Biståndsbudgeten 1994/95 1.
Vad säger vårt partiprogram?10 2.
Bistånd under omprövning10 3.
91 % vill ha lika stort eller lägre bistånd10 4.
Sverige stor biståndsgivare11 5.
Budgetunderskottet -- biståndsmålet11 6.
Gemensam anslagstitel11 7.
Ekonomisk tillväxt -- befolkningstillväxt11 7.1.
Befolkningsexplosionen12 8.
Internationellt åtagande12 9.
Handelshinder13 10.
Skuldlättnadsåtgärder -- frihandel13 11.
Militära utgifter13 12.
Ny biståndsinriktning13 13.
Bättre redovisning14 14.
Prioritera Baltikum14 15.
Två nya enheter -- Swedaid och Sweden Center14 16.
Swedaid15 16.1.
Swedaid -- operativ katastrof- och
biståndsbataljon15 16.2.
Nationellt centrum för bistånd15 16.3.
Operativa resurser15 16.4.
Utbildning15 16.5.
Organisation16 16.6.
Finansiering16 16.7.
Arbetsområde16 17.
Sweden Center16 18.
Multilateralt bistånd17 18.1
Anslaget C 1 Bidrag till internationella
biståndsprogram17 18.2.
Anslagskommentar C 117 18.3.
100 miljoner kr ger 100 000 människor skydd18 19.
Bilateralt bistånd19 19.1.
Målet är noll procent19 19.2.
Anslaget C 2 Utvecklingssamarbete genom
SIDA20 19.3.
Anslagskommentar C 220 19.4.
Anslagen C 3--C 1321 20.
G-anslaget -- samarbete med Central- och
Östeuropa22 20.1.
Prioriteringar22 20.2.
Åtgärder22 20.3.
Reningsanläggningar23 20.4.
Vägprojekt i Polen och Baltikum24 20.5.
Tem Scandinavia24 20.6.
Via Baltica24 20.7.
Trähus för Baltikum25 21.
Fyrdubbla exportkreditgarantiramen26 22.
Samarbete med Central- och Östeuropa, anslagen G
1--326
1. Vad säger vårt partiprogram?
Ny demokratis partiprogram säger: Biståndsbehoven är
enorma. Vi behöver inte leta i fjärran länder för att finna
dem. De finns på andra sidan Östersjön.
U-hjälpen måste ändras både till omfattning och
inriktning. Partiprogrammet säger vidare att Sverige skall
verka för global frihandel och att i-länderna skall avskriva
u-ländernas skulder.
Vårt långsiktiga biståndsmål bör vara det av FN uppsatta
nämligen 0,7 % av bruttonationalinkomsten. Inom denna
ram skall allt bistånd rymmas -- både det till fjärran länder
och det som går till våra grannar på andra sidan Östersjön.
Partiprogrammet anger att i dagens kärva läge bör målet
sättas vid 0,5 % av BNI.
Lägg ned SIDAs verksamhet. Det bilaterala biståndet
ska ges i form av svenska produkter, tjänster och kunskaper.
Vi kräver kontroll av att hjälpen når fram. Högsta prioritet
för att hejda befolkningsexplosionen.
Fördela biståndspengarna så här. En tredjedel i
multilateralt stöd (olika världsorganisationer) -- en
tredjedel till katastrofinsatser och folkrörelsebistånd -- sista
tredjedelen till våra grannländer på andra sidan Östersjön.
2. Bistånd under omprövning
''Bistånd under omprövning'' är namnet på en översyn av
utvecklingssamarbetet med Moçambique.
Rubriken gäller inte bara Moçambique -- den gäller
inriktningen av hela det svenska biståndet. Biståndet måste
omprövas -- både till sin omfattning och till sitt innehåll.
Trenden att många fattiga länder -- främst i Afrika -- blir
allt fattigare får inte medföra en resignation att inget finns
att göra. Självklart måste de fattiga länderna få hjälp. Men
vi måste låta länderna få utvecklas i en takt som de själva
klarar av. Det är inte fel att ha höga ambitioner men
ambitionerna måste förenas med sunt förnuft och
kunskap om vilket innehåll biståndet ska ha för att
mottagaren ska kunna utnyttja det på ett bra sätt. I en
förändring av biståndet måste nya vägar prövas. Men vi
måste också inse att Sverige har begränsade resurser. Vi kan
inte vara världsledande i biståndsgivning när vi samtidigt
måste ut på lånemarknaden för att låna
mångmiljardbelopp.
3. 91 % vill ha lika stort eller lägre bistånd
Många svenskar ifrågasätter i dag det svenska
biståndet -- både vad avser omfattning och innehåll.
Statistiska centralbyrån har i mitten av december 1993
publicerat en ny undersökning om den svenska
biståndsviljan. Undersökningen visar att 91 % av tillfrågade
svenskar vill ha samma eller lägre bistånd. Av de tillfrågade
vill 9 % öka biståndet medan 37 % vill minska det. I
gruppen på 37 % vill 9 % helt slopa biståndet. Hela 59 % av
dem som anser att biståndet är ungefär lagom har svarat att
riksdagen gjorde rätt när man minskade biståndet med
1 500 miljoner kr innevarande budgetår (1993/94).
4. Sverige stor biståndsgivare
Sverige fortsätter att vara en av de största
biståndsgivarna i världen. Vi fortsätter att ha ett bistånd
som ligger kring det så kallade enprocentsmålet.
Utbetalningarna under år 1992 motsvarade 1,03 % av BNI.
Räknar vi in Öst- och Centraleuropasamarbetet så uppgår
biståndet till det mål som riksdagen uppsatt --
enprocentsmålet.
5. Budgetunderskottet -- biståndsmålet
Statsbudgeten för budgetåret 1994/95 visar på ett
beräknat underskott om 172 miljarder kr och ett lånebehov
av 220 miljarder kr. Att i en budget med ett så enormt
underskott fortsätta att upprätthålla ett bistånd på ungefär
1 % av vår bruttonationalinkomst är orimligt. Vi anser att
Sverige bör ha det av FN fastställda målet 0,7 % av BNI som
långsiktigt riktmärke för biståndet men med hänsyn till våra
bedrövliga finanser bör vi i avvaktan på en budget i balans
sänka vår ambitionsnivå. Vi föreslår att det totala biståndet
till utvecklingsländer och till våra grannar på andra sidan
Östersjön uppgår till 7,4 miljarder kr.
6. Gemensam anslagstitel
Regeringen fortsätter att behandla biståndet till Central-
och Östeuropa under en särskild titel ''Samarbete med
Central- och Östeuropa''. Vi hävdar att alla biståndsanslag
borde samlas under en enda anslagstitel. Att uppdela
biståndsanslagen på utomeuropeiska länder
(utvecklingsländer) och europeiska länder
(samarbetsländer) är märkligt inte minst mot bakgrund av
att numera åtta länder i det forna Sovjetunionen har
''status'' som utvecklingsländer.
