I Sverige uppehåller sig många flyktingar från u-länder.
Många av dem har giltigt uppehållstillstånd och är
inlemmade i det svenska samhället. En del har också
arbete. Andra -- och det är ganska många -- väntar på beslut
om uppehållstillstånd och vistas i flyktingförläggningar.
Gemensamt för väldigt många torde vara en längtan och
strävan att ändå kunna återvända till hemlandet så snart det
är möjligt.
Det borde gå att kunna ge ''bistånd'' redan i Sverige till
dem som sannolikt kommer att återvända till sina
hemländer. Ganska många av tredje världens länder får
redan i dag, i alla fall i någon form, del av det svenska u-
landsbiståndet.
Varför inte pröva att ge, kanske som försöksprojekt, ett
antal personer utbildning i Sverige inom ramen för u-
landsbiståndet redan innan de återvänder till sina
hemländer i stället för att skicka dem tillbaka och först
därefter låta dem komma i åtnjutande av svenskt bistånd?
En tänkbar grupp att börja med skulle kunna vara de
eritreaner som nu finns i Sverige. Bland dem som velat åka
hem men blivit uppmanade att inte göra det finns det säkert
intresse för en utbildning i Sverige.
En utbildning av ''svenska'' eritreaner skulle innebära att
de personer som återvänder till Eritrea efter utbildning
omedelbart skulle kunna gå in i uppbyggandet av samhället
och tillföra Eritrea kompetens och ses som en tillgång för
landet. Ev. skulle man också kunna tänka sig ett startbidrag
att använda den första tiden efter hemkomsten.
Argument för utbildning i Sverige över
biståndsbudgeten är:1. Personerna finns redan i Sverige
och kostar det svenska samhället pengar över Statens
Invandrarverks och kommunernas budgetar.2. Generellt
sett kan man ifrågasätta om vistelsen i Sverige med den
psykosociala situation flyktingskapet innebär, gör
individerna rustade att bidra till återuppbyggandet den dag
de kan återvända. Den utbildning de får utgörs kanske av
svenska och orientering om det svenska samhället. De
skulle kanske vara mera betjänta av utbildning i engelska
eller tigrinja i kombination med yrkesutbildning. Det är
rimligt att anta att de vid hemkomsten också mår bättre
psykiskt om de får arbete.3. SIDA har ansvaret för
utbildningar av varierande slag inom biståndet och har
tidigare genomfört utbildningar vid bl.a. Sandö U-centrum.
Traditionellt har inom SIDA funnits ett motstånd mot att ge
''u-länningar'' utbildning i Sverige med motiveringen att
biståndskronorna skall ge effekt i mottagarländerna och
inte i Sverige. Principiellt finns inget att invända mot det
resonemanget, men i fallet Eritrea (och en del andra länder:
Somalia, Sudan, Angola, Moçambique m.fl.) torde
landets möjligheter att i dagens utvecklingsläge ge god
utbildning vara minst sagt begränsade. Dessutom finns
kursdeltagarna redan i Sverige och kostar pengar vars
utbildningseffekt är tveksam. När de återvänder till
hemlandet ger utbildningsbiståndet effekt.
Det borde alltså inte finnas bärkraftiga argument mot att
SIDA bestrider utvecklingskostnaderna och
Invandrarverket vistelsekostnaderna vid
utbildningsinstitutionerna.4. Sammanfattningsvis anser
vi det vara slöseri med humankapitalet att inte överväga
alternativa strategier för innehållet i vistelsen i Sverige för
flyktingar från u-länder. Varför närmast passivisera
människor i flyktingförläggningar i stället för att ge bistånd
redan under tiden i Sverige?
En samverkan mellan SIDA och SIV verkar både rimlig
och klok.
Sandö U-centrums erfarenheter
De kurser som på uppdrag av SIDA har genomförts av
Sandö U-centrum omfattade namibier ur SWAPO och
sydafrikaner ur ANC. Två kurser, med vardera 12--15
deltagare, har genomförts för vardera målgruppen och
omfattade omkring ett år. De genomfördes under perioden
1986--1990, alltså före Namibias självständighet och innan
de ANC-are som flytt ur Sydafrika fick straffeftergift för
brottet att lämna landet.
Kursprogrammen innebar en ekonomi-administrativ
utbildning på mellannivå och var skräddarsydd efter
överenskommelser mellan U-centrum, SIDA och de olika
organisationerna.
De tunga kursmomenten var budgetering, bokföring och
redovisning, data- och kontorskunskap,
projektadministration och engelska.
Före kursstart gavs preparandutbildning i engelska och
matematik för dem som så behövde.
Vid ett besök i Namibia för några år sedan kunde Sandö
U-centrums rektor Tord Strömkvist konstatera att, med
några undantag, huvuddelen av de utbildade arbetade med
ekonomi och administration.
Sandö U-centrum har enligt vår uppfattning goda
förutsättningar att kunna genomföra utbildningar av
liknande slag. Egen barntillsyn och möjligheter till skolgång
gör det dessutom möjligt att erbjuda hela familjer
utbildning. Vid myndigheten finns också sjukmottagning
med sjuksköterska anställd på heltid.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyktingutbildning i Sverige på
försök,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att denna försöksflyktingutbildning skall utföras på Sandö
U-centrum,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att denna utbildning finansieras inom anslaget för SIDA:s
verksamhet.
Stockholm den 24 januari 1994
Jan Erik Ågren (kds)
Märtha Gårdestig (kds)