Biståndsbudgeten 1994/95 1. Vad säger vårt partiprogram?10 2. Bistånd under omprövning10 3. 91 % vill ha lika stort eller lägre bistånd10 4. Sverige stor biståndsgivare11 5. Budgetunderskottet -- biståndsmålet11 6. Gemensam anslagstitel11 7. Ekonomisk tillväxt -- befolkningstillväxt11 7.1. Befolkningsexplosionen12 8. Internationellt åtagande12 9. Handelshinder13 10. Skuldlättnadsåtgärder -- frihandel13 11. Militära utgifter13 12. Ny biståndsinriktning13 13. Bättre redovisning14 14. Prioritera Baltikum14 15. Två nya enheter -- Swedaid och Sweden Center14 16. Swedaid15 16.1. Swedaid -- operativ katastrof- och biståndsbataljon15 16.2. Nationellt centrum för bistånd15 16.3. Operativa resurser15 16.4. Utbildning15 16.5. Organisation16 16.6. Finansiering16 16.7. Arbetsområde16 17. Sweden Center16 18. Multilateralt bistånd17 18.1 Anslaget C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram17 18.2. Anslagskommentar C 117 18.3. 100 miljoner kr ger 100 000 människor skydd18 19. Bilateralt bistånd19 19.1. Målet är noll procent19 19.2. Anslaget C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA20 19.3. Anslagskommentar C 220 19.4. Anslagen C 3--C 1321 20. G-anslaget -- samarbete med Central- och Östeuropa22 20.1. Prioriteringar22 20.2. Åtgärder22 20.3. Reningsanläggningar23 20.4. Vägprojekt i Polen och Baltikum24 20.5. Tem Scandinavia24 20.6. Via Baltica24 20.7. Trähus för Baltikum25 21. Fyrdubbla exportkreditgarantiramen26 22. Samarbete med Central- och Östeuropa, anslagen G 1--326
1. Vad säger vårt partiprogram?
Ny demokratis partiprogram säger: Biståndsbehoven är enorma. Vi behöver inte leta i fjärran länder för att finna dem. De finns på andra sidan Östersjön.
U-hjälpen måste ändras både till omfattning och inriktning. Partiprogrammet säger vidare att Sverige skall verka för global frihandel och att i-länderna skall avskriva u-ländernas skulder.
Vårt långsiktiga biståndsmål bör vara det av FN uppsatta nämligen 0,7 % av bruttonationalinkomsten. Inom denna ram skall allt bistånd rymmas -- både det till fjärran länder och det som går till våra grannar på andra sidan Östersjön. Partiprogrammet anger att i dagens kärva läge bör målet sättas vid 0,5 % av BNI.
Lägg ned SIDAs verksamhet. Det bilaterala biståndet ska ges i form av svenska produkter, tjänster och kunskaper. Vi kräver kontroll av att hjälpen når fram. Högsta prioritet för att hejda befolkningsexplosionen.
Fördela biståndspengarna så här. En tredjedel i multilateralt stöd (olika världsorganisationer) -- en tredjedel till katastrofinsatser och folkrörelsebistånd -- sista tredjedelen till våra grannländer på andra sidan Östersjön.
2. Bistånd under omprövning
''Bistånd under omprövning'' är namnet på en översyn av utvecklingssamarbetet med Moçambique.
Rubriken gäller inte bara Moçambique -- den gäller inriktningen av hela det svenska biståndet. Biståndet måste omprövas -- både till sin omfattning och till sitt innehåll.
Trenden att många fattiga länder -- främst i Afrika -- blir allt fattigare får inte medföra en resignation att inget finns att göra. Självklart måste de fattiga länderna få hjälp. Men vi måste låta länderna få utvecklas i en takt som de själva klarar av. Det är inte fel att ha höga ambitioner men ambitionerna måste förenas med sunt förnuft och kunskap om vilket innehåll biståndet ska ha för att mottagaren ska kunna utnyttja det på ett bra sätt. I en förändring av biståndet måste nya vägar prövas. Men vi måste också inse att Sverige har begränsade resurser. Vi kan inte vara världsledande i biståndsgivning när vi samtidigt måste ut på lånemarknaden för att låna mångmiljardbelopp.
3. 91 % vill ha lika stort eller lägre bistånd
Många svenskar ifrågasätter i dag det svenska biståndet -- både vad avser omfattning och innehåll. Statistiska centralbyrån har i mitten av december 1993 publicerat en ny undersökning om den svenska biståndsviljan. Undersökningen visar att 91 % av tillfrågade svenskar vill ha samma eller lägre bistånd. Av de tillfrågade vill 9 % öka biståndet medan 37 % vill minska det. I gruppen på 37 % vill 9 % helt slopa biståndet. Hela 59 % av dem som anser att biståndet är ungefär lagom har svarat att riksdagen gjorde rätt när man minskade biståndet med 1 500 miljoner kr innevarande budgetår (1993/94).
4. Sverige stor biståndsgivare
Sverige fortsätter att vara en av de största biståndsgivarna i världen. Vi fortsätter att ha ett bistånd som ligger kring det så kallade enprocentsmålet. Utbetalningarna under år 1992 motsvarade 1,03 % av BNI. Räknar vi in Öst- och Centraleuropasamarbetet så uppgår biståndet till det mål som riksdagen uppsatt -- enprocentsmålet.
5. Budgetunderskottet -- biståndsmålet
Statsbudgeten för budgetåret 1994/95 visar på ett beräknat underskott om 172 miljarder kr och ett lånebehov av 220 miljarder kr. Att i en budget med ett så enormt underskott fortsätta att upprätthålla ett bistånd på ungefär 1 % av vår bruttonationalinkomst är orimligt. Vi anser att Sverige bör ha det av FN fastställda målet 0,7 % av BNI som långsiktigt riktmärke för biståndet men med hänsyn till våra bedrövliga finanser bör vi i avvaktan på en budget i balans sänka vår ambitionsnivå. Vi föreslår att det totala biståndet till utvecklingsländer och till våra grannar på andra sidan Östersjön uppgår till 7,4 miljarder kr.
6. Gemensam anslagstitel
Regeringen fortsätter att behandla biståndet till Central- och Östeuropa under en särskild titel ''Samarbete med Central- och Östeuropa''. Vi hävdar att alla biståndsanslag borde samlas under en enda anslagstitel. Att uppdela biståndsanslagen på utomeuropeiska länder (utvecklingsländer) och europeiska länder (samarbetsländer) är märkligt inte minst mot bakgrund av att numera åtta länder i det forna Sovjetunionen har ''status'' som utvecklingsländer.