Uppdelningen synes mera vara ett sätt att manipulera
det svenska folket om att vi ''endast'' lämnar bistånd
motsvarande 0,93 % av vår BNI. Det totala biståndet inkl
Central- och Östeuropa uppgår till eller överstiger det så
kallade enprocentsmålet. I förhållande till vår BNI låg vi på
delad andra plats med Danmark vad avser
biståndsutbetalningar under år 1992. Vi betalade ut 1,03 %
av BNI medan genomsnittet för de 21 medlemsländerna i
DAC var 0,33 % för samma år. Norge betalade mest -- eller
1,16 % av sin BNI.
7. Ekonomisk tillväxt -- befolkningstillväxt
I Asien och Latinamerika har den ekonomiska tillväxten
varit stark. Asien hade under år 1992 en ekonomisk tillväxt
på 6 % medan befolkningstillväxten låg på knappt 2 %.
Asiens genomsnittliga exportvärde ökade med 8 % -- i östra
och sydöstra Asien långt mer. Motsvarande siffror för
Latinamerika var en ekonomisk tillväxt på 3 % och en
befolkningsökning på 2 %. Exportvärdet ökade med 3 %.
I Afrika är framtidsutsikterna dystrare. Den
ekonomiska tillväxten var 1,5 % medan
befolkningsökningen var 3 %. Fattigdomen ökade trots ett
massivt internationellt bistånd inte minst från Sverige.
Värdet av exporten sjönk med 1 %. Biståndsberoende,
svaga styrmedel och samhällsstrukturer som försvårar
tillväxt i ekonomin är några av orsakerna till att det mesta
gått snett. Ytterligare bistånd måste ifrågasättas. Först och
främst måste man få bukt med befolkningsexplosionen.
Den ekonomiska utvecklingen måste baseras på landets
egna förutsättningar och i en takt som landet klarar av. Idag
är biståndberoendet förödande och motverkar en
utveckling byggd på landets egna förutsättningar.
7.1. Befolkningsexplosionen
I slutet av 1800-talet sprängde jordens befolkning 1-
miljardvallen. År 1930 var vi 2 miljarder, år 1960 3
miljarder, år 1975 4 miljarder och år 1987 5 miljarder. Med
samma takt är vi 6 miljarder år 1998.
Fördubblingstakten för världens befolkning är nu 42 år.
Afrikas befolkning fördubblas på 23 år -- enskilda länder
ännu snabbare. När den ekonomiska tillväxten är lägre än
befolkningstillväxten får människor det sämre och sämre.
80 % av världens befolkning lever i de så kallade
utvecklingsländerna. Dessa 80 % förbrukar endast 20 % av
världens resurser. Detta måste ändras. Problemet är att de
regioner som har den snabbast växande befolkningen också
har de sämsta förutsättningarna vad avser tillgång till vatten
och bra jordar. Vi går helt enkelt mot en enorm katastrof
om inget görs.
Det finns dock ljusglimtar i mörkret. I länder där man
har satsat på familjeplanering har födelsetalen gått ned från
i genmomsnitt 6 barn till 3,5 barn per kvinna i fertil ålder.
Mellan 1960--1992 ökade u-ländernas
preventivmedelsanvändning bland gifta kvinnor från 10 %
år 1969 till 51 % år 1992. I Afrika är dock
preventivmedelsanvändningen fortfarande låg.
OECD:s biståndsavdelning anger att över 300 miljoner
tillfrågade par saknar tillgång till preventivmedel. Det är då
synnerligen anmärkningsvärt och beklagligt att endast cirka
1,2 % av det internationella biståndet går till
familjeplanering. U-länderna står själva för 80 % av
kostnaderna för familjeplaneringsinsatserna. Kostnaden för
att stoppa befolkningsexplosionen, det vill säga att ge hela
världens befolkning tillgång till preventivmedel,
information och service, är 7--10 miljarder USD. Dessa
pengar måste fram.
Sverige bör verka för att frågan förs högst upp på den
politiska agendan, att preventivmedel skall vara
tillgängliga för alla, att preventivmedel skall vara så
billiga att alla har råd, lagliga och säkra abortmetoder,
att nätverk skapas såväl av givare som av mottagare, att
något sker -- inte sedan -- inte längre fram -- utan NU.
8. Internationellt åtagande
För internationella åtaganden bör Sverige inte ikläda sig
större budgetandel än vad som för Sverige uttaxeras för FNs
ordinarie budget dvs för närvarande 1,11 %. Det är
märkligt att Sverige fortsätter att ge bistånd till fattiga
länder runtom i världen när vi har en ekonomi som är sämst
i västvärlden. Vi föreslår att alla internationella åtaganden
omprövas och samma fördelningsnyckel tillämpas som
gäller för FNs reguljära budget.
Om vi anser att något område skall prioriteras genom
högre åtagande än nämnda 1,11 % ska detta kunna ske om
en motsvarande neddragning sker på annat område.
9. Handelshinder
Beredningen för Internationellt Tekniskt-ekonomiskt
Samarbete (BITS) har för något år sedan översiktligt
beskrivit problemen i omvärlden. Man konstaterar den
skeva resursfördelningen och fattigdomen i världen. 25 %
av jordens befolkning lever idag på eller under
existensminimum. Klyftorna mellan fattiga och rika växer.
Om fattiga länder skall ha en framtid måste miljön värnas.
BITS anger att om existerande handelshinder inom EG,
USA och Japan reducerades med hälften skulle u-länderna
kunna öka sina exportinkomster med 50 miljarder USD.
10. Skuldlättnadsåtgärder -- frihandel
Inom området skuldlättnadsåtgärder måste världens rika
länder få rätsida på de fattigaste ländernas skuldbörda
genom att avskriva sina fordringar. Sverige har föregått med
gott exempel genom att efterskänka fordringar. Vi bör
internationellt verka för att givarländerna avskriver sina
fordringar på de fattiga mottagarländerna och att
handelshindren mellan rika och fattiga länder minskar. Att
pytsa ut bistånd över fattiga länder och sedan motverka
mottagarlandets ekonomiska utveckling genom
handelshinder för utvecklingsländernas produkter eller
kräva tillbaka enorma lånefordringar är ett gigantiskt
hyckleri.
Ny Demokrati anser att vi i ett läge där vi själva lånar
pengar utomlands inte skall ge bistånd i form av
skuldlättnadsåtgärder eftersom mottagarlandet ju i princip
använder dessa medel för att avbetala skulder till utländska
banker. Man kan förenklat uttryckt säga att våra
biståndspengar går till andra i-länders banker. Det vill vi
inte vara med om. Det har vi inte råd med. Låt varje i-land
sörja för sin u-landsfordran.
