Det är inte rimligt att gamla normer från ''förbudssamhällets'' dagar ska få vara kvar, när utvecklingen på testutrustningen har kommit så långt som idag. Jag anser att dagens svenska regler är hämmande på den tekniska utvecklingen på detta område. Eftersom svensk forskning är långt framme internationellt sett, är det sannolikt så att de svenska reglerna hindrar den globala miljöns förbättringar.
Avgasrening av bilar utan katalysator är ett stort problem, inte minst för den enskilde bilägaren i vissa lägen. I Sverige har vi regler som säger att är bilen utrustad med delar med rätt nummer så går det att få den godkänd. Vi kan ta ett exempel för att åskådliggöra det närmare. Om man köper Volvos konverteringssats till turbo så ska man även köpa en ny fördelare med större vakuumklocka bl a. Om man i stället bygger om den gamla fördelaren så den blir tekniskt sett identisk med den förstnämnda, duger den inte. När man kommer till besiktningen säger de att det är fel nummer på fördelaren, och när man då hävdar att den är tekniskt sett identisk och att de bör ju testa avgasvärdena, vägrar de.
När man sedermera köpt ny fördelare och kommer tillbaka till besiktningen igen, läser de numret på fördelaren och godkänner bilen. Man frågar om de inte skall kontrollera avgasvärdena, de replikerar att det står i deras papper att med den utrustningen är den godkänd, så man behöver inte göra sig besvär.
För dem som har importerat en bil för eget bruk gäller att de köpt en bil med en motor som tillhör som det heter rätt motorfamilj för att ha en chans att få den godkänd i besiktningen. Naturligtvis måste man köpa ett intyg från generalagenten, där det står att bilen är utrustad enligt svenska normer. Så även om man med en annan motorfamilj kan med avgastest visa på lägre värden än de svenska gränsvärdena, är det omöjligt att få den godkänd i besiktningen.
En tredje variant är om man t ex vill eftermontera en katalysator på en begagnad Volvo. Det går bra rent tekniskt och den renar 45--50 % under ca 8 års drift. En sådan katalysatorsats kostar 6000 kronor och Volvo säger att det blev ingen försäljningssuccé. Det är inte så konstigt, för när man kommer till besiktningen och talar om att man är intresserad av att göra vad man kan för miljön, och att det ska bli intressant att se hur mycket bättre värdena blir, då får man veta att bilen inte är klassificerad med den här utrustningen från början, varför den ej kan bli godkänd. Åker man däremot in på besiktningen utan att nämna att man bytt till katalysator, bedöms den som om den vore en vanlig ljuddämpare, och man tar då ej hänsyn till den.
Även andra typer av avgasreningsprodukter eller produkter som ökar förbränningen får tummen ned av principskäl och inte med anledning av de värden man kan uppvisa vid avgastest.
Man frågar sig oroligt om det är miljön eller principerna man skyddar. Dessa missförhållanden bygger på öppenbar dubbelmoral och att man vill skydda naturvårdsverkets oinskränkta makt, hur ologiskt det än må vara. Vidare vill man inskränka på människors handlingsfrihet. Det kan ju vara farligt med kreativa människor som tänker göra något så hemskt för miljön som att flytta en trevlig bil för eget bruk från A till B.
Motionären anser att det är de värden man får ut vid avgastest som ska vara avgörande vid besiktning. Om vi skulle nå dithän, skulle vi samtidigt skapa förutsättningar för svenska företag att ta fram ett eftermonterbart avgasreningssystem i första hand för den svenska marknaden, som sen även skulle kunna exporteras eller ges som bistånd. Då kan man tala om att verkligen ha gjort något för miljön.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgastest av fordon.
Stockholm den 25 januari 1994 Max Montalvo (nyd)