I lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik (betänkande TU 1977/78:28) stadgas att
''huvudman är landstinget och kommunerna i länet
gemensamt''. Vidare stadgas att ''Om inte annat följer av 2
§ eller 3 § skall landstinget täcka hälften av underskottet och
kommunerna i länet tillsammans återstoden''.
Beställare av kollektivtrafik är kommunerna. Eftersom
kommunerna inte har det fulla ansvaret för kostnaderna
urholkas kostnadskänsligheten hos beställarna. Principen
att den som beställer en tjänst också skall ha det fulla
kostnadsansvaret är relevant även inom detta område.
Landstingets påverkan som huvudman inskränker sig i
princip till att tillsätta hälften av ledamöterna i styrelsen för
den regionala kollektivtrafiken.
Landstingens huvuduppgift är ansvaret för sjukvården
inom länen. Den ekonomiska situationen i landstingen har
medfört stora omstruktureringar med neddragningar av
personal och service till allmänheten. Allt tyder på att
sjukvården även framgent kommer att få vidkännas
minskning av verksamhet på grund av brist på pengar.
I ett sådant läge finns det anledning att ifrågasätta
landstingets ansvar för underskotten inom den regionala
kollektivtrafiken.
När beslutet om huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik togs fanns det anledning att landstingen var
med som huvudmän. Kommunerna saknade tradition att
samarbeta över kommungränserna medan landstingen hade
kompetens på kommunövergripande organisation. Nu finns
organisationen uppbyggd och kommunernas roll som
beställare av trafik etablerad. Landstingens
huvudmannaskap bör därför upphöra.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att landstingens
huvudmannaskap för viss regional kollektiv persontrafik
bör upphöra.
Stockholm den 12 januari 1994
Margareta Gard (m)
Mona Saint Cyr (m)