11. Militära utgifter
Många mottagarländer lägger en orimligt stor andel av
sin budget på militära utgifter. Ett lands höga militära
utgifter borde sätta större spår i budgeten i form av ett
reducerat bistånd än vad som nu sker.
12. Ny biståndsinriktning
Vi anser att områdena kunskapsöverföring och
kompetensutveckling skall prioriteras än mer än vad som
sker idag. Det är viktigt att utvecklingsländerna får ta ett
utökat ansvar för sin egen utveckling. Kunskapsöverföring
och kompetensutveckling skapar förutsättningar för
utveckling i den takt man klarar av.
Främja investeringsbehovet i ländernas infrastruktur
genom u-krediter. U-krediterna -- som nu är förbehållet u-
länder -- bör inriktas på infrastruktur och miljö. Vi anser
att u-krediterna också skall kunna nyttjas för projekt i de
baltiska staterna, i Polen och i samtliga OSS-stater. Om u-
krediter kunde nyttjas även för projekt i Baltikum, Polen
och Ryssland skulle detta också leda till positiva effekter för
svenskt näringsliv.
Vi anser att biståndsanslagen i större utsträckning skall
avse samarbetet med Baltikum, Öst- och Centraleuropa.
Bistånd förmedlat genom folkrörelser och enskilda
organisationer bör vara ett viktigt inslag i
biståndsprogrammet. Vi föreslår ånyo att man inför
principen 70--30 i stället för 80--20 i ekonomisk fördelning
mellan staten och organisationen. Folkrörelsernas andel
ökar -- statens minskar.
13. Bättre redovisning
Vi önskar en avsevärt bättre redovisning av biståndet.
Allmänheten måste få en saklig information om olika
utvecklingsprojekt -- både över sådana som gått bra och
över sådana som misslyckats.
En utförligare redovisning måste också lämnas till
riksdagen varje år. Av redovisningen skall förutom
projektanalyser även löne- och administrationskostnader
framgå. Redovisningen skall ge riksdagen ett korrekt
underlag för att möjliggöra kostnadsbesparingar och
rationaliseringar inom biståndet.
14. Prioritera Baltikum
Vi konstaterar att regeringen inte vidtagit någon
omorientering av biståndet från Afrika, Asien och
Latinamerika till Baltikum, Central- och Östeuropa. Vi
anser att hälften av det totala biståndet inom C- och G-
anslagen skall ges till länder i vårt närområde. Vi måste
dock konstatera att en mängd ingångna fleråriga
multilaterala avtal innebär att detta mål inte kan uppnås för
budgetåret 1994/95.
Regeringen föreslår att 996,5 miljoner kr avsätts för
Samarbete med Central- och Östeuropa (G-anslaget) och
12 457,2 miljoner kr för Internationellt
utvecklingssamarbete (C-anslaget).
Ny Demokrati föreslår 2 000 miljoner kr i G-anslag och
5 400 miljoner kr i C-anslag. Under C-anslaget återfinns
kontot för Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Vi anser
att övervägande delen av anslaget skall nyttjas för insatser
i Central- och Östeuropa. Detta innebär att omkring 2 700
miljoner kr eller drygt en tredjedel går till insatser i Central-
och Östeuropa.
15. Två nya enheter -- Swedaid och Sweden Center
Vi anser att Sverige bör renodla biståndet till sådant som
vi är verkligt duktiga på och se till att den hjälpen verkligen
når dem som mest behöver den. Vi menar att dagens
befintliga myndigheter som SIDA, BITS, SWEDECORP,
Sandö U-centrum, Exportrådet, EKN, Svensk
Exportkredit m.fl. bör omvandlas till två nya enheter med
två skilda huvudinriktningar.
Den ena -- SWEDAID -- ska ha det totala ansvaret för
katastrofinsatser, hjälpsändningar, flyktinghjälp m.m.
Den andra enheten -- SWEDEN CENTER -- ska ha
ansvar för exportkrediter, kreditgarantier, utrikeshandel
m.m. Se mera härom i vår motion ''Utrikesbudgeten
1994/95 förutom biståndet''.
De båda nya enheterna skall ha hela världen som sitt
arbetsfält -- dock med prioritering av insatser i vårt
närområde.
16. Swedaid 16.1.
Swedaid -- operativ katastrof- och biståndsbataljon
Ny Demokrati vill flytta de svenska biståndsinsatserna
till en ny operativ enhet -- en katastrof- och
biståndsbataljon. Den skall lokaliseras med närhet till
hamn, riksväg, järnväg och självfallet flygplats. Denna
bataljon skall ersätta de verksamheter som idag hanteras av
SIDA, Sandö U-centrum samt en del mindre
organisationer. Administrationen skall vara den minsta
möjliga.
16.2. Nationellt centrum för bistånd
Vi vill skapa ett centrum för bistånd, katastrof- och
flyktinghjälp. Till den plats som väljs sänds såväl insamlad
materiel från hushåll, företag och myndigheter som inköpt
mat och materiel. Samordning sker med andra
hjälporganisationer vilka erbjuds plats och
arbetsmöjligheter på bataljonen. Inom bataljonen finns då
Röda Korset, Lutherhjälpen, Erikshjälpen, Rädda barnen
och många andra på plats. Spridda hjälpinsatser som i dag
sker via olika frivilligorganisationer kan på detta sätt
koncentreras och bli effektivare. Självklart förutses ett nära
samarbete med olika FN-organ och med övriga givarländer.
16.3. Operativa resurser
Till sitt förfogande har bataljonen all tänkbar utrustning
som kan behövas för att nå det område och den terräng dit
hjälpen är ämnad, som flygplan, helikoptrar, jeepar,
bandvagnar, snöskotrar, baracker, borrutrustning, mobila
fältsjukhus m.m. På bataljonen skall finnas rejäla förråd för
mellanlagring av materiel som skall skickas vidare.
16.4. Utbildning
Bataljonen skall erbjuda möjlighet för värnpliktiga
ungdomar -- män och kvinnor -- att erhålla vapenfri
militärtjänstgöring som alternativ till vanlig värnplikt.
Den som söker sig till denna katastrof- och
biståndsbataljon kommer att få lära sig u-landskunskap,
geografi och språk, erhålla fysisk träning, viss
sjukvårdsutbildning, kunskaper i överlevnadsteknik och
tekniskt underhåll m.m.
Utbildningen vid Sandö U-centrum läggs ned och
överförs till den skisserade operativa katastrof- och
biståndsbataljonen SWEDAID.
