Stora ansträngningar har gjorts för att rikta svenska
biståndsinsatser mot kvinnor och barn men det räcker inte!
Det finns alltjämt anledning att ägna särskild
uppmärksamhet åt frågor som berör kvinnors roll och
kvinnors möjligheter till utveckling och kunskap i
utvecklingsländer.
Kvinnor utsätts ofta för förtryck och för ojämlik
behandling när det gäller olika civila rättigheter. Samtidigt
är det inte sällan kvinnorna som står för familjens
överlevnad och lösningarna på de vardagliga problemen.
Inom jordbruket är det i huvudsak kvinnorna som utför det
tyngsta arbetet. Det är kvinnorna som hämtar vatten och
ved, som planterar träd och sköter djuren och markvården.
I många av de fattigaste länderna pågår även konflikter och
inbördeskrig och många män deltar i dessa strider. Detta
har till följd att kvinnorna får bära hela ansvaret för
jordbruket och för familjens överlevnad.
Intresset hos kvinnorna att satsa på utveckling och
förbättringar inom jordbruket blir naturligtvis större om de
själva har möjlighet att äga jorden och engagera sig i
ekonomiska frågor och inte enbart är beroende av männens
vilja och förmåga att på bästa sätt utnyttja marken.
Biståndet bör alltså ha som mål att främja kvinnors
möjligheter att försörja sig och bli ekonomiskt självständiga
genom att ge dem tillgång till och kontroll över produktiva
resurser som land, kapital, arbete, utbildning, information,
krediter, utsäde, redskap osv. Kvinnor skall vara
medaktörer i en ekonomisk process och inte främst
mottagare av välfärdsskapande åtgärder.
Kvinnor och barns situation försämras i många länder
över världen. Därför måste biståndet omfördelas så att det
inriktas mot kvinnorna och familjen i avsevärt större
utsträckning än idag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en fokusering på kvinnoinriktat
bistånd.
Stockholm den 24 januari 1994
Inger René (m)
Maud Ekendahl (m)