Uppdelningen synes mera vara ett sätt att manipulera det svenska folket om att vi ''endast'' lämnar bistånd motsvarande 0,93 % av vår BNI. Det totala biståndet inkl Central- och Östeuropa uppgår till eller överstiger det så kallade enprocentsmålet. I förhållande till vår BNI låg vi på delad andra plats med Danmark vad avser biståndsutbetalningar under år 1992. Vi betalade ut 1,03 % av BNI medan genomsnittet för de 21 medlemsländerna i DAC var 0,33 % för samma år. Norge betalade mest -- eller 1,16 % av sin BNI.
7. Ekonomisk tillväxt -- befolkningstillväxt
I Asien och Latinamerika har den ekonomiska tillväxten varit stark. Asien hade under år 1992 en ekonomisk tillväxt på 6 % medan befolkningstillväxten låg på knappt 2 %. Asiens genomsnittliga exportvärde ökade med 8 % -- i östra och sydöstra Asien långt mer. Motsvarande siffror för Latinamerika var en ekonomisk tillväxt på 3 % och en befolkningsökning på 2 %. Exportvärdet ökade med 3 %.
I Afrika är framtidsutsikterna dystrare. Den ekonomiska tillväxten var 1,5 % medan befolkningsökningen var 3 %. Fattigdomen ökade trots ett massivt internationellt bistånd inte minst från Sverige. Värdet av exporten sjönk med 1 %. Biståndsberoende, svaga styrmedel och samhällsstrukturer som försvårar tillväxt i ekonomin är några av orsakerna till att det mesta gått snett. Ytterligare bistånd måste ifrågasättas. Först och främst måste man få bukt med befolkningsexplosionen. Den ekonomiska utvecklingen måste baseras på landets egna förutsättningar och i en takt som landet klarar av. Idag är biståndberoendet förödande och motverkar en utveckling byggd på landets egna förutsättningar.
7.1. Befolkningsexplosionen
I slutet av 1800-talet sprängde jordens befolkning 1- miljardvallen. År 1930 var vi 2 miljarder, år 1960 3 miljarder, år 1975 4 miljarder och år 1987 5 miljarder. Med samma takt är vi 6 miljarder år 1998.
Fördubblingstakten för världens befolkning är nu 42 år. Afrikas befolkning fördubblas på 23 år -- enskilda länder ännu snabbare. När den ekonomiska tillväxten är lägre än befolkningstillväxten får människor det sämre och sämre. 80 % av världens befolkning lever i de så kallade utvecklingsländerna. Dessa 80 % förbrukar endast 20 % av världens resurser. Detta måste ändras. Problemet är att de regioner som har den snabbast växande befolkningen också har de sämsta förutsättningarna vad avser tillgång till vatten och bra jordar. Vi går helt enkelt mot en enorm katastrof om inget görs.
Det finns dock ljusglimtar i mörkret. I länder där man har satsat på familjeplanering har födelsetalen gått ned från i genmomsnitt 6 barn till 3,5 barn per kvinna i fertil ålder. Mellan 1960--1992 ökade u-ländernas preventivmedelsanvändning bland gifta kvinnor från 10 % år 1969 till 51 % år 1992. I Afrika är dock preventivmedelsanvändningen fortfarande låg.
OECD:s biståndsavdelning anger att över 300 miljoner tillfrågade par saknar tillgång till preventivmedel. Det är då synnerligen anmärkningsvärt och beklagligt att endast cirka 1,2 % av det internationella biståndet går till familjeplanering. U-länderna står själva för 80 % av kostnaderna för familjeplaneringsinsatserna. Kostnaden för att stoppa befolkningsexplosionen, det vill säga att ge hela världens befolkning tillgång till preventivmedel, information och service, är 7--10 miljarder USD. Dessa pengar måste fram.
Sverige bör verka för att frågan förs högst upp på den politiska agendan, att preventivmedel skall vara tillgängliga för alla, att preventivmedel skall vara så billiga att alla har råd, lagliga och säkra abortmetoder, att nätverk skapas såväl av givare som av mottagare, att något sker -- inte sedan -- inte längre fram -- utan NU.
8. Internationellt åtagande
För internationella åtaganden bör Sverige inte ikläda sig större budgetandel än vad som för Sverige uttaxeras för FNs ordinarie budget dvs för närvarande 1,11 %. Det är märkligt att Sverige fortsätter att ge bistånd till fattiga länder runtom i världen när vi har en ekonomi som är sämst i västvärlden. Vi föreslår att alla internationella åtaganden omprövas och samma fördelningsnyckel tillämpas som gäller för FNs reguljära budget.
Om vi anser att något område skall prioriteras genom högre åtagande än nämnda 1,11 % ska detta kunna ske om en motsvarande neddragning sker på annat område.
9. Handelshinder
Beredningen för Internationellt Tekniskt-ekonomiskt Samarbete (BITS) har för något år sedan översiktligt beskrivit problemen i omvärlden. Man konstaterar den skeva resursfördelningen och fattigdomen i världen. 25 % av jordens befolkning lever idag på eller under existensminimum. Klyftorna mellan fattiga och rika växer. Om fattiga länder skall ha en framtid måste miljön värnas. BITS anger att om existerande handelshinder inom EG, USA och Japan reducerades med hälften skulle u-länderna kunna öka sina exportinkomster med 50 miljarder USD.
10. Skuldlättnadsåtgärder -- frihandel
Inom området skuldlättnadsåtgärder måste världens rika länder få rätsida på de fattigaste ländernas skuldbörda genom att avskriva sina fordringar. Sverige har föregått med gott exempel genom att efterskänka fordringar. Vi bör internationellt verka för att givarländerna avskriver sina fordringar på de fattiga mottagarländerna och att handelshindren mellan rika och fattiga länder minskar. Att pytsa ut bistånd över fattiga länder och sedan motverka mottagarlandets ekonomiska utveckling genom handelshinder för utvecklingsländernas produkter eller kräva tillbaka enorma lånefordringar är ett gigantiskt hyckleri.
Ny Demokrati anser att vi i ett läge där vi själva lånar pengar utomlands inte skall ge bistånd i form av skuldlättnadsåtgärder eftersom mottagarlandet ju i princip använder dessa medel för att avbetala skulder till utländska banker. Man kan förenklat uttryckt säga att våra biståndspengar går till andra i-länders banker. Det vill vi inte vara med om. Det har vi inte råd med. Låt varje i-land sörja för sin u-landsfordran.
11. Militära utgifter
Många mottagarländer lägger en orimligt stor andel av sin budget på militära utgifter. Ett lands höga militära utgifter borde sätta större spår i budgeten i form av ett reducerat bistånd än vad som nu sker.
12. Ny biståndsinriktning
Vi anser att områdena kunskapsöverföring och kompetensutveckling skall prioriteras än mer än vad som sker idag. Det är viktigt att utvecklingsländerna får ta ett utökat ansvar för sin egen utveckling. Kunskapsöverföring och kompetensutveckling skapar förutsättningar för utveckling i den takt man klarar av.