16.5. Organisation
Räddningsverket har redan i dag kunskap och erfarenhet
inom området katastrofbistånd. Vi anser att
Räddningsverket och dess personal skall utgöra kärnan i
den föreslagna bistånds- och katastrofbataljonen. Kring
Räddningsverket byggs sedan bataljonen upp med
frivilligorganisationernas verksamhet och sådan utbildning
som erfordras för tjänstgöring på fältet utomlands. Den
verksamhet inom Räddningsverket som rör
katastrofinsatser utomlands kan exempelvis erhålla
arbetsnamnet SWEDAID. Organisationen skall självklart
ha en kompetent styrelse till sitt förfogande och en chef som
har erfarenhet av liknande internationella operativa
uppdrag. En noggrann uppföljning och utvärdering av
verksamheten skall ske kontinuerligt.
16.6. Finansiering
Verksamheten föreslås finansierad med vissa av de
anslag som i dag går till SIDA och till Sandö U-centrum.
Folkrörelser och enskilda organisationer som arbetar inom
bataljonen skall ha sin egen budget men man nyttjar och
delar lokaler, administration och personal.
16.7. Arbetsområde
Bataljonen skall arbeta med insatser och projekt som
den har bäst kompetens för.Samordna
frivilligorganisationernas arbete. Ordna hjälpsändningar
med mat, medicin och kläder. Bygga
flyktingförläggningar. Reparera och röja upp vid
naturkatastrofer. Initiera och delta i
familjeplaneringsprogram.
17. Sweden Center
Det finns idag en mängd myndigheter och statliga bolag,
som sysslar med utlandsrelaterade verksamheter, UD med
ambassader och konsulat, EKN, Sveriges Exportråd,
biståndsorganisationer som SIDA, BITS, SWEDECORP,
Swedfund International. Vi föreslår att samtliga dessa
aktiviteter samlas under en organisatorisk enhet som kallas
Sweden Center.
Det är viktigt att byråkratin skjuts i bakgrunden och att
affärsmässighet och ekonomi sätts i förgrunden. Av denna
orsak föreslår Ny Demokrati att nämnda myndigheter och
bolag sammanföres under ledning av Sveriges Exportråd
som ägs gemensamt av staten och svenskt näringsliv.
Varje utlandsmarknad av betydelse för svensk handel
skall bestyckas med ett Sweden Center, som organisatoriskt
och redovisningsmässigt skall lyda under Exportrådet i
Stockholm. I de diplomatiskt tunga länderna finns separata
ambassader medan ambassadverksamheten i politiskt lätta
länder bör kunna inkluderas i ett Sweden Center. Vilken
mängd aktiviteter som inkluderas det lokala Sweden Center
beror på det individuella landets status som industri- eller
biståndsland.
18. Multilateralt bistånd 18.1.
Anslaget C 1 Bidrag till internationella
biståndsprogram
FNs utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets
centrala organ för finansiering av tekniskt bistånd. Sverige
är sjunde största biståndsgivare. Sveriges ekonomi är inte
sådan att vi kan fortsätta att vara en av de största
biståndsgivarna. Bördorna måste fördelas på ett sätt som
motsvarar givarländernas ekonomi.
FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt
och tekniskt bistånd till småskaliga investeringsprojekt.
Sverige är en av de största biståndsgivarna. Vi föreslår en
nedskärning av anslaget med 75 %.
För FNs befolkningsfond (UNFPA) föreslår vi en
höjning av anslaget med 40 miljoner kr till 180 miljoner kr.
Befolkningsfrågan är utvecklingsländernas största problem.
FN måste på allvar ta itu med denna fråga och ge den högsta
prioritet.
FNs barnfond -- UNICEF -- erhöll för budgetåret
1992/93 sammanlagt 765 miljoner kr fördelat på
basbudgetstöd, SIDAs landprogram och stöd för
katastrofinsatser. Under detta anslag föreslår regeringen att
ett basbudgetstöd ska utgå med 350 miljoner kr. Flera
europeiska stormakter finns inte med bland de större
givarna. Sverige kan inte vara bäst i allt. Vi föreslår en
reducering av basbudgetstödet till 100 milj kr.
Världslivsmedelsprogrammet (WFP) har en
betydelsefull roll i samordningen av livsmedelsleveranser.
Det är dock viktigt att samtidigt erinra sig de konsekvenser
i det mottagande landets jordbruksproduktion som kan bli
följden av långvarig livsmedelshjälp.
Livsmedelsleveranserna bör inriktas på akuta kriser. Vi
föreslår att anslaget reduceras med 220 miljoner kr till 50
miljoner kr.
Anslaget till FNs flyktinghjälp för palestinaflyktingar
(UNRWA) slopas. Sverige var år 1991 den tredje största
givaren. Avtalet den 13 september 1993 mellan PLO och
Israel förändrar förutsättningarna för fortsatt flyktinghjälp.
Vi föreslår att det svenska biståndet helt upphör fr o m
budgetåret 1994/95.
18.3. 100 miljoner kr ger 100 000 människor skydd
Vi föreslår en höjning av anslaget till FNs
flyktingkommissarie (UNHCR) med 100 miljoner kr i
förhållande till regeringens förslag. UNHCR har genom
flyktingproblematiken på Balkan fått än större
finansieringsbekymmer. Vår föreslagna höjning räcker för
att ge mer än 100 000 flyktingar mat och tak över huvudet.
Anslaget till UNCTAD/GATTs internationella
handelscentrum föreslås reducerat till 5 mkr. Sverige har
varit den största bilaterala givaren.
FNs narkotikaprogram (UNDCP) samordnar den
internationella narkotikabekämpningen. En stramare
projektstyrning bör ske. Vi föreslår att anslaget reduceras
med 20 miljoner kr.
Den internationella utvecklingsfonden IDA -- som ingår
i världsbanksgruppen -- ger lån till fattiga länder på
förmånliga villkor -- ofta räntefria lån med lång
amorteringstid. Av budgetpropositionen framgår att stora
återbetalningar på tidigare lån under senare år resulterat i
att mer resurser gått tillbaka till Världsbanken än vad som
gått ut i form av nyutlåning. Sverige har beslutat att under
en treårsperiod bidraga med drygt 2 800 miljoner kr. Ny
Demokrati motsatte sig detta beslut eftersom vi ansåg att
åtagandet var alltför stort för Sverige. Vi ansåg att Sveriges
åtagande definitivt inte skulle vara större än vår röstandel i
Världsbanken (IBRD), dvs. 1,17 %. Riksdagen motsatte
sig dock Ny Demokratis förslag och fastställde ett åtagande
som motsvarar en fördelningsnyckel på 2,62 %. Tidigare
riksdagsbeslut omöjliggör nu prutningar av anslaget. Vi
upprepar ånyo att avtalet bör omförhandlas och våra
åtaganden drastiskt minskas.
