen har att
hörsamma rekommendationerna i resolutionerna 966 och
470 från Europarådets parlamentariska församling vad
gäller vapenembargo mot Indonesien.Regeringen bör i
olika internationella fora och i bilaterala kontakter verka
för genomförandet av Europarådets resolutioner 966 och
470.
3. Ökade satsningar av humanitärt och MR-bistånd
m.m. till oberoende krafter i ÖsttimorSverige bör, i
enlighet med rekommendationen i Europarådets resolution
den 28 juni 1991, ge humanitärt bistånd till det
östtimoresiska folket genom ett ökat anslag med 10
miljoner kronor. Detta humanitära bistånd bör kanaliseras
via oberoende kanaler till projekt i kyrkans regi.
Finansieringen av anslaget kan ske genom den ökning av
demokratianslaget som föreslagits i en socialdemokratisk
utskottsgruppsmotion. Där föreslås att demokratianslaget
ökas med 45 miljoner kronor.Sverige bör under anslaget
till demokrati och mänskliga rättigheter ge stöd till det MR-
arbete som den östtimoresiska frihetsrörelsen CNRM och
dess ingående organisationer utför.Sverige bör under
anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter ge stöd till
utbildning och sociala projekt i regi av lokala katolska
församlingar i Östtimor.Sverige bör under anslaget till
särskilda program ge stöd till det kulturarbete som
kulturstiftelsen Fundacao Austronesia Borja da Costa och
andra CNRM närstående organisationer utför. Kyrkans
viktiga roll för kulturens överlevnad i Östtimor bör också
beaktas.Lämpliga kanaler kan skapas genom de svenska
frivilligorganisationer, kyrkliga biståndsorganisationer och
fackföreningar som i dag är engagerade i dessa frågor.
Sverige bör i likhet med USA med kraft verka för en
förbättring av de fackliga rättigheterna i Indonesien. USA:s
koppling mellan fackliga rättigheter och handelsavtal inom
ramen för det s.k. GSP-systemet manar till efterföljd.
Sverige bör inom ramen för de bilaterala förbindelserna
med Indonesien verka för förbättringar av de fackliga
rättigheterna i Indonesien.
4. Indonesien, Östtimor och ekonomisk politik
Regeringen bör följa Europarådets rekommendation i
resolution 966, den 28 juni 1991, att ''uppmana länder som
har ekonomiska band med Indonesien att utöva
påtryckningar på Indonesien att stoppa alla kränkningar av
mänskliga rättigheter och all tillägnelse av Östtimors
naturresurser och tillgångar''.Med hänvisning till att
Östtimor, enligt Förenta nationernas definition, ej erkänts
som indonesiskt territorium och Indonesien därför ej har
rätt att sluta internationella avtal rörande territoriet, bör
regeringen snarast begära omförhandling av avtalet om
skydd och främjande av investeringar mellan Sverige och
Indonesien av den 17 september 1992, i syfte att undantaga
Östtimor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aktivare agerande internationellt
för en lösning av Östtimorfrågan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stoppande av ny svensk
vapenexport till Indonesien m.m.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade satsningar av humanitärt
och MR-bistånd till oberoende krafter i Östtimor med 10
miljoner kronor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Östtimor och ekonomisk politik,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige inom ramen för de
svensk-indonesiska bilaterala förbindelserna bör verka för
förbättringar av de fackliga rättigheterna i Indonesien.
Stockholm den 25 januari 1994
Pierre Schori (s)
Mats Hellström (s)
Maj Britt Theorin (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Nils T Svensson (s)
Viola Furubjelke (s)
Kristina Svensson (s)
Berndt Ekholm (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Hans Göran Franck (s)
Lena Boström (s)
Sonia Karlsson (s)
Stig Alemyr (s)
Alf Eriksson (s)
Sture Ericson (s)
Lena Hjelm-Wallén (s)