Främja investeringsbehovet i ländernas infrastruktur genom u-krediter. U-krediterna -- som nu är förbehållet u- länder -- bör inriktas på infrastruktur och miljö. Vi anser att u-krediterna också skall kunna nyttjas för projekt i de baltiska staterna, i Polen och i samtliga OSS-stater. Om u- krediter kunde nyttjas även för projekt i Baltikum, Polen och Ryssland skulle detta också leda till positiva effekter för svenskt näringsliv.
Vi anser att biståndsanslagen i större utsträckning skall avse samarbetet med Baltikum, Öst- och Centraleuropa. Bistånd förmedlat genom folkrörelser och enskilda organisationer bör vara ett viktigt inslag i biståndsprogrammet. Vi föreslår ånyo att man inför principen 70--30 i stället för 80--20 i ekonomisk fördelning mellan staten och organisationen. Folkrörelsernas andel ökar -- statens minskar.
13. Bättre redovisning
Vi önskar en avsevärt bättre redovisning av biståndet. Allmänheten måste få en saklig information om olika utvecklingsprojekt -- både över sådana som gått bra och över sådana som misslyckats.
En utförligare redovisning måste också lämnas till riksdagen varje år. Av redovisningen skall förutom projektanalyser även löne- och administrationskostnader framgå. Redovisningen skall ge riksdagen ett korrekt underlag för att möjliggöra kostnadsbesparingar och rationaliseringar inom biståndet.
14. Prioritera Baltikum
Vi konstaterar att regeringen inte vidtagit någon omorientering av biståndet från Afrika, Asien och Latinamerika till Baltikum, Central- och Östeuropa. Vi anser att hälften av det totala biståndet inom C- och G- anslagen skall ges till länder i vårt närområde. Vi måste dock konstatera att en mängd ingångna fleråriga multilaterala avtal innebär att detta mål inte kan uppnås för budgetåret 1994/95.
Regeringen föreslår att 996,5 miljoner kr avsätts för Samarbete med Central- och Östeuropa (G-anslaget) och 12 457,2 miljoner kr för Internationellt utvecklingssamarbete (C-anslaget).
Ny Demokrati föreslår 2 000 miljoner kr i G-anslag och 5 400 miljoner kr i C-anslag. Under C-anslaget återfinns kontot för Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Vi anser att övervägande delen av anslaget skall nyttjas för insatser i Central- och Östeuropa. Detta innebär att omkring 2 700 miljoner kr eller drygt en tredjedel går till insatser i Central- och Östeuropa.
15. Två nya enheter -- Swedaid och Sweden Center
Vi anser att Sverige bör renodla biståndet till sådant som vi är verkligt duktiga på och se till att den hjälpen verkligen når dem som mest behöver den. Vi menar att dagens befintliga myndigheter som SIDA, BITS, SWEDECORP, Sandö U-centrum, Exportrådet, EKN, Svensk Exportkredit m.fl. bör omvandlas till två nya enheter med två skilda huvudinriktningar.
Den ena -- SWEDAID -- ska ha det totala ansvaret för katastrofinsatser, hjälpsändningar, flyktinghjälp m.m.
Den andra enheten -- SWEDEN CENTER -- ska ha ansvar för exportkrediter, kreditgarantier, utrikeshandel m.m. Se mera härom i vår motion ''Utrikesbudgeten 1994/95 förutom biståndet''.
De båda nya enheterna skall ha hela världen som sitt arbetsfält -- dock med prioritering av insatser i vårt närområde.
16. Swedaid 16.1. Swedaid -- operativ katastrof- och biståndsbataljon
Ny Demokrati vill flytta de svenska biståndsinsatserna till en ny operativ enhet -- en katastrof- och biståndsbataljon. Den skall lokaliseras med närhet till hamn, riksväg, järnväg och självfallet flygplats. Denna bataljon skall ersätta de verksamheter som idag hanteras av SIDA, Sandö U-centrum samt en del mindre organisationer. Administrationen skall vara den minsta möjliga.
16.2. Nationellt centrum för bistånd
Vi vill skapa ett centrum för bistånd, katastrof- och flyktinghjälp. Till den plats som väljs sänds såväl insamlad materiel från hushåll, företag och myndigheter som inköpt mat och materiel. Samordning sker med andra hjälporganisationer vilka erbjuds plats och arbetsmöjligheter på bataljonen. Inom bataljonen finns då Röda Korset, Lutherhjälpen, Erikshjälpen, Rädda barnen och många andra på plats. Spridda hjälpinsatser som i dag sker via olika frivilligorganisationer kan på detta sätt koncentreras och bli effektivare. Självklart förutses ett nära samarbete med olika FN-organ och med övriga givarländer.
16.3. Operativa resurser
Till sitt förfogande har bataljonen all tänkbar utrustning som kan behövas för att nå det område och den terräng dit hjälpen är ämnad, som flygplan, helikoptrar, jeepar, bandvagnar, snöskotrar, baracker, borrutrustning, mobila fältsjukhus m.m. På bataljonen skall finnas rejäla förråd för mellanlagring av materiel som skall skickas vidare.
16.4. Utbildning
Bataljonen skall erbjuda möjlighet för värnpliktiga ungdomar -- män och kvinnor -- att erhålla vapenfri militärtjänstgöring som alternativ till vanlig värnplikt.
Den som söker sig till denna katastrof- och biståndsbataljon kommer att få lära sig u-landskunskap, geografi och språk, erhålla fysisk träning, viss sjukvårdsutbildning, kunskaper i överlevnadsteknik och tekniskt underhåll m.m.
Utbildningen vid Sandö U-centrum läggs ned och överförs till den skisserade operativa katastrof- och biståndsbataljonen SWEDAID.
16.5. Organisation
Räddningsverket har redan i dag kunskap och erfarenhet inom området katastrofbistånd. Vi anser att Räddningsverket och dess personal skall utgöra kärnan i den föreslagna bistånds- och katastrofbataljonen. Kring Räddningsverket byggs sedan bataljonen upp med frivilligorganisationernas verksamhet och sådan utbildning som erfordras för tjänstgöring på fältet utomlands. Den verksamhet inom Räddningsverket som rör katastrofinsatser utomlands kan exempelvis erhålla arbetsnamnet SWEDAID. Organisationen skall självklart ha en kompetent styrelse till sitt förfogande och en chef som har erfarenhet av liknande internationella operativa uppdrag. En noggrann uppföljning och utvärdering av verksamheten skall ske kontinuerligt.
16.6. Finansiering
Verksamheten föreslås finansierad med vissa av de anslag som i dag går till SIDA och till Sandö U-centrum. Folkrörelser och enskilda organisationer som arbetar inom bataljonen skall ha sin egen budget men man nyttjar och delar lokaler, administration och personal.
