Motion till riksdagen
1993/94:U202
av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

Teknik- och kunskapsöverföring till u-länder


Forskningen har under senare år blivit allt klarare över
institutionernas roll när det gäller utvecklingsprocesser.
Den avgörande skillnaden mellan fattiga och rika länder är
ofta av institutionell natur. Det utan jämförelse viktigaste
utvecklingsinstrument som står till ett lands förfogande
heter goda lagar, d.v.s lagar som garanterar och underlättar
den ekonomiska och sociala verksamhet de reglerar. Ett bra
utvecklingsbistånd handlar således primärt om att hjälpa
länder som saknar detta utvecklingsinstrument att bygga
upp den institutionella infrastruktur, utan vilken ingen
utveckling är möjlig.
1993 års Nobelpris i ekonomi till Douglass North och
Robert Fogel kan ses som en bekräftelse på denna nya
kunskap. Däremot avspeglas den inte i utformningen av det
svenska biståndet till u-länderna. Detta framgår bl.a. av en
forskningsrapport från Lunds Tekniska Högskola där det
heter:
Merparten av dagens bistånd framstår som ett
improduktivt plottrande med utvecklingsfaktorer av
sekundär betydelse, medan de primära
utvecklingsfaktorerna, de institutionella förhållandena bara
perifert berörs av biståndet. Resursöverföring är inte
lösningen på utvecklingsproblematiken.
Resursöverföringar skapar flera problem än de löser. Att
överföra fysiska resurser till länderna där mekanismerna för
utveckling saknas eller fungerar dåligt, är inte bara
ansvarslöst, det är att uppmuntra korruption och förfall.
För mottagarlandets makthavare blir det betydligt
intressantare att kontrollera biståndsflödet än att
genomföra de institutionella reformer, utan vilka ingen
utveckling är möjlig. Institutionella reformer måste föregå
resursöverföringar av materiellt slag, om ett bistånd skall få
någon utvecklingseffekt.
(Nätverk för utveckling av Bengt Thoren, Lund 1991)
Hösten 1988 bildades den ideella föreningen
Appropriate Technology Sweden, ATS. Bakom denna
förening står företrädare för universitet och högskolor,
frivilligorganisationer och näringsliv. ATS vill medverka till
en bärkraftig utveckling i u-länderna och pekar bl.a. på
vilken stor resurs vi har i våra pensionärer. Undersökningar
visar att omkring 30 procent av alla nyblivna pensionärer
kan tänka sig en fortsatt yrkesverksamhet efter pensionen.
ATS avser att rekrytera personer med lång erfarenhet av
teknikutveckling och innovation och utnyttja deras
kunnande för att bistå u-länder. Rent praktiskt går det till så
att ett Innovationscentrum inrättas. Genom detta centrum
skapas en kontaktyta mellan forskningen på universiteten,
biståndsorganisationer och individuella uppfinnare och
innovatörer ute på företagen. ATS skall medverka till en
tvärvetenskaplig metodikutveckling och bygga upp en
kunskaps- och erfarenhetsbank på biståndsområdet.
På det internationella planet har det länge funnits en
sådan typ av organisation. En av de första och mest kända
är Intermediate Technology Development Group, som
skapades av E.F. Schumacher år 1965. Andra s.k. AT-
organisationer är TOOL i Holland, SKAT i Schweiz, GATE
i Tyskland och GRET i Frankrike. Genom sitt
samarbetsorgan Socially Appropriate Technology
Information Services (SATIS), med högkvarter i Senegal,
har dessa organisationer byggt upp ett internationellt
nätverk, som förser AT-organisationer i tredje världen med
ett viktigt tekniskt kunnande. Inom detta nätverk har man
länge efterlyst aktiv medverkan från Sverige i denna
kunskapsöverföring till u-länder.
En av anledningarna till att Sverige står utanför denna
verksamhet är det regelverk som styr det svenska biståndet.
Den del som gäller enskilda organisationer har utformats
med tanke på traditionella organisationer av
folkrörelsekaraktär. Dessa organisationer, som redan har
egna resurser, kan få upp till 80 procent av
projektkostnaderna täckta genom anslag från SIDA. Men
enskilda organisationer och stiftelser, vars verksamhet
huvudsakligen är förlagd till Sverige, är idag utestängda
från bidrag. Organisationer som ATS, Sparbankernas U-
landsstiftelse, Stiftelsen för seniorexperter har alla fått
avslag på sina ansökningar. Motioner med yrkanden om
överföring av anpassad teknologi till u-länder har tidigare
avslagits med motiveringen att ATS som enskild
organisationer har möjlighet att söka bidrag genom SIDA.
Men i själva verket kan ju enskilda organisationer enbart
söka bidrag för sina kostnader i u-länder, medan anslag till
verksamheten i Sverige inte utgår. Denna hittills rådande
snäva avgränsning har medfört att resurser, som skulle
kunna få stor betydelse för u-ländernas utveckling, inte
tagits i anspråk. Man kan verkligen ställa frågan om vi, med
tanke på u-ländernas utsatta situation, har råd med ett
sådant resursslöseri.
I andra länder, t.ex. Kanada, har man infört ett nytt
begrepp, Nongovernmental institutions -- NGI. Det är hög
tid att man i Sverige inför ett motsvarande begrepp.
Tankegångar i den här riktningen tycks också glädjande nog
vinna ökad terräng. Det framgår bl.a. av SIDA-rapport nr.
6/89, där en SIDA-expert i en artikel ''Välgörenhet gör inte
världen bättre'' ifrågasätter om det inte är dags att införa ett
nytt begrepp, ''Enskilda institutioner'' som komplement till
''Enskilda organisationer''. I ett sådant begrepp skulle man
kunna inlemma flera institutioner och stiftelser som sysslar
med icke vinstdrivande biståndsverksamhet men som idag
inte kvalificerar sig för bidrag.
Liknande tankegångar framförs i professor Bengt-Arne
Vedins utredning ''Innovationer för Sverige''. Bl.a. föreslås
i denna utredning inrättandet av ett Innovations-centrum
med egen styrelse och 100 miljoner kronor per år att satsa
på idéer. Genom att till detta centrum knyta en AT-
organisation med kontakter med teknopoler i u-länder
skulle man kunna göra en god insats för de fattiga länderna,
samtidigt som man befrämjar teknikutvecklingen i Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om enskilda institutioner och om
inrättandet av en AT-organisation och ett svenskt
Innovationscentrum till förmån för biståndsverksamheten.

Stockholm den 12 januari 1994

Bengt Silfverstrand (s)

Birthe Sörestedt (s)