Anslaget till det internationella finansieringsbolaget
(IFC) har fastställts med stöd av tidigare beslut om svenskt
åtagande. Av riksdagen fattat beslut omöjliggör därför en
prutning av anslaget. Avtalet bör omförhandlas och våra
åtaganden drastiskt minskas.
Sverige har tidigare åtagit sig att svara för 4,5 % av
resurspåfyllnaden till Afrikanska utvecklingsfonden
(AfDF). I avvaktan på att nya förhandlingar slutförs anger
regeringen att något anslag inte erfordras för budgetåret
1994/95. Regeringen uttrycker dock att ''ett bibehållande av
den svenska bidragsandelen på 4,5 % vara
eftersträvansvärd''. Detta uttalas i ett ekonomiskt läge när
Sverige ska låna 220 000 000 000 kr. Sunt förnuft tycks inte
prägla regeringens överväganden. Vi bör i framtida
förhandlingar med de regionala utvecklingsbankerna och
utvecklingsfonderna drastiskt reducera våra åtaganden.
Tidigare åtaganden innebär att det inte går att förändra
anslaget till Asiatiska utvecklingsbanken. Vi beklagar
detta.
Vi anser inte att det finns anledning för Sverige att
fortsättningsvis engagera sig i den Interamerikanska
utvecklingsbanken (IDB). Inga medel bör anslås till
banken. Detta innebär en besparing i budgeten med 18
miljoner kr.
Nordiska utvecklingsfonden (NDF) främjar
utvecklingsprojekt i u-länderna (utomeuropeiska länder)
och som är av nordiskt intresse. Att ha en särskild fond som
ska bidra till den nordiska profileringen i multilaterala
finansieringsinstitutioner är ju befängt. Det finns idag
tillräckligt många utvecklingsbanker/fonder varför den
Nordiska utvecklingsfonden snarast bör avvecklas. Vi
föreslår att nya anslag inte beviljas. Detta innebär en
besparing på 105 miljoner kr.
Inför kommande förhandlingar om kapitalpåfyllnad för
Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) bör
Sverige inte medverka till ny kapitalpåfyllnad. Detta av
samma skäl som angivits för Nordiska utvecklingsfonden,
nämligen att det idag finns tillräckligt många internationella
utvecklingsfonder. IFAD bör därför avvecklas och dess
verksamhet skötas av annat internationellt organ.
Av budgetskäl anser vi att anslagen för miljöinsatser inte
bör ökas. Regeringen föreslår mer än en tredubbling av
anslaget. Ansvariga inom regeringen tycks inte ha insett att
Sverige för budgetåret 1994/95 måste låna 220 000 000 000
kr.
Anslag till den Internationella
familjeplaneringsfederationen (IPPF) bör prioriteras. Vi
anser att IPPFs verksamhet är mycket viktig men
verksamheten borde samordnas med UNFPA. Med hänsyn
dels till vårt förslag om ökat anslag till UNFPA, dels till att
Sverige redan nu är en av de största bidragsgivarna föreslår
vi ingen höjning av anslaget.
Till internationella sjöfartsuniversitetet i Malmö
(WMU) föreslås oförändrat anslag. Sverige står för en
tredjedel av universitetets budget. Med hänsyn till att det
rått stor enighet om att förlägga ett sjöfartsuniversitet till
Sverige vill vi inte nu lägga något förslag om bantning av
verksamheten.
Vi föreslår av budgetskäl att anslaget till Multilaterala
biträdande experter m.m. sänks något. Anslaget nyttjas
främst för rekrytering, utbildning och finansiering av
biträdande experter inom främst FN-systemet.
Vi anser att Sveriges stora engagemang i internationella
utvecklingsbanker och utvecklingsfonderfonder gör att vi
inte har råd att också lämna bidrag till FNs aktioner för fred
och återuppbyggnad. Inget anslag.
Vi föreslår en reducering av anslaget Övriga insatser
med 43 miljoner kr. En översyn av de olika anslagen är
motiverad. Någon gång måste vi också kunna säga NEJ.
19. Bilateralt bistånd 19.1.
Målet är noll procent
Rubriken är hämtad från Svenska Dagbladets ledarsida
sommaren 1993. I artikeln konstateras nog så riktigt att
''Det finns samma risk med bistånd som med all
socialpolitik -- att bidragen passiviserar -- att de
subventionerar ett destruktivt beteende''.
Vi föreslår att det bilaterala biståndet helt slopas vad
avser Asien och Latin/Sydamerika och att det
länderfördelade biståndet till Afrika reduceras med ca 96 %
i förhållande till budgetförslaget. Inte minst
rationaliseringseffekter inom svensk administration --
hemma och utomlands -- gör att biståndet bör koncentreras
till ett färre antal länder. På sikt vill vi avveckla hela
länderbiståndet genom SIDA. Vi vill att det bilaterala
biståndet i stort sett endast skall bestå av katastrofbistånd
och bistånd genom folkrörelser och andra enskilda
organisationer.
19.2. Anslaget C 2 Utvecklingssamarbete genom Sida
Särskilda program
50 mkr
-- 255 mkr
Rekrytering/utb fältpersonal
20
-- 20
Vissa landprogramkostnader
0
-- 20
Information genom SIDA
10
-- 15
Totalt C
80 mkr
-- 310 mkr
TOTALT C 2-anslag (SIDA)
2 336 mkr
--3 954 mkr 19.3.
Anslagskommentar C 2
Inom anslaget ''Demokrati, mänskliga rättigheter och
humanitärt bistånd'' anser vi att inga medel längre bör
avsättas till organisationer inom Sydafrika. Vi föreslår dock
att av de medel som finns inom anslaget skall 50 miljoner kr
avsättas för exportfrämjande åtgärder i Sydafrika.
En höjning av anslaget ''Katastrofer och
återuppbyggnad m.m.'' är motiverat men med de usla
finanser Sverige f n har föreslår vi oförändrat anslag (1 181
mijoner kr) jämfört med innevarande budgetår. Större
delen av anslaget eller 700 miljoner kr bör avsättas för
insatser i Central- och Östeuropa, främst då i det forna
Jugoslavien.
Folkrörelseanslaget reduceras genom vårt 70--30-förslag
i stället för nuvarande 80--20-fördelning med 125 miljoner
kr.
Inom anslaget ''C. ÖVRIGT, Särskilda program'' vill vi
koncentrera insatserna till befolkningsproblematiken.
För att slutföra viktiga projekt i de länder där vi
föreslagit helt slopade anslag föreslår vi att omfördelningar
sker inom det bilaterala anslaget. Biståndet genom
folkrörelser får överbrygga de svårigheter som kan uppstå
när landramsbiståndet slopas eller reduceras.