16.7. Arbetsområde
Bataljonen skall arbeta med insatser och projekt som den har bäst kompetens för.Samordna frivilligorganisationernas arbete. Ordna hjälpsändningar med mat, medicin och kläder. Bygga flyktingförläggningar. Reparera och röja upp vid naturkatastrofer. Initiera och delta i familjeplaneringsprogram.
17. Sweden Center
Det finns idag en mängd myndigheter och statliga bolag, som sysslar med utlandsrelaterade verksamheter, UD med ambassader och konsulat, EKN, Sveriges Exportråd, biståndsorganisationer som SIDA, BITS, SWEDECORP, Swedfund International. Vi föreslår att samtliga dessa aktiviteter samlas under en organisatorisk enhet som kallas Sweden Center.
Det är viktigt att byråkratin skjuts i bakgrunden och att affärsmässighet och ekonomi sätts i förgrunden. Av denna orsak föreslår Ny Demokrati att nämnda myndigheter och bolag sammanföres under ledning av Sveriges Exportråd som ägs gemensamt av staten och svenskt näringsliv.
Varje utlandsmarknad av betydelse för svensk handel skall bestyckas med ett Sweden Center, som organisatoriskt och redovisningsmässigt skall lyda under Exportrådet i Stockholm. I de diplomatiskt tunga länderna finns separata ambassader medan ambassadverksamheten i politiskt lätta länder bör kunna inkluderas i ett Sweden Center. Vilken mängd aktiviteter som inkluderas det lokala Sweden Center beror på det individuella landets status som industri- eller biståndsland.
18. Multilateralt bistånd 18.1. Anslaget C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram
Ny Demokrati Förändring
FNs utvecklingsprogram (UNDP) 50 mkr -- 520 mkr FNs kapitalutvecklfond (UNCDF) 10 mkr -- 30 mkr FNs befolkningsfond (UNFPA) 180 mkr + 40 mkr FNs barnfond (UNICEF) 100 mkr -- 250 mkr Världslivsmedelsprogrammet (WFP) 50 mkr -- 220 mkr Hjälporg f palestinaflykt (UNRWA) 0 mkr -- 146 mkr FNs flyktingkommissarie (UNHCR) 375 mkr + 100 mkr UNCTAD/GATTs handelscentrum (ITC) 5 mkr -- 10 mkr Narkotikabekämpn inom FN-systemet 30 mkr -- 20 mkr Int utvecklingsfonden (IDA) 625 mkr ± 0 mkr Int finansieringsbolaget (IFC) 14 mkr ± 0 mkr Asiatiska utvecklingsfonden 115 mkr ± 0 mkr Interamerikanska utvecklingsbanken 0 mkr -- 18 mkr Nordiska utvecklingsfonden 0 mkr -- 105 mkr Miljöinsatser 45 mkr -- 105 mkr Int familjeplaneringsfed (IPPF) 89 mkr ± 0 mkr Int sjöfartsuniversitetet (WMU) 18 mkr ± 0 mkr Multilaterala bitr experter m.m. 50 mkr -- 12 mkr FNs aktioner f fred/återuppbyggn 0 mkr -- 150 mkr Övriga insatser 50 mkr -- 43 mkr Summa C 1-anslag 1 806 mkr --1 489 mkr 18.2. Anslagskommentar C 1
FNs utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för finansiering av tekniskt bistånd. Sverige är sjunde största biståndsgivare. Sveriges ekonomi är inte sådan att vi kan fortsätta att vara en av de största biståndsgivarna. Bördorna måste fördelas på ett sätt som motsvarar givarländernas ekonomi.
FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd till småskaliga investeringsprojekt. Sverige är en av de största biståndsgivarna. Vi föreslår en nedskärning av anslaget med 75 %.
För FNs befolkningsfond (UNFPA) föreslår vi en höjning av anslaget med 40 miljoner kr till 180 miljoner kr. Befolkningsfrågan är utvecklingsländernas största problem. FN måste på allvar ta itu med denna fråga och ge den högsta prioritet.
FNs barnfond -- UNICEF -- erhöll för budgetåret 1992/93 sammanlagt 765 miljoner kr fördelat på basbudgetstöd, SIDAs landprogram och stöd för katastrofinsatser. Under detta anslag föreslår regeringen att ett basbudgetstöd ska utgå med 350 miljoner kr. Flera europeiska stormakter finns inte med bland de större givarna. Sverige kan inte vara bäst i allt. Vi föreslår en reducering av basbudgetstödet till 100 milj kr.
Världslivsmedelsprogrammet (WFP) har en betydelsefull roll i samordningen av livsmedelsleveranser. Det är dock viktigt att samtidigt erinra sig de konsekvenser i det mottagande landets jordbruksproduktion som kan bli följden av långvarig livsmedelshjälp. Livsmedelsleveranserna bör inriktas på akuta kriser. Vi föreslår att anslaget reduceras med 220 miljoner kr till 50 miljoner kr.
Anslaget till FNs flyktinghjälp för palestinaflyktingar (UNRWA) slopas. Sverige var år 1991 den tredje största givaren. Avtalet den 13 september 1993 mellan PLO och Israel förändrar förutsättningarna för fortsatt flyktinghjälp. Vi föreslår att det svenska biståndet helt upphör fr o m budgetåret 1994/95.
18.3. 100 miljoner kr ger 100 000 människor skydd
Vi föreslår en höjning av anslaget till FNs flyktingkommissarie (UNHCR) med 100 miljoner kr i förhållande till regeringens förslag. UNHCR har genom flyktingproblematiken på Balkan fått än större finansieringsbekymmer. Vår föreslagna höjning räcker för att ge mer än 100 000 flyktingar mat och tak över huvudet.
Anslaget till UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum föreslås reducerat till 5 mkr. Sverige har varit den största bilaterala givaren.
FNs narkotikaprogram (UNDCP) samordnar den internationella narkotikabekämpningen. En stramare projektstyrning bör ske. Vi föreslår att anslaget reduceras med 20 miljoner kr.
Den internationella utvecklingsfonden IDA -- som ingår i världsbanksgruppen -- ger lån till fattiga länder på förmånliga villkor -- ofta räntefria lån med lång amorteringstid. Av budgetpropositionen framgår att stora återbetalningar på tidigare lån under senare år resulterat i att mer resurser gått tillbaka till Världsbanken än vad som gått ut i form av nyutlåning. Sverige har beslutat att under en treårsperiod bidraga med drygt 2 800 miljoner kr. Ny Demokrati motsatte sig detta beslut eftersom vi ansåg att åtagandet var alltför stort för Sverige. Vi ansåg att Sveriges åtagande definitivt inte skulle vara större än vår röstandel i Världsbanken (IBRD), dvs. 1,17 %. Riksdagen motsatte sig dock Ny Demokratis förslag och fastställde ett åtagande som motsvarar en fördelningsnyckel på 2,62 %. Tidigare riksdagsbeslut omöjliggör nu prutningar av anslaget. Vi upprepar ånyo att avtalet bör omförhandlas och våra åtaganden drastiskt minskas.
