Produktivkrafternas förändring kräver anpassning av
produktionsförhållanden och samhälle. Detta är inte längre
bara en sanning för marxister, också statsministern har
anslutit sig till denna tanke för att ta ett exempel. Detta
gäller inte minst den nya teknologin för den så kallade
infrastrukturen -- vägar, järnvägar, energisystem,
kommunikationssystem. Vägar och järnvägar har styrt var
samhällen har växt fram. Energisystemet har haft
djupgående betydelse för produktionsstruktur och
vardagsliv.
På 1850-talet började den svenska staten göra
investeringar i telegrafledningar. Mot slutet av 1800-talet
fick telefonen sitt genombrott. Båda systemen integrerades
i internationella nät. Dessa teleteknologiska förändringar
gav starka impulser till förändringar av formerna för
organiseringen av både produktionen och den mänskliga
samvaron.
Nu pågår en sammansmältning av teleteknik och
datateknik, dels genom att telesystemet blir alltmer
datoriserat och dels genom att en växande andel av
teletrafiken består av kommunikation mellan datorer och
mellan människor via datorer genom exempelvis
elektronisk post. Också denna nya informationsteknologi
får och kommer att få djupgående samhälleliga följder.
Förändringarna har gått så snabbt att Televerket ibland
inte kunnat hänga med, ibland har verket rentav framstått
som ett hinder för utvecklingen av moderna
kommunikationer. Televerket är sedan 1 juli 1993 inte
längre en statlig myndighet med samhällsnyttan som
ledstjärna utan ett företag, Telia, som skall verka efter
marknadens principer. Enligt beslut skall också posten
bolagiseras. Den fria marknaden förväntas här skapa en
effektiv post- och telesektor som ger det bästa utbudet av
kommunikationstjänster. Ansvaret för
kommunikationssystemets underhåll och fortsatta
utveckling har också flyttats över från staten till kapitalet.
Vi tror att besluten speglar en övertro på vad privata
kapitalägare och marknaden kan åstadkomma.
Regeringen tycks ändå inte riktigt lita på kapitalets och
marknades förmåga att skapa ett bra
kommunikationssystem. I statsverkspropositionen
annonseras att ''olika initiativ för att stimulera utvecklingen
av den elektroniska infrastrukturen'' skall tas. Detta inger
visst hopp, men man frågar sig vilka initiativ som avses.
Denna motion har som ett syfte att påverka utformningen
av dessa initiativ.
Vänsterpartiet befarar -- utifrån erfarenheterna av
regeringspolitiken hitintills -- att inriktningen på de
förutskickade initiativen kommer att vara att jämna vägen
för de stora företagen, medan man lämnar småföretagen
och människorna i exempelvis glesbygden åt sitt öde. Det
får inte ske.
Informationssamhället
Investeringar i infrastruktur har alltid varit ett legitimt
sätt för staten att skapa meningsfulla arbetstillfällen och
främja tillväxt och produktivitet.
Infrastrukturen håller ihop samhället och förbinder dess
olika delar med varandra. Transportsystemet,
energisystemet och kommunikationssystemet brukar
räknas till infrastrukturen. Detta är verksamheter som
staten eller kommunerna av tradition ansvarat för.
I USA görs nu uppmärksammade satsningar på såväl
''super highways'' (''digitala motorvägar'' med en dålig
svensk översättning, en teknologi som möjliggör
massöverföring av data) som allmänt tillgängliga
kommunikations- och informationstjänster baserade på
enskildas datoranvändning. Visionen bakom detta har av
Clintonadministrationen i sammanfattning formulerats så
här:
I det tjugoförsta århundradet skall
informationsstrukturen ge alla invånare i USA tillgång till
information och möjlighet att kommunicera i medier som
ljud, bild, data och video när som helst och överallt.
Satsningarna förväntas resultera i ökad produktivitet i
arbetslivet, förbättrad social service till medborgarna,
bättre utbildning och underhållning. Infrastrukturen skall
bestå av kommunikationsnät, datorer,
konsumentelektronik, digitala bibliotek, databaser och
informationstjänster av skilda slag. Infrastrukturen är inte
bara teknologi utan inbegriper också människor och vettig
användning av teknologin.
Nordamerikansk teknologi är klart världsledande inom
datakommunikation och är bas för uppkomsten av det
internationella Internet, som förbinder hundratals
regionala datanät i världen innehållande 2 miljoner datorer
med 12 miljoner användare. Internets tillväxttakt är just nu
en fördubbling varje år. Internet har uppstått ''anarkistiskt''
i en tradition av spontan organisering med hjälp av ett antal
hängivna tekniker runt världen, utan central byråkrati och
utan styrning eller ens medverkan av televerken på annat
sätt än att tillhandahålla tomma ledningar.
Det svenska universitetsdatanätet Sunet, en stor
framgång med ca 30 000 anslutna användare i
högskolevärlden, har byggts upp med IP-
(internet)teknologi och blivit ett mönster av väl fungerande
och användbart nät. Liknande utveckling har skett i övriga
nordiska länder, vilkas universitetsnät sammankopplas vid
KTH i Stockholm till Nordunet. Med detta som
mönster har KTHs nätspecialister tagit initiativ till ett
europeiskt Internet, Ebone, som sammanbinder ett
30-tal nationella nät, såväl högskole- som kommersiella nät
i Europa.
