I motionen föreslås att lapplisorna byts ut mot
kvarterspoliser.
Många bilister anser att lapplisorna är ett problem och
att de gör mer skada än nytta. Dessutom kan många inte
frigöra sig från tanken att ett stort antal lappningar sker,
inte för att förbättra trafiksituationen utan för att
kommunen skall tjäna pengar -- ett slags
lappningstrakasseri.
Endast 11 % av utdelade P-böter i Stockholm under år
1990 gällde parkeringar som störde trafiken och parkeringar
på handikapplats. Den här motionen bör ses mot den
bakgrunden, men tar också upp andra aspekter. Systemet
med kommunala parkeringsvakter är tveksamt från rättslig
synpunkt, eftersom den här typen av verksamhet normalt
bör ligga på polisen. Dessutom bör det av
rationaliseringsskäl vara ekonomiskt klokt att föra över
parkeringsövervakningen till polisen, lämpligen till
särskilda kvarterspoliser. En systemförändring innebär att
fler kvarterpolistjänster måste inrättas. I motionen föreslås
också att felparkeringsavgiften sätts ned väsentligt.
Hur det hela började
Trafikövervakning i olika former är en i grunden polisiär
uppgift. Sedan 1950-talet har emellertid även andra än
polismän kunnat förordnas att sköta viss
parkeringsövervakning. Bakgrunden till ''lapplisornas''
tillkomst var de problem med trafikövervakning som på
1950-talet fanns främst i Stockholms stad. Med hänsyn till
den rådande polisbristen (polisväsendet var kommunalt vid
denna tidpunkt) föreslog staden att kvinnliga
trafikövervakare skulle kunna få utföra vissa normalt
polisiära uppgifter. Efter riksdagsbehandling av denna fråga
(prop. 1957:164) trädde nödvändiga lagändringar i kraft
den 1 juli 1957.
I samband med att polisväsendet förstatligades på 1960-
talet tillkom en särskild lag (1964:321) om kommunal
trafikövervakning. Fram till denna tidpunkt hade systemet
med trafikövervakning främst setts som en lösning för att
befria polisen från enklare uppgifter. För att en kommun
skulle få ta hand om parkeringsövervakningen krävdes
enligt 1964 års lag ett beslut av resp. länsstyrelse.
Mot bakgrund av en hemställan från kommunförbundet
beslutade riksdagen hösten 1986 (prop. 1896/87:51, TU10)
att kommunerna själva skulle få besluta om kommunal
parkeringsövervakning, samt att även bevakningsföretag
skulle kunna anlitas av kommuner för övervakningen.
Lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning
trädde i kraft den 1 mars 1987. År 1989 ändrades lagen så
att kommunerna gavs rätten att även förordna arbetstagare
hos kommunala parkeringsaktiebolag som
parkeringsvakter.
Tidigare kritik mot systemet
I samband med de ovan refererade
riksdagsbehandlingarna vid införandet av förändringar i
systemet med kommunal trafikövervakning framfördes
följande kritik.
Vid rikdagsbehandlingen år 1957, då systemet med
kommunal trafikövervakning ursprungligen infördes,
förekom endast vissa smärre invändningar i motioner.
Kritiken gällde att trafikövervakarnas föreslagna
kompetensområde ansågs vara för brett (bl.a. ingick att
övervaka stoppförbudets efterlevnad).
I samband med att polisväsendet förstatligades riktades
viss kritik mot att parkeringövervakning kvarstod som en
kommunal uppgift.
När möjligheten för kommuner att anlita privata
bevakningsföretag infördes, kritiserades detta av vpk ur
rättssäkerhetssynpunkt (TU 1986/87:10).
När riksdagen tog beslut om att privata
parkeringsaktiebolag skulle få sköta parkeringsövervakning
på allmän plats kritiserads detta av m och vpk
(1988/87:TU22).
Aktuella frågor utanför riksdagen i debatten om
parkeringsövervakning är bl.a. kraven på skyltning av
parkeringsbestämmelser samt problem till följd av att olika
regelsystem tillämpas på allmän plats resp. tomtmark e.d.