Anslaget till det internationella finansieringsbolaget (IFC) har fastställts med stöd av tidigare beslut om svenskt åtagande. Av riksdagen fattat beslut omöjliggör därför en prutning av anslaget. Avtalet bör omförhandlas och våra åtaganden drastiskt minskas.
Sverige har tidigare åtagit sig att svara för 4,5 % av resurspåfyllnaden till Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF). I avvaktan på att nya förhandlingar slutförs anger regeringen att något anslag inte erfordras för budgetåret 1994/95. Regeringen uttrycker dock att ''ett bibehållande av den svenska bidragsandelen på 4,5 % vara eftersträvansvärd''. Detta uttalas i ett ekonomiskt läge när Sverige ska låna 220 000 000 000 kr. Sunt förnuft tycks inte prägla regeringens överväganden. Vi bör i framtida förhandlingar med de regionala utvecklingsbankerna och utvecklingsfonderna drastiskt reducera våra åtaganden.
Tidigare åtaganden innebär att det inte går att förändra anslaget till Asiatiska utvecklingsbanken. Vi beklagar detta.
Vi anser inte att det finns anledning för Sverige att fortsättningsvis engagera sig i den Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB). Inga medel bör anslås till banken. Detta innebär en besparing i budgeten med 18 miljoner kr.
Nordiska utvecklingsfonden (NDF) främjar utvecklingsprojekt i u-länderna (utomeuropeiska länder) och som är av nordiskt intresse. Att ha en särskild fond som ska bidra till den nordiska profileringen i multilaterala finansieringsinstitutioner är ju befängt. Det finns idag tillräckligt många utvecklingsbanker/fonder varför den Nordiska utvecklingsfonden snarast bör avvecklas. Vi föreslår att nya anslag inte beviljas. Detta innebär en besparing på 105 miljoner kr.
Inför kommande förhandlingar om kapitalpåfyllnad för Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) bör Sverige inte medverka till ny kapitalpåfyllnad. Detta av samma skäl som angivits för Nordiska utvecklingsfonden, nämligen att det idag finns tillräckligt många internationella utvecklingsfonder. IFAD bör därför avvecklas och dess verksamhet skötas av annat internationellt organ.
Av budgetskäl anser vi att anslagen för miljöinsatser inte bör ökas. Regeringen föreslår mer än en tredubbling av anslaget. Ansvariga inom regeringen tycks inte ha insett att Sverige för budgetåret 1994/95 måste låna 220 000 000 000 kr.
Anslag till den Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) bör prioriteras. Vi anser att IPPFs verksamhet är mycket viktig men verksamheten borde samordnas med UNFPA. Med hänsyn dels till vårt förslag om ökat anslag till UNFPA, dels till att Sverige redan nu är en av de största bidragsgivarna föreslår vi ingen höjning av anslaget.
Till internationella sjöfartsuniversitetet i Malmö (WMU) föreslås oförändrat anslag. Sverige står för en tredjedel av universitetets budget. Med hänsyn till att det rått stor enighet om att förlägga ett sjöfartsuniversitet till Sverige vill vi inte nu lägga något förslag om bantning av verksamheten.
Vi föreslår av budgetskäl att anslaget till Multilaterala biträdande experter m.m. sänks något. Anslaget nyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering av biträdande experter inom främst FN-systemet.
Vi anser att Sveriges stora engagemang i internationella utvecklingsbanker och utvecklingsfonderfonder gör att vi inte har råd att också lämna bidrag till FNs aktioner för fred och återuppbyggnad. Inget anslag.
Vi föreslår en reducering av anslaget Övriga insatser med 43 miljoner kr. En översyn av de olika anslagen är motiverad. Någon gång måste vi också kunna säga NEJ.
19. Bilateralt bistånd 19.1. Målet är noll procent
Rubriken är hämtad från Svenska Dagbladets ledarsida sommaren 1993. I artikeln konstateras nog så riktigt att ''Det finns samma risk med bistånd som med all socialpolitik -- att bidragen passiviserar -- att de subventionerar ett destruktivt beteende''.
Vi föreslår att det bilaterala biståndet helt slopas vad avser Asien och Latin/Sydamerika och att det länderfördelade biståndet till Afrika reduceras med ca 96 % i förhållande till budgetförslaget. Inte minst rationaliseringseffekter inom svensk administration -- hemma och utomlands -- gör att biståndet bör koncentreras till ett färre antal länder. På sikt vill vi avveckla hela länderbiståndet genom SIDA. Vi vill att det bilaterala biståndet i stort sett endast skall bestå av katastrofbistånd och bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer.
19.2. Anslaget C 2 Utvecklingssamarbete genom Sida
Ny Demokrati Förändring
AFRIKA Angola 10 mkr -- 50 mkr Botswana 0 -- 55 Eritrea 10 -- 20 Etiopien 10 -- 120 Kap Verde 0 -- 35 Kenya 10 -- 70 Lesotho 0 -- 30 Moçambique 10 -- 235 Namibia 10 -- 75 Tanzania 10 -- 285 Uganda 10 -- 85 Zambia 10 -- 125 Zimbabwe 10 -- 125 Regionalt stöd (Ang, Les, Moç, Tan, Zam) 5 -- 125 Regionalt stöd (andra afrikanska länder) 5 -- 30ASIEN
Bangladesh 0 -- 130 mkr Indien 0 -- 305 Laos 0 -- 90 Sri Lanka 0 -- 50 Vietnam 0 -- 180 Regionalt stöd 0 -- 20LATINAMERIKA
Nicaragua 0 -- 155 mkr Utveckl-samarb/Centralamerika 0 -- 185 Utveckl-samarb/Sydamerika 0 -- 85 Totalt A 110 mkr --2 665 mkrB ICKE LANDRAMSRELATERAT BISTÅND
Demokrati, mänskl rättigh 40 mkr -- 555 mkr Katastrofer, återuppbyggn 1 181 -- 119 Folkrörelser & andra org 875 -- 125 Särskilda miljöinsatser 50 -- 180 Totalt B 2 146 mkr -- 979 mkrC ÖVRIGT
Särskilda program 50 mkr -- 255 mkr Rekrytering/utb fältpersonal 20 -- 20 Vissa landprogramkostnader 0 -- 20 Information genom SIDA 10 -- 15 Totalt C 80 mkr -- 310 mkr TOTALT C 2-anslag (SIDA) 2 336 mkr --3 954 mkr 19.3. Anslagskommentar C 2
Inom anslaget ''Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd'' anser vi att inga medel längre bör avsättas till organisationer inom Sydafrika. Vi föreslår dock att av de medel som finns inom anslaget skall 50 miljoner kr avsättas för exportfrämjande åtgärder i Sydafrika.