19.4. Anslagen C 3--C 13
Ny Demokrati
Förändring
C 3. SIDAs ADMINISTRATION
150 000 000
--164 700 000
C 4. STÖD TILL EKONOMISKA REFORMER OCH
SKULDLÄTTNAD
Projektbistånd till vissa länder
0
-- 20 000 000
Utredningar m.m.
20 000 000
-- 5 000 000
Gäststip/utbytesverksamhet genom SI
8 000 000
-- 2 000 000
Övriga insatser
9 500 000
-- 2 400 000
TOTALT C 1--13
5 465 000 000
--7 067 200 000 20.
G-Anslaget -- samarbete med Central- och
Östeuropa 20.1.
Prioriteringar
Ny Demokrati föreslår att merparten av det av oss
föreslagna anslaget om 2 000 miljoner kr utnyttjas för
insatser i Polen och i de baltiska staterna. Insatserna i
Baltikum bör främst avse olika miljöåtgärder medan
insatserna i Polen bör avse såväl vägbyggen som
miljöinsatser.
20.2. Åtgärder
Vi föreslår ett utvidgat tekniskt samarbete i avsikt att
överföra kunnande till länderna på andra sidan Östersjön.
Kompetensutveckling och kunskapsöverföring är viktiga
element för att få igång ekonomisk utveckling. Inom denna
strategi vill vi skapa större möjligheter för att ge svenska
företag statliga investeringsgarantier och
exportkreditgarantier. Svenskt näringsliv skulle därmed
våga satsa rejält i Polen, Baltikum och S:t
Petersburgsområdet.
Bristen på energi i de baltiska staterna är mycket stor.
Man är nästan helt beroende av import för att klara sin
energiförsörjning. Pga att Ryssland ställer krav på betalning
i hårdvaluta tvingas man införa hårda sparkrav på energin.
Man ransonerar inte bara hushållens energikonsumtion
utan även industrins. Bristerna i distributionsnätet är också
stora. Det krävs investeringar såväl i materiel som i
kompetensutveckling och kunskapsöverföring. Sverige kan
spela en stor roll om vi verkligen vill. Vi har kunskaper och
teknik. Låt oss visa att vi också har ambitioner.
Vid sidan av högteknologiprojekt inom energisektorn
bör vi också försöka utveckla projekt med en
produktionsteknik som fungerar i länder med svagt
utvecklad infrastruktur och med liten tillgång till service-
och underhållstjänster.
Vi anser att Sverige -- inte minst mot bakgrund av den
accelererande svenska arbetslösheten -- bör avsätta rejäla
belopp för bundet bistånd. Det är inte rimligt att bistånd till
främmande länder används för köp av utländska produkter
när den svenska hemmamarknadsindustrin går på tomgång.
Obundet bistånd innebär att mottagarländerna själva
väljer var de vill göra sin upphandling. Sverige lämnar en
större del av sitt bistånd obundet jämfört med andra
givarländer. Detta innebär att svenska industrier
missgynnas i förhållande till utländska.
20.3. Reningsanläggningar
Vi anser det viktigt att man i samarbetet med de baltiska
staterna utnyttjar svenskt småföretagarkunnande och
svensk kompetens. Vi har kunskaper och stor erfarenhet av
vatten- och avloppsrening. I Östersjön släpps det idag ut
ofantliga mängder miljöavfall utan någon som helst rening.
I den nuvarande lågkonjunkturen är det sannolikt att de
kunskaper och erfarenheter som finns i svenska företag
försvinner i brist på arbetsuppgifter. Genom svenska
biståndspengar, öronmärkta för reningsanläggningar, skulle
svenska konsulter och tekniker kunna fortsätta med det
angelägna arbetet att få rent i vårt närområde. Det är också
viktigt att Östersjöstaterna samverkar och samordnar sina
resurser för att rädda Östersjön.
Av det svenska biståndet är en mycket liten del bundet
till leveranser från svensk industri. Vi anser att den andelen
bör öka.
Regeringen skriver i sin miljöbudgetproposition att stöd
till avloppsreningsanläggningar är ett kostnadseffektivt sätt
att förbättra Östersjöns miljö. Vi har uppgifter från
Världsnaturfonden WWF som säger att floden Wisla -- en
flod som rinner upp i Karpaterna och mynnar ut i
Gdanskbukten -- står för över hälften av föroreningarna i
Östersjön. En investering i en reningsanläggning i en stad
på ca 100 000 invånare lär enligt uppgifter från
industriföreträdare kosta omkring 75 miljoner kr. Ny
Demokrati föreslår att BITS tar initiativ till att en sådan
investering kommer till stånd och att man från BITS sida tar
kontakt med organisationer, företag och myndigheter för
att genomföra ett reningsanläggningsprojekt i Polen vid
floden Wisla. Detta skulle också ge order till ett hundratal
olika leverantörer i Sverige. Om ett projekt kommer till
stånd får detta också effekter för vår inhemska
sysselsättning.
I detta sammanhang vill vi påminna om den
räddningsplan på 20 år för Östersjöns rening som utarbetats
av länderna kring Östersjön. Man pekar i sin plan bl a på
våtmarkernas betydelse för att minska kväve och
fosforutsläpp i Östersjön. Det kväve som finns i vattnet
binds effektivt i våtmarker när vattnet långsamt sipprar
fram. Den utdikning som utrotat de naturliga våtmarkerna
har gjort stor skada i naturen.
Ny Demokrati vill också föreslå att svenska
biståndsmyndigheter -- BITS och SWEDECORP -- tar
initiativ till samverkan med WWF Världsnaturfonden som
nu på olika sätt driver på arbetet att rädda Östersjön. Man
har från Världsnaturfonden pekat på behovet av att bevara
våtmarkerna i Matsaluområdet i västra Estland liksom att
skydda kustlagunerna i södra och sydöstra Östersjön. WWF
har också initierat en omfattande kartläggning av viktiga
naturskyddsområden i Baltikum.
Men det är brist på kapital. Ibland behövs mycket små
belopp för organisationsstöd -- det kan ibland kanske bara
röra sig om kontors- och lagerlokaler. Men det behövs också
pengar för expertutbyte och forskningsutrustning.
Vi föreslår att svenska biståndsmyndigheter initierar
kontakter mellan svenska och polska myndigheter och
företag så att de projekt vi här skisserat under punkten 20.3.
kan komma igång. Stöd till de åtgärder vi föreslagit bör utgå
från antingen G 1-anslaget ''Samarbete med länderna i
Central- och Östeuropa'' eller C 5-anslaget
''Utvecklingssamarbete genom BITS''.