Skyltningen av gällande parkeringsvillkor har ofta
ansetts vara krånglig och svårbegriplig. Under det senaste
året har felparkeringsavgifter vid flera tillfällen fått
återbetalas eftersom kraven på skyltning inte ansetts vara
uppfyllda.
Var finns kommunal parkeringsövervakning?
Omkring 100 kommuner har kommunal
parkeringsövervakning. Av naturliga skäl saknar bl.a.
glesbygdskommunerna övervakning.
Vad kostar systemet?
Enligt kommunförbundets bedömning går systemet med
kommunal trafikövervakning ihop eller med vinst både för
kommunerna och staten. Staten erhåller en del av varje
felparkeringsavgift (50 kr), och en del av
påminnelseavgifterna, den erhåller även avgifter i samband
med åläggande för att täcka kostnaderna för hanteringen
med felparkeringsavgiftssystemet.
Kritik mot för höga felparkeringsavgifter
Sanktionssystemet för parkeringsförseelser på allmän
mark regleras i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift och
förordningen (1976:1128) om felparkeringsavgift.
Högsta felparkeringsavgift är i Stockholm och Göteborg
700 kr. I övriga kommuner 500 kr.
Storleken på felparkeringsavgiften har kritiserats i olika
sammanhang, bl.a. i riksdagen (betänkande 1991/92:TU2).
I en motion (m) hävdades sålunda att en
felparkeringsavgift på 700 kr var alltför hög och föreslogs att
felparkeringsavgiften skulle fastställas till högst en
hundradel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Utskottet delade inte denna uppfattning
utan hävdade att avgiften inte var alltför hög som påföljd för
en allvarlig felparkering. Med allvarlig felparkering avsågs
överträdelser av föreskrifter om förbud att stanna, om
förbud att parkera på markerade busshållplatser och om
rätt att parkera på parkeringsplatser avsedda för
handikappade.
Byt ut lapplisor mot kvarterspoliser och sätt ned
parkeringsavgifterna väsentligt
De kommunala parkeringsvakterna bör bytas ut mot
kvarterspoliser.
Många bilister anser att lapplisorna är ett problem och
att de gör mer skada än nytta. Dessutom kan många inte
frigöra sig från tanken att ett stort antal lappningar sker,
inte för att förbättra trafiksituationen, utan för att
kommunen skall tjäna pengar -- ett slags
lappningstrakasseri. I vissa fall råder en ren hetsjakt på
bilister. Lapplisorna står i klungor och följer bilarna såsom
hökar för att kunna avslöja en klandervärd parkering. Vissa
personer och platser utses såsom särskilt intressanta. Det
försiggår till och med en helt obefogad jakt på fordon
nattetid. Många menar att det är fråga om ren förföljelse.
Den här motionen bör ses mot den bakgrunden och mot
bakgrunden av den cyniska beskattningen av bilister som
helt enkelt inte kan hitta en tillåten plats att parkera på.
Systemet med kommunala parkeringsvakter är tveksamt
från rättslig synpunkt, eftersom den här typen av
verksamhet normalt bör ligga på polisen. Dessutom bör det
av rationaliseringsskäl vara ekonomiskt klokt att föra över
parkeringsövervakningen till polisen, lämpligen till
särskilda kvarterspoliser. En systemförändring innebär att
fler kvarterspolistjänster måste inrättas.
Felparkeringsavgifterna har på många håll, särskilt i
Stockholm och Göteborg, blivit alltför höga. De bör sättas
ned. Enligt felparkeringslagen anger regeringen det högsta
och det lägsta belopp som felparkeringsavgifter får
fastställas till, för närvarande lägst 75 kr och högst 500 kr. I
de ovan nämnda fallen gäller enligt särskilda regler
beloppet 700 kr.
Vad som anförts i motionen bör ges regeringen till
känna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag till erforderliga lagändringar och andra åtgärder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att systemet med kommunala parkeringsvakter bör
upphöra,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den verksamhet som bedrivs av kommunala
parkeringsvakter i stället bör handhas av polismyndighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att felparkeringsavgifter bör
sättas ned väsentligt,
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
huruvida ansvaret för bristande parkeringsutrymme ligger
hos kommunen eller hos medborgaren,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av särskilda
kvarterspolistjänster.1