En höjning av anslaget ''Katastrofer och återuppbyggnad m.m.'' är motiverat men med de usla finanser Sverige f n har föreslår vi oförändrat anslag (1 181 mijoner kr) jämfört med innevarande budgetår. Större delen av anslaget eller 700 miljoner kr bör avsättas för insatser i Central- och Östeuropa, främst då i det forna Jugoslavien.
Folkrörelseanslaget reduceras genom vårt 70--30-förslag i stället för nuvarande 80--20-fördelning med 125 miljoner kr.
Inom anslaget ''C. ÖVRIGT, Särskilda program'' vill vi koncentrera insatserna till befolkningsproblematiken.
För att slutföra viktiga projekt i de länder där vi föreslagit helt slopade anslag föreslår vi att omfördelningar sker inom det bilaterala anslaget. Biståndet genom folkrörelser får överbrygga de svårigheter som kan uppstå när landramsbiståndet slopas eller reduceras.
19.4. Anslagen C 3--C 13
Ny Demokrati Förändring
C 3. SIDAs ADMINISTRATION 150 000 000 --164 700 000
C 4. STÖD TILL EKONOMISKA REFORMER OCH SKULDLÄTTNAD
0 --1 000 000 000
C 5. UTVECKLINGSSAMARBETE GENOM BITS
BITS Tekniskt samarbete 335 000 000 ± 0 BITS U-krediter 261 000 000 --169 000 000 Biståndskrediter 40 000 000 -- 10 000 000
C 6. BITS ADMINISTRATION
16 000 000 -- 4 700 000
C 7. U-LANDSFORSKNING GENOM SAREC
240 000 000 --185 000 000
C 8. SARECs ADMINISTRATION
21 500 000 -- 6 000 000
C 9. NÄRINGSLIVSBISTÅND GENOM SWEDECORP OCH SWEDFUND INT
108 000 000 -- 27 000 000
C 10. SWEDECORPs ADMINISTRATION 23 000 000 -- 6 000 000
C 11. SANDÖ U-CENTRUMS ADMINISTRATION
16 000 000 -- 16 300 000
C 12. NORDISKA AFRIKAINSTITUTET
0 -- 6 100 000
C 13. PROJEKTBISTÅND TILL VISSA LÄNDER M.M.
Projektbistånd till vissa länder 0 -- 20 000 000 Utredningar m.m. 20 000 000 -- 5 000 000 Gäststip/utbytesverksamhet genom SI 8 000 000 -- 2 000 000 Övriga insatser 9 500 000 -- 2 400 000 TOTALT C 1--13 5 465 000 000 --7 067 200 000 20. G-Anslaget -- samarbete med Central- och Östeuropa 20.1. Prioriteringar
Ny Demokrati föreslår att merparten av det av oss föreslagna anslaget om 2 000 miljoner kr utnyttjas för insatser i Polen och i de baltiska staterna. Insatserna i Baltikum bör främst avse olika miljöåtgärder medan insatserna i Polen bör avse såväl vägbyggen som miljöinsatser.
20.2. Åtgärder
Vi föreslår ett utvidgat tekniskt samarbete i avsikt att överföra kunnande till länderna på andra sidan Östersjön. Kompetensutveckling och kunskapsöverföring är viktiga element för att få igång ekonomisk utveckling. Inom denna strategi vill vi skapa större möjligheter för att ge svenska företag statliga investeringsgarantier och exportkreditgarantier. Svenskt näringsliv skulle därmed våga satsa rejält i Polen, Baltikum och S:t Petersburgsområdet.
Bristen på energi i de baltiska staterna är mycket stor. Man är nästan helt beroende av import för att klara sin energiförsörjning. Pga att Ryssland ställer krav på betalning i hårdvaluta tvingas man införa hårda sparkrav på energin. Man ransonerar inte bara hushållens energikonsumtion utan även industrins. Bristerna i distributionsnätet är också stora. Det krävs investeringar såväl i materiel som i kompetensutveckling och kunskapsöverföring. Sverige kan spela en stor roll om vi verkligen vill. Vi har kunskaper och teknik. Låt oss visa att vi också har ambitioner.
Vid sidan av högteknologiprojekt inom energisektorn bör vi också försöka utveckla projekt med en produktionsteknik som fungerar i länder med svagt utvecklad infrastruktur och med liten tillgång till service- och underhållstjänster.
Vi anser att Sverige -- inte minst mot bakgrund av den accelererande svenska arbetslösheten -- bör avsätta rejäla belopp för bundet bistånd. Det är inte rimligt att bistånd till främmande länder används för köp av utländska produkter när den svenska hemmamarknadsindustrin går på tomgång.
Obundet bistånd innebär att mottagarländerna själva väljer var de vill göra sin upphandling. Sverige lämnar en större del av sitt bistånd obundet jämfört med andra givarländer. Detta innebär att svenska industrier missgynnas i förhållande till utländska.
20.3. Reningsanläggningar
Vi anser det viktigt att man i samarbetet med de baltiska staterna utnyttjar svenskt småföretagarkunnande och svensk kompetens. Vi har kunskaper och stor erfarenhet av vatten- och avloppsrening. I Östersjön släpps det idag ut ofantliga mängder miljöavfall utan någon som helst rening. I den nuvarande lågkonjunkturen är det sannolikt att de kunskaper och erfarenheter som finns i svenska företag försvinner i brist på arbetsuppgifter. Genom svenska biståndspengar, öronmärkta för reningsanläggningar, skulle svenska konsulter och tekniker kunna fortsätta med det angelägna arbetet att få rent i vårt närområde. Det är också viktigt att Östersjöstaterna samverkar och samordnar sina resurser för att rädda Östersjön.
Av det svenska biståndet är en mycket liten del bundet till leveranser från svensk industri. Vi anser att den andelen bör öka.
Regeringen skriver i sin miljöbudgetproposition att stöd till avloppsreningsanläggningar är ett kostnadseffektivt sätt att förbättra Östersjöns miljö. Vi har uppgifter från Världsnaturfonden WWF som säger att floden Wisla -- en flod som rinner upp i Karpaterna och mynnar ut i Gdanskbukten -- står för över hälften av föroreningarna i Östersjön. En investering i en reningsanläggning i en stad på ca 100 000 invånare lär enligt uppgifter från industriföreträdare kosta omkring 75 miljoner kr. Ny Demokrati föreslår att BITS tar initiativ till att en sådan investering kommer till stånd och att man från BITS sida tar kontakt med organisationer, företag och myndigheter för att genomföra ett reningsanläggningsprojekt i Polen vid floden Wisla. Detta skulle också ge order till ett hundratal olika leverantörer i Sverige. Om ett projekt kommer till stånd får detta också effekter för vår inhemska sysselsättning.