Digitala motorvägar är bättre för miljön än
Öresundsbron
Investeringar i infrastruktur är omfattande i Sverige.
Enbart i vägar och järnvägar satsar staten år 1994 ca 26
miljarder. I stort sett har dessa investeringar gjorts utan
någon hänsyn till miljökonsekvenser. Det är först de senaste
10--15 åren man insett att om miljökraven ska klaras måste
infrastrukturen anpasssas efter vad naturen och människan
tål -- inte tvärtom.
Hittills har planering, projektering och byggandet av
olika slags infrastruktur skett utan samordning eller
helhetsbedömningar. Fortfarande beslutar man om
byggnation utifrån irrelevanta faktorer. Öresundsbron och
samhällsekonomiskt olönsamma motorvägsutbyggnader
utifrån sysselsättningsargument och efter påtryckningar
från bilismens lobbygrupper i Bohuslän är två exempel.
Pågående exempel på motsatsen är samtidig och gemensam
planering och byggande av järnväg, telekablar och väg i
Södermanland i samband med Mälarbanornas byggande.
Riksdagens revisorer m.fl. har pekat på dessa brister i
samordningen och att det saknas en strategi där man
försöker klarlägga vilken slags infrastruktur som landet
verkligen behöver och vilka behoven är i framtiden.
Det är inte längre fler vägar som behövs. Näringslivets
egna experter har räknat ut att investeringar i fler och bättre
vägar har en försumbar effekt på de flesta företags
effektivitet och resultat. Speciellt gäller detta
framtidsbranscherna, där informationsteknologins
infrastruktur är långt mer betydelsefull.
I Kommunikationsdepartementet pågår ett arbete för att
komma tillrätta med en del av detta problemkomplex.
Detta är dock långt ifrån tillräckligt. Fler myndigheter,
organisationer, forskare m.m. måste engageras i detta.
EUs strategi fel metod
Tyvärr har EU-satsningar inom datakommunikation
präglats av en föråldrad standard, överdriven byråkrati och
snäva intressen av att gynna nationella tillverkare även om
dessa har mycket sämre produkter än de från USA. I
Sveriges EU-förhandlingar finns en tendens till flathet och
underordning också på områden där vi har mer att komma
med än EU. Datakommunikationsnät är ett påtagligt
sådant område, där svenska satsningar på bästa tillgängliga
nätteknologi måste kunna drivas vidare utan att tvingas in i
tekniskt sämre, betydligt dyrare och mer byråkratiska EU-
styrda nät.
Vad skall nätet användas till?
Man kan befara att de kommande digitala
''motorvägarna'' mest kommer att trafikeras av videofilmer
med innehåll som inte främjar mål om höjd utbildningsnivå.
Det finns många tecken på en utveckling åt det hållet.
Exempelvis går företag i film-, teve- och
underhållningsbranschen samman med dataindustrin och
telebolagen för att kunna behärska hela marknadskedjan,
tekniken, dess användning och distribution.
För att en svensk satsning på informationsinfrastruktur
främst skall tjäna folkets behov och inte enbart underlätta
för de multinationella företagen att få avsättning för sina
mediaprodukter bör staten inte nöja sig med rollen som
tillhandahållare av riskkapital. Staten bör ta ansvar för
infrastrukturen i egentlig mening och sörja för att ett
fiberoptiskt nät blir tillgängligt för alla i hela landet. På
motsvarande sätt som staten äger spår och ledningar via
Banverket och Svenska kraftnät bör den äga och
tillgängliggöra de digitala motorvägarna.
Det kan sedan finnas olika leverantörer av tjänster på
nätet, såväl kommersiella som allmännyttiga.
Telekommunikationstekniken kan användas som ett
verktyg för att jämna ut regionala obalanser. Datorstött
arbete kan lokaliseras var som helst i landet. Studier på
högskolenivå kan bedrivas omväxlande vid själva skolan
och på avstånd. Videokonferenser och andra former för
datorstött samarbete kan till viss del ersätta personliga
möten och minska behovet av fysiska transporter.
Allas lika tillgång till information, liksom frånvaro av
maktmonopol över produktion och förmedling av
information, är grundläggande element i ett demokratiskt
styrelseskick. Informationsteknologin erbjuder fantastiska
möjligheter att effektivisera undervisning och sprida
kunskap åt alla. Ett kommunikationsnät i samhällelig ägo
kan motverka (t.o.m. kanske förhindra) att informationen
blir en handelsvara. Alla skolor, bibliotek och museer bör
knytas ihop i nätet. Offentliga handlingar hos myndigheter
bör finnas tillgängliga på nätet. Riksdagsledamöter och
andra förtroendevalda bör vara möjliga att nå via
elektronisk post. Både offentliga och privata verksamheter
skulle kunna effektiviseras avsevärt med ökad demokratisk
kontroll om de stimuleras att använda det gemensamma
nätet istället för att, som ofta idag, sluta in sig i
''sektorsnät''.