20.4. Vägprojekt i Polen och Baltikum
Ett övergripande samarbete har inletts mellan de fyra
nordiska länderna och Estland, Lettland, Litauen, Polen,
Ryssland, Vitryssland och Tyskland. Man har bildat en
samordningsgrupp ''Group of Focal Points'' och har ett
samordningskontor i Karlskrona -- Östersjöinstitutet. Man
arbetar nu med ett program ''Vision & Strategies around the
Baltic Sea 2010''.
Vid sekelskiftet beräknas 10--15 % av Sveriges
utrikeshandel ske med Baltikum/Ryssland vars
utrikeshandel med Sverige ökar med 30--35 % per år.
Östeuropas export till EU ökar idag med cirka 20 % per år.
Nu nämnda siffror pekar på ett framtida behov av goda
kommunikationer -- inte minst på förbättrade
godstransporter.
20.5. Tem Scandinavia
Ett av Östersjöinstitutets stora program är ett planerat
motorvägssystem från Stockholm/Oslo/Köpenhamn via
Karlshamn/Karlskrona ut i Europa via Gdynia/Gdansk--
Warszawa--Bratislava--Budapest--Belgrad--Aten.
Sidolänkar går dels utmed baltiska kusten -- ''Via Baltica'' --
till Tallinn och St Petersburg, dels till Berlin i väst och Minsk
i öst, dels till Dresden i väst och Kiev i öst. Från Bratislava
går en länk vidare till Venedig och från Belgrad en sista länk
till Istanbul och Ankara. Elva länder är med i projektet --
Sverige endast som observatör. Internationell finansiering
sker främst genom EBRD (European Bank of
Reconstruction and Development).
Programmet heter TEM SCANDINAVIA. Man har
konstaterat dels att nuvarande vägnät i väst för
nordsydgående transporter är överbelastat, dels att
utvecklingen i öst genom växande ekonomier kommer att
kräva goda vägförbindelser. Redan i dag har
kommunikationerna mellan Polen och Tyskland fyrdubblats
sedan Berlinmurens fall.
Viktigast för Sverige/Norge/Danmark är att medverka i
byggandet av en motorväg mellan Gdynia/Gdansk och
Warszawa. Söder om Warszawa finns redan i dag fyrfilig
motorvägstandard. När vägavsnittet Gdynia/Gdansk --
Warszawa är klart har vi utomordentliga möjligheter att
konkurrera på den östeuropeiska marknaden.
20.6. Via Baltica
Ytterligare ett stort vägprojekt är på gång. Det är Via
Baltica vars huvudstråk går mellan Tallinn och Warszawa
(969 km) men också med ett kuststråk från Riga till
Kaliningrad. Ryssarna är nu i full färd med att bygga
motorvägsstandard mellan Kaliningrad och den polska
gränsen men mycket återstår tyvärr för vägavsnittet från
rysk/polska gränsen till staden Elblag i nordöstra Polen.
Hela Via Baltica-projektet är en uppgradering av den
fyrfiliga väg som Tyskland arbetade med under åren 1932--
1938. Dåtida intentioner var att vägen skulle vara fyrfilig
men av skilda anledningar byggdes den bara som tvåfilig
men flertalet av de 83 broarna byggdes för fyrfilig trafik.
Svenska SWEROAD har gjort en omfattande studie av
vägnätet Via Baltica i allmänhet och vägavsnittet
Kaliningrad--Elblag i synnerhet. Man har pekat på vikten
av att bistå Polen med att iordningställa vägavsnittet
Kaliningrad--Elblag eftersom de nordiska länderna då
skulle få goda möjligheter till snabba och bra
godstransporter i Baltikum. För Sverige är det viktigt att
såväl TEM SCANDINAVIA som VIA BALTICA kommer
igång i Polen.
Polen behöver dock ekonomiskt stöd för de sina
vägprojekt. Svenska biståndsmyndigheter bör därför
initiera kontakter mellan svenska och polska myndigheter
och företag så att vägprojekten kommer igång och får
svenskt stöd antingen via G 1-anslaget ''Samarbete med
länderna i Central- och Östeuropa'' eller via C 5-anslaget
''Utvecklingssamarbete genom BITS''.
En biståndssatsning på vägprojekten TEM
SCANDINAVIA och VIA BALTICA måste naturligtvis
samordnas med en uppgradering av det svenska vägnätet
mot Karlshamn/Karlskrona.
20.7. Trähus för Baltikum
Svensk trähusindustri befinner sig i en svår kris. Många
människor riskerar att mista sin anställning. Många
trähustillverkare har fått slå igen fabriksportarna för gott.
Produktionskapacitet och kunnande -- som kan komma att
efterfrågas i ett senare skede -- slås ut. Svackan för
trähusindustrin är av övergående natur men i avvaktan på
en ökad inhemsk efterfrågan bör kapaciteten nyttjas för
bundet bistånd främst till de baltiska staterna. Vi har både
råvara och kunnande. Marknaden ligger runt knuten.
Genom att utnyttja ledig industrikapacitet i Sverige för
att producera hus -- främst till Baltikum -- skulle vi till en
låg samhällsekonomisk kostnad kunna hjälpa våra grannar
på andra sidan Östersjön.
Ekonomiska beräkningar från företrädare för svensk
trähusindustri har visat att Sverige skulle kunna leverera
byggsatser till 1 000 enkla småhuslägenheter på 50 kvm för
en kostnad av cirka 90 miljoner kr. Detta skulle ge arbete
under ett år för 50 personer i den svenska småhusindustrin
samt för 2--3 gånger så många i samhället i övrigt. Man
skulle skapa jobb för 150--200 arbetslösa svenskar samtidigt
som montering, grundläggning m m skulle ge välbehövliga
jobb i Baltikum. Självklart skulle också våra
samarbetspartners få inblick i svensk produktionsteknik.
Så småningom lär sig balterna vår produktionsteknik
och kan starta egen tillverkning och då också nyttja egen
skogsråvara.
Biståndsbehovet är stort inom många sektorer i
Baltikum. Men det kalla klimatet och energibristen gör
behovet av bra bostäder stort. I utvecklingen mot en hållbar
demokrati är primära behov som tillgång till mat, kläder
och bostäder av största vikt.
Vi föreslår att svenska biståndsmyndigheter initierar
kontakter mellan svenska och polska myndigheter och
företag så att skisserat trähusbyggnadsprojekt kan komma
igång. Stöd bör utgå antingen från G 1-anslaget ''Samarbete
med länderna i Central- och Östeuropa'' eller via C 5-
anslaget ''Utvecklingssamarbete genom BITS''.