I detta sammanhang vill vi påminna om den räddningsplan på 20 år för Östersjöns rening som utarbetats av länderna kring Östersjön. Man pekar i sin plan bl a på våtmarkernas betydelse för att minska kväve och fosforutsläpp i Östersjön. Det kväve som finns i vattnet binds effektivt i våtmarker när vattnet långsamt sipprar fram. Den utdikning som utrotat de naturliga våtmarkerna har gjort stor skada i naturen.
Ny Demokrati vill också föreslå att svenska biståndsmyndigheter -- BITS och SWEDECORP -- tar initiativ till samverkan med WWF Världsnaturfonden som nu på olika sätt driver på arbetet att rädda Östersjön. Man har från Världsnaturfonden pekat på behovet av att bevara våtmarkerna i Matsaluområdet i västra Estland liksom att skydda kustlagunerna i södra och sydöstra Östersjön. WWF har också initierat en omfattande kartläggning av viktiga naturskyddsområden i Baltikum.
Men det är brist på kapital. Ibland behövs mycket små belopp för organisationsstöd -- det kan ibland kanske bara röra sig om kontors- och lagerlokaler. Men det behövs också pengar för expertutbyte och forskningsutrustning.
Vi föreslår att svenska biståndsmyndigheter initierar kontakter mellan svenska och polska myndigheter och företag så att de projekt vi här skisserat under punkten 20.3. kan komma igång. Stöd till de åtgärder vi föreslagit bör utgå från antingen G 1-anslaget ''Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa'' eller C 5-anslaget ''Utvecklingssamarbete genom BITS''.
20.4. Vägprojekt i Polen och Baltikum
Ett övergripande samarbete har inletts mellan de fyra nordiska länderna och Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Vitryssland och Tyskland. Man har bildat en samordningsgrupp ''Group of Focal Points'' och har ett samordningskontor i Karlskrona -- Östersjöinstitutet. Man arbetar nu med ett program ''Vision & Strategies around the Baltic Sea 2010''.
Vid sekelskiftet beräknas 10--15 % av Sveriges utrikeshandel ske med Baltikum/Ryssland vars utrikeshandel med Sverige ökar med 30--35 % per år. Östeuropas export till EU ökar idag med cirka 20 % per år. Nu nämnda siffror pekar på ett framtida behov av goda kommunikationer -- inte minst på förbättrade godstransporter.
20.5. Tem Scandinavia
Ett av Östersjöinstitutets stora program är ett planerat motorvägssystem från Stockholm/Oslo/Köpenhamn via Karlshamn/Karlskrona ut i Europa via Gdynia/Gdansk-- Warszawa--Bratislava--Budapest--Belgrad--Aten. Sidolänkar går dels utmed baltiska kusten -- ''Via Baltica'' -- till Tallinn och St Petersburg, dels till Berlin i väst och Minsk i öst, dels till Dresden i väst och Kiev i öst. Från Bratislava går en länk vidare till Venedig och från Belgrad en sista länk till Istanbul och Ankara. Elva länder är med i projektet -- Sverige endast som observatör. Internationell finansiering sker främst genom EBRD (European Bank of Reconstruction and Development).
Programmet heter TEM SCANDINAVIA. Man har konstaterat dels att nuvarande vägnät i väst för nordsydgående transporter är överbelastat, dels att utvecklingen i öst genom växande ekonomier kommer att kräva goda vägförbindelser. Redan i dag har kommunikationerna mellan Polen och Tyskland fyrdubblats sedan Berlinmurens fall.
Viktigast för Sverige/Norge/Danmark är att medverka i byggandet av en motorväg mellan Gdynia/Gdansk och Warszawa. Söder om Warszawa finns redan i dag fyrfilig motorvägstandard. När vägavsnittet Gdynia/Gdansk -- Warszawa är klart har vi utomordentliga möjligheter att konkurrera på den östeuropeiska marknaden.
20.6. Via Baltica
Ytterligare ett stort vägprojekt är på gång. Det är Via Baltica vars huvudstråk går mellan Tallinn och Warszawa (969 km) men också med ett kuststråk från Riga till Kaliningrad. Ryssarna är nu i full färd med att bygga motorvägsstandard mellan Kaliningrad och den polska gränsen men mycket återstår tyvärr för vägavsnittet från rysk/polska gränsen till staden Elblag i nordöstra Polen. Hela Via Baltica-projektet är en uppgradering av den fyrfiliga väg som Tyskland arbetade med under åren 1932-- 1938. Dåtida intentioner var att vägen skulle vara fyrfilig men av skilda anledningar byggdes den bara som tvåfilig men flertalet av de 83 broarna byggdes för fyrfilig trafik.
Svenska SWEROAD har gjort en omfattande studie av vägnätet Via Baltica i allmänhet och vägavsnittet Kaliningrad--Elblag i synnerhet. Man har pekat på vikten av att bistå Polen med att iordningställa vägavsnittet Kaliningrad--Elblag eftersom de nordiska länderna då skulle få goda möjligheter till snabba och bra godstransporter i Baltikum. För Sverige är det viktigt att såväl TEM SCANDINAVIA som VIA BALTICA kommer igång i Polen.
Polen behöver dock ekonomiskt stöd för de sina vägprojekt. Svenska biståndsmyndigheter bör därför initiera kontakter mellan svenska och polska myndigheter och företag så att vägprojekten kommer igång och får svenskt stöd antingen via G 1-anslaget ''Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa'' eller via C 5-anslaget ''Utvecklingssamarbete genom BITS''.
En biståndssatsning på vägprojekten TEM SCANDINAVIA och VIA BALTICA måste naturligtvis samordnas med en uppgradering av det svenska vägnätet mot Karlshamn/Karlskrona.
20.7. Trähus för Baltikum
Svensk trähusindustri befinner sig i en svår kris. Många människor riskerar att mista sin anställning. Många trähustillverkare har fått slå igen fabriksportarna för gott. Produktionskapacitet och kunnande -- som kan komma att efterfrågas i ett senare skede -- slås ut. Svackan för trähusindustrin är av övergående natur men i avvaktan på en ökad inhemsk efterfrågan bör kapaciteten nyttjas för bundet bistånd främst till de baltiska staterna. Vi har både råvara och kunnande. Marknaden ligger runt knuten.
Genom att utnyttja ledig industrikapacitet i Sverige för att producera hus -- främst till Baltikum -- skulle vi till en låg samhällsekonomisk kostnad kunna hjälpa våra grannar på andra sidan Östersjön.
