I årets budgetproposition bilaga 7 finns ett långt avsnitt
om funktionshindrades resemöjligheter. Avsnittet är
ordrikt, men synnerligen tunt på konkreta förslag.
Egentligen är det endast en mindre ändring av lagen om
handikappades kollektivtrafik. I övrigt består skrivningarna
i budgeten till en stor del av en rad svepande invändningar
mot Handikapputredningens förslag. Man är rädd för stora
kostnadsökningar, tror att handikappåtgärderna förhindrar
konkurrens och är också rädd för att miljön skadas om
tillgängligheten ökar. Intresset för att göra kollektivtrafiken
tillgänglig för alla verkar inte vara särskilt stort.
Handikapputredningen hade ansvars- och
finansieringsprincipen som utgångspunkt när den lade sina
förslag, d.v.s. respektive trafikhuvudman ska ansvara för en
kollektivtrafik för alla och finansiera de åtgärder som
behövs för detta inom sin verksamhet.
Kollektivtrafiken ska vara basen i trafikförsörjningen
även för funktionshindrade och färdtjänsten ska vara ett
komplement till de allmänna kommunikationerna. Det
innebär att länsfärdtjänst bör inrättas över hela landet med
taxor som motsvarar kollektivtrafiktaxan i den kommun
och i det län där den enskilde hör hemma.
Bussarna bör göras mera tillgängliga. De bör ha plana
insteg eller vara försedda med rullstolslyft. Toaletterna på
långväga linje- och beställningstrafik bör vara tillgängliga
för alla, d.v.s. också vara rullstolstillgängliga.
Tåg och motorvagnar bör ha minst en vagn som är
anpassad till funktionshindrades behov genom plant insteg
eller rullstolslyft. Vid regional och interregional trafik bör
det finnas rullstolstillgängliga toaletter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en länsfärdtjänst över hela
landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillgängligheten på bussar och
tåg.
Stockholm den 25 januari 1994
Jan Andersson (s)
Bengt Silfverstrand (s)