Informationsteknologin för hela Sverige
Nu har de första sammanställningarna över
genomsnittsbetyget i grundskolor över hela landet kommit.
Ett tydligt mönster visar sig. Under betygsnittet 3 ligger så
gott som enbart skolor i storstädernas förortsområden och
skolor i direkt glesbygd. Till skillnad från den borgerliga
regeringen ser Vänsterpartiet det som en styrka med den
svenska modellen att man inte lämnar delar av befolkningen
bakom sig i samhällets utveckling. Så förutom att de digitala
motorvägarna behöver byggas ut vill vi peka på en del andra
faktorer som måste förändras för att hela Sverige, både vad
gäller regioner och samhällsklasser, skall kunna delta i den
förändring i riktning mot det informationssamhälle som nu
växer fram med sådan kraft.
Datanätet måste kompletteras med ''Medborgarnas
datakontor'', där vem som helst på nolltid kan få fram
material från myndigheter som skulle ta dagar eller veckor
att få fram på papper. På t.ex. det lilla förortsbiblioteket
skulle man kunna få fram basfakta om vad som gäller för
gator, stadsplanering, nybyggen m.m. Och vilka som är
ansvariga. Samtidigt måste lagar och förordningar anpassas
så att inte byråkrater på olika nivåer lägger krokben för en
sådan utveckling. Tillgängligheten måste öka.
Myndigheterna måste förstå att lillebror och lillasyster ser
dem!
Den nya gröna vågen
Under de senaste åren har en positiv utveckling varit dels
att fler tjänsteföretag förlagt sin verksamhet utanför
storstäderna, ja i direkt glesbygd, dels att anställda på
tjänsteföretag flyttar hem en del av sin verksamhet. Det har
också betytt ökad mångfald och större spridning av
kompetens över landet.
Tjänsteföretagens utflyttning är bidragsstödd från staten
och har betytt fler kvinnliga anställda inom privat
tjänstesektor i glesbygd. Denna utflyttning måste fortsätta,
men kräver då att senaste teknik skall kunna användas i hela
Sverige.
Tendensen att allt fler arbetar hemma med datorer och
faxar kommer i framtiden att bli allt starkare. Man kanske
bara förlägger en vecka i månaden på basstationen -- den
traditionella arbetsplatsen. Det reser helt nya problem vad
gäller olika typer av lagstiftning. Vi vill här peka på några
sådana problem:Skattelagstiftningen har inte tagit
hänsyn till att hemmaarbete är ett betydligt mer resurssnålt
sätt att arbeta. Resorna blir färre. Färre kontorshus
behöver byggas. Vi kanske aldrig kommer att fylla alla
tomma kontorshus igen efter 80-talsyran, åtminstone inte
med det de var ämnade för. Samtidigt får den som har en
dator från arbetsgivaren hemma ta upp det som en förmån,
och del av bostaden är mycket svårt att få avdrag för.
Försäkringslagstiftningen är oklar. Gäller hemförsäkring
eller arbetsgivarens försäkring? Skada som sker vid arbete
i hemmet, är det en arbetsskada? En rad nya sorters
arbetsskador har uppstått i samband med den nya
informationsteknologin.Arbetsmiljölagstiftningen --
gäller den? Kommer man i framtiden att kunna få
bostadsanpassningsbidrag för åtgärder som skyddar mot
elöverkänslighet och andra miljöproblem
sammanhängande med användandet av
informationsteknologi? (Se motion av Eva Zetterberg m.fl.
om detta).Idag satsas alltför ensidigt på rent teknisk
forskning kring informationsteknologin -- sociala,
miljöpolitiska och demokratiska aspekter försummas.
Parlamentarisk utredning behövs
Vänsterpartiet anser att riksdagen bör tillsätta en
parlamentarisk utredning som snabbt tar fram förslag på
följande områden:Hur staten skall kunna överta, ansvara
för och bygga ut ett fiberoptiskt nät i hela landet,Hur
staten skall kunna stimulera offentliga och privata aktörer
att satsa på det gemensamma nätet,Hur en offentlig
informationsteknologisk infrastruktur skall kunna byggas
upp som främjar användning av nätverksteknologin i
folkbildningens tjänst, utvecklar demokratin, bl.a. genom
bättre kommunikation mellan folket och de folkvalda,
medger utveckling av näringsliv och förbättrad
samhällsservice i glesbygd och utvecklar den gemensamma
sektorn,Hur förhållandet mellan olika infrastrukturer
och kommunikationsslag påverkar miljön,Hur
hemarbete skall främjas genom förändringar i lagstiftningen
enligt vad som sägs i motionen,Hur mångsidig forskning
med inriktning på användning av den nya tekniken skall
främjas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen utarbetar direktiv
till och tillsätter en parlamentarisk utredning med uppgifter
enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar ge förvaltningsstyrelsen i
uppdrag att vidta åtgärder så att riksdagen kan
kommunicera med allmänheten via datorpost.1
Stockholm den 24 januari 1994
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Lars Bäckström (v)
Johan Lönnroth (v)