Ekonomiska beräkningar från företrädare för svensk trähusindustri har visat att Sverige skulle kunna leverera byggsatser till 1 000 enkla småhuslägenheter på 50 kvm för en kostnad av cirka 90 miljoner kr. Detta skulle ge arbete under ett år för 50 personer i den svenska småhusindustrin samt för 2--3 gånger så många i samhället i övrigt. Man skulle skapa jobb för 150--200 arbetslösa svenskar samtidigt som montering, grundläggning m m skulle ge välbehövliga jobb i Baltikum. Självklart skulle också våra samarbetspartners få inblick i svensk produktionsteknik.
Så småningom lär sig balterna vår produktionsteknik och kan starta egen tillverkning och då också nyttja egen skogsråvara.
Biståndsbehovet är stort inom många sektorer i Baltikum. Men det kalla klimatet och energibristen gör behovet av bra bostäder stort. I utvecklingen mot en hållbar demokrati är primära behov som tillgång till mat, kläder och bostäder av största vikt.
Vi föreslår att svenska biståndsmyndigheter initierar kontakter mellan svenska och polska myndigheter och företag så att skisserat trähusbyggnadsprojekt kan komma igång. Stöd bör utgå antingen från G 1-anslaget ''Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa'' eller via C 5- anslaget ''Utvecklingssamarbete genom BITS''.
21. Fyrdubbla exportkreditgarantiramen
Svenska företag står nu i kö för att investera i Baltikum och Ryssland. I Ryssland fokuseras intresset främst till S:t Petersburgsområdet. Behovet av exportkreditgarantier är enligt välinitierade ekonomer mycket stort. Vi föreslår att exportkreditgarantiramen höjs från 1 till 4 miljarder. En höjning till 4 miljarder är ett första realistiskt steg för att möta behoven från svensk industri. Tidsaspekten -- som i budgeten är 1 år -- kan medföra svårigheter att utnyttja en större ram än nämnda 4 miljarder.
22. Samarbete med Central- och Östeuropa, anslagen G1--G3
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit ett anslag på 756 499 000 kr. Vi anser att vi måste förstärka samarbetet med våra grannar på andra sidan Östersjön och föreslår att anslaget höjs till 1 309 999 000 kr.
G 2. Täckande av ev förluster i anledning av statliga garantier
Här anges ett symboliskt belopp om 1 000 kr för täckande av eventuella förluster inom Central- och Östeuropabiståndet.
Av någon anledning hemställer däremot inte regeringen att riksdagen skall medge staten möjlighet att ikläda sig betalningsansvar i form av statsgarantier för exportkreditgivning för vissa länder i Central- och Östeuropa men hemställer ändå under G 3-anslaget att riksdagen beviljar 240 000 000 kr till förlustrisker motsvarande en garantiram av 1 000 000 000 kr. Vi tar under punkten G 2 upp ett särskilt medgivande eftersom detta synes vara bortglömt i utrikesdepartementets budget. Som framgår nedan under G 3 hemställer dock Ny Demokrati att ramen höjs från 1 000 000 000 kr till 4 000 000 000 kr.
G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantiåtagandet
Vårt förslag om en väsentligt utökad exportkreditgarantiram medför också krav på ökat anslag för förlustrisker. Anslaget bör därför höjas med 450 miljoner kr till 690 miljoner kr.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och inriktning för biståndspolitiken såväl i u-länder som i central- och östeuropeiska samarbetsländer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om att skapa en ny katastrof- och biståndsbataljon med utgångspunkt från Räddningsverkets verksamhet närmare utreds,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av investeringar i reningsanläggningar -- särskilt i orter vid floden Wisla -- och att medel får tas i anspråk från G 1-anslaget och/eller C 5- anslaget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av investeringar i vägprojekt i Polen och att medel får tas i anspråk från G 1- anslaget och/eller C 5-anslaget,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bundet bistånd i form av trähusproduktion för Baltikum och att medel får tas i anspråk från G 1-anslaget och/eller C 5-anslaget,
6. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete som förordats under tredje huvudtiteln C 1,
7. att riksdagen inte godkänner de gjorda utfästelser som regeringen redogjort för under tredje huvudtiteln C 1,
8. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som regeringen härutöver förordat under tredje huvudtiteln C 1,
9. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1994/95 anvisar 1 489 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller 1 806 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 1),
10. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats under tredje huvudtiteln C 2,
11. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under tredje huvudtiteln C 2,
12. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1994/95 anvisar 3 954 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller 2 336 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 2),
13. att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 164 700 000 kr och anvisar 150 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 3),
14. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C 4,
15. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under tredje huvudtiteln C 4,
16. att riksdagen till Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 1 000 000 000 kr och således inte anvisar några medel (tredje huvudtiteln C 4),
17. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C 5,
18. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under tredje huvudtiteln C 5,
19. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 179 000 000 kr och anvisar 636 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 5),
20. att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 4 700 000 kr och anvisar 16 000 000 kr (C 6),
21. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för biståndsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C 7,
22. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under tredje huvudtiteln C 7,
23. att riksdagen till U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 185 000 000 kr och anvisar 240 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 7),
24. att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 6 000 000 kr och anvisar 21 500 000 kr (tredje huvudtiteln C 8),
25. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C 9,
26. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under tredje huvudtiteln C 9,
27. att riksdagen till Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp) och Swedfund International AB för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 27 000 000 kr och anvisar 108 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 9),
28. att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (Swedecorp) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 6 000 000 kr och anvisar 23 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 10),
29. att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 16 300 000 kr och anvisar 16 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 11),
30. att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 6 100 000 kr och således inte anvisar några medel (tredje huvudtiteln C 12),
31. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för biståndsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C 13,
32. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under tredje huvudtiteln C 13,
33. att riksdagen till Projektbistånd till vissa länder m.m. för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 29 400 000 kr och anvisar 37 500 000 kr (tredje huvudtiteln C 13),
34. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 få göra utfästelser intill ett belopp om högst 2 000 000 000 kr, dvs. en höjning med 1 000 000 000 kr avseende budgetåret 1994/95 (tredje huvudtiteln G 1),
35. att riksdagen till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för budgetåret 1994/95 anvisar 553 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 1 309 999 000 kr (tredje huvudtiteln G 1),
36. att riksdagen medger att staten ikläder sig betalningsansvar i form av statsgarantier för exportkreditgivning för vissa länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 4 000 000 000 kr (tredje huvudtiteln G 2),
37. att riksdagen till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1994/95 anvisar 450 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 690 000 000 kr (tredje huvudtiteln G 3).
Stockholm den 25 januari 1994 Ian Wachtmeister (nyd) Lars Moquist (nyd)