21. Fyrdubbla exportkreditgarantiramen
Svenska företag står nu i kö för att investera i Baltikum
och Ryssland. I Ryssland fokuseras intresset främst till S:t
Petersburgsområdet. Behovet av exportkreditgarantier är
enligt välinitierade ekonomer mycket stort. Vi föreslår att
exportkreditgarantiramen höjs från 1 till 4 miljarder. En
höjning till 4 miljarder är ett första realistiskt steg för att
möta behoven från svensk industri. Tidsaspekten -- som i
budgeten är 1 år -- kan medföra svårigheter att utnyttja en
större ram än nämnda 4 miljarder.
22. Samarbete med Central- och Östeuropa, anslagen
G1--G3
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit ett
anslag på 756 499 000 kr. Vi anser att vi måste förstärka
samarbetet med våra grannar på andra sidan Östersjön och
föreslår att anslaget höjs till 1 309 999 000 kr.
G 2. Täckande av ev förluster i anledning av statliga
garantier
Här anges ett symboliskt belopp om 1 000 kr för
täckande av eventuella förluster inom Central- och
Östeuropabiståndet.
Av någon anledning hemställer däremot inte regeringen
att riksdagen skall medge staten möjlighet att ikläda sig
betalningsansvar i form av statsgarantier för
exportkreditgivning för vissa länder i Central- och
Östeuropa men hemställer ändå under G 3-anslaget att
riksdagen beviljar 240 000 000 kr till förlustrisker
motsvarande en garantiram av 1 000 000 000 kr. Vi tar
under punkten G 2 upp ett särskilt medgivande eftersom
detta synes vara bortglömt i utrikesdepartementets budget.
Som framgår nedan under G 3 hemställer dock Ny
Demokrati att ramen höjs från 1 000 000 000 kr till
4 000 000 000 kr.
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser
garantiåtagandet
Vårt förslag om en väsentligt utökad
exportkreditgarantiram medför också krav på ökat anslag
för förlustrisker. Anslaget bör därför höjas med 450
miljoner kr till 690 miljoner kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mål och inriktning för
biståndspolitiken såväl i u-länder som i central- och
östeuropeiska samarbetsländer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågan om att skapa en ny
katastrof- och biståndsbataljon med utgångspunkt från
Räddningsverkets verksamhet närmare utreds,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av investeringar i
reningsanläggningar -- särskilt i orter vid floden Wisla -- och
att medel får tas i anspråk från G 1-anslaget och/eller C 5-
anslaget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av investeringar i
vägprojekt i Polen och att medel får tas i anspråk från G 1-
anslaget och/eller C 5-anslaget,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bundet bistånd i form av
trähusproduktion för Baltikum och att medel får tas i
anspråk från G 1-anslaget och/eller C 5-anslaget,
6. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för
multilateralt utvecklingssamarbete som förordats under
tredje huvudtiteln C 1,
7. att riksdagen inte godkänner de gjorda utfästelser som
regeringen redogjort för under tredje huvudtiteln C 1,
8. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de
utfästelser, åtaganden och utbetalningar som regeringen
härutöver förordat under tredje huvudtiteln C 1,
9. att riksdagen till Bidrag till internationella
biståndsprogram för budgetåret 1994/95 anvisar
1 489 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller
1 806 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 1),
10. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för
utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats under
tredje huvudtiteln C 2,
11. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de
utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under
tredje huvudtiteln C 2,
12. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA
för budgetåret 1994/95 anvisar 3 954 000 000 kr mindre än
vad regeringen föreslagit eller 2 336 000 000 kr (tredje
huvudtiteln C 2),
13. att riksdagen till Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget
med 164 700 000 kr och anvisar 150 000 000 kr (tredje
huvudtiteln C 3),
14. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för
bidragsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C
4,
15. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de
utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under
tredje huvudtiteln C 4,
16. att riksdagen till Stöd till ekonomiska reformer och
skuldlättnad för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med
1 000 000 000 kr och således inte anvisar några medel
(tredje huvudtiteln C 4),
17. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för
bidragsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C
5,
18. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de
utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under
tredje huvudtiteln C 5,
19. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget
med 179 000 000 kr och anvisar 636 000 000 kr (tredje
huvudtiteln C 5),
20. att riksdagen till Beredningen för internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret
1994/95 minskar anslaget med 4 700 000 kr och anvisar
16 000 000 kr (C 6),
21. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för
biståndsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C
7,
22. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de
utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under
tredje huvudtiteln C 7,
23. att riksdagen till U-landsforskning genom Styrelsen
för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1994/95
minskar anslaget med 185 000 000 kr och anvisar
240 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 7),
24. att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning
(SAREC) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med
6 000 000 kr och anvisar 21 500 000 kr (tredje huvudtiteln C
8),
25. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för
bidragsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C
9,
26. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de
utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under
tredje huvudtiteln C 9,
27. att riksdagen till Näringslivsbistånd genom Styrelsen
för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp) och
Swedfund International AB för budgetåret 1994/95 minskar
anslaget med 27 000 000 kr och anvisar 108 000 000 kr
(tredje huvudtiteln C 9),
28. att riksdagen till Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd (Swedecorp) för budgetåret 1994/95
minskar anslaget med 6 000 000 kr och anvisar 23 000 000 kr
(tredje huvudtiteln C 10),
29. att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i
Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1994/95 minskar
anslaget med 16 300 000 kr och anvisar 16 000 000 kr (tredje
huvudtiteln C 11),
30. att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för
budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 6 100 000 kr och
således inte anvisar några medel (tredje huvudtiteln C 12),
31. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för
biståndsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C
13,
32. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de
utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under
tredje huvudtiteln C 13,
33. att riksdagen till Projektbistånd till vissa länder m.m.
för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 29 400 000 kr
och anvisar 37 500 000 kr (tredje huvudtiteln C 13),
34. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1994/95 få göra utfästelser intill ett belopp om
högst 2 000 000 000 kr, dvs. en höjning med 1 000 000 000 kr
avseende budgetåret 1994/95 (tredje huvudtiteln G 1),
35. att riksdagen till Samarbete med länderna i Central-
och Östeuropa för budgetåret 1994/95 anvisar 553 500 000
kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
1 309 999 000 kr (tredje huvudtiteln G 1),
36. att riksdagen medger att staten ikläder sig
betalningsansvar i form av statsgarantier för
exportkreditgivning för vissa länder i Central- och
Östeuropa till ett belopp om högst 4 000 000 000 kr (tredje
huvudtiteln G 2),
37. att riksdagen till Avsättning för förlustrisker vad avser
garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för
budgetåret 1994/95 anvisar 450 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 690 000 000 kr (tredje
huvudtiteln G 3).
Stockholm den 25 januari 1994
Ian Wachtmeister (nyd)
Lars Moquist (nyd)