I årets budgetproposition bilaga 7 finns ett långt avsnitt om funktionshindrades resemöjligheter. Avsnittet är ordrikt, men synnerligen tunt på konkreta förslag. Egentligen är det endast en mindre ändring av lagen om handikappades kollektivtrafik. I övrigt består skrivningarna i budgeten till en stor del av en rad svepande invändningar mot Handikapputredningens förslag. Man är rädd för stora kostnadsökningar, tror att handikappåtgärderna förhindrar konkurrens och är också rädd för att miljön skadas om tillgängligheten ökar. Intresset för att göra kollektivtrafiken tillgänglig för alla verkar inte vara särskilt stort.
Handikapputredningen hade ansvars- och finansieringsprincipen som utgångspunkt när den lade sina förslag, d.v.s. respektive trafikhuvudman ska ansvara för en kollektivtrafik för alla och finansiera de åtgärder som behövs för detta inom sin verksamhet.
Kollektivtrafiken ska vara basen i trafikförsörjningen även för funktionshindrade och färdtjänsten ska vara ett komplement till de allmänna kommunikationerna. Det innebär att länsfärdtjänst bör inrättas över hela landet med taxor som motsvarar kollektivtrafiktaxan i den kommun och i det län där den enskilde hör hemma.
Bussarna bör göras mera tillgängliga. De bör ha plana insteg eller vara försedda med rullstolslyft. Toaletterna på långväga linje- och beställningstrafik bör vara tillgängliga för alla, d.v.s. också vara rullstolstillgängliga.
Tåg och motorvagnar bör ha minst en vagn som är anpassad till funktionshindrades behov genom plant insteg eller rullstolslyft. Vid regional och interregional trafik bör det finnas rullstolstillgängliga toaletter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en länsfärdtjänst över hela landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgängligheten på bussar och tåg.
Stockholm den 25 januari 1994 Jan Andersson (s) Bengt Silfverstrand (s)