I lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik (betänkande TU 1977/78:28) stadgas att ''huvudman är landstinget och kommunerna i länet gemensamt''. Vidare stadgas att ''Om inte annat följer av 2 § eller 3 § skall landstinget täcka hälften av underskottet och kommunerna i länet tillsammans återstoden''.
Beställare av kollektivtrafik är kommunerna. Eftersom kommunerna inte har det fulla ansvaret för kostnaderna urholkas kostnadskänsligheten hos beställarna. Principen att den som beställer en tjänst också skall ha det fulla kostnadsansvaret är relevant även inom detta område.
Landstingets påverkan som huvudman inskränker sig i princip till att tillsätta hälften av ledamöterna i styrelsen för den regionala kollektivtrafiken.
Landstingens huvuduppgift är ansvaret för sjukvården inom länen. Den ekonomiska situationen i landstingen har medfört stora omstruktureringar med neddragningar av personal och service till allmänheten. Allt tyder på att sjukvården även framgent kommer att få vidkännas minskning av verksamhet på grund av brist på pengar.
I ett sådant läge finns det anledning att ifrågasätta landstingets ansvar för underskotten inom den regionala kollektivtrafiken.
När beslutet om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik togs fanns det anledning att landstingen var med som huvudmän. Kommunerna saknade tradition att samarbeta över kommungränserna medan landstingen hade kompetens på kommunövergripande organisation. Nu finns organisationen uppbyggd och kommunernas roll som beställare av trafik etablerad. Landstingens huvudmannaskap bör därför upphöra.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att landstingens huvudmannaskap för viss regional kollektiv persontrafik bör upphöra.
Stockholm den 12 januari 1994 Margareta Gard (m) Mona Saint Cyr (m)