Det finns i dag ett flertal olika, riksomfattande radionät
i Sverige, bland annat för polis, räddningstjänst och
ambulansjukvård. Dessa radionät bekostas till största delen
av staten. Den sammanlagda kostnaden är svår att beräkna,
men det rör sig årligen om mycket betydande belopp.
De skilda radionäten är en naturlig följd av att tekniken
hittills begränsat möjligheterna till sambruk och samverkan
när det gäller radiokommunikation. Dessa begränsningar
har också medfört att exempelvis befintliga myndigheter
inom ovan angivna verksamhetsområden varit tvungna att
till stora kostnader kompletterna sina radioutrustningar
med diverse publika system för att säkra sina
kommunikationer, dels mellan olika enheter inom
eget ansvarsområde, dels också när det gäller
kommunikationen med andra myndighetsområden.
Exempel på sådana system är NMT, MINICALL och
MOBITEX.
Enligt lagen om radiokommunikation (1993:599) skall
samtliga nu gällande frekvenstillstånd omprövas
beträffande tillståndstid och tillståndsvillkor. Detta bör
enligt Telestyrelsen påbörjas så fort som möjligt före år
2000. Omprövningen föranleds av internationella krav på
effektivare frekvensutnyttjande, eftersom frekvenser blivit
en stor bristvara i hela Europa.
Vi står med andra ord inför viktiga avgöranden när det
gäller kommande behov i detta avseende. Frågan är
naturligtvis särskilt väsentlig beträffande myndigheter som
har en central funktion och ett nära samarbete även i
krigstid.
Den nya digitaltekniken i kombination med ett
utvecklat, rationellt användande av radiofrekvenser och
radiokanaler erbjuder numera möjligheter att operativt
sambruka utrustning samt även att samverka över
verksamhetsgränser och geografiska gränser.
Även om kostnadsaspekten utgör ett viktigt skäl för en
samordning av radiokommunikationerna, finns också stora
vinster att göra i personalbesparingar samt
effektivitetsförbättringar mellan samverkande
myndigheter.
Utvecklingen på radiokommunikationsområdet under
senare år har dessutom medfört att det inte längre kan
betraktas som självklart att staten skall stå för alla
kostnader i samband med utbyte av berörda radiosystem.
Mot bakgrund av det ovan sagda är det nu tid att uppdra
åt berörda parter, i första hand de tunga på området, bland
annat Rikspolisstyrelsen, Statens räddningsverk,
Socialstyrelsen och SOS Alarmering, att inrikta sitt arbete
mot gemensam radioteknik inför 2000-talet. Även till
exempel vägverk, banverk, tull och kustbevakning bör
kunna komma i fråga i sammanhanget.
Myndigheter med samhällsnyttig verksamhet bör
åläggas att snarast inleda ett samarbete i syfte
att analysera de olika intressenternas operativa behov, och
utarbeta en strukturerad specifikation över ett
av staten ägt och för brukarna gemensamt
radiokommunikationssystem att användas i krig och fred.
Specifikationen bör föreligga i slutligt skick senast den 1
juli 1995.
Utredningsarbete, projekteringsarbete, upphandling
och installation är tidsödande i sådana här sammanhang,
varför en framförhållning på fem till sex år får anses skälig.
Det förutsätts självfallet att ifrågavarande parter i
avvaktan på framtagandet av nämnda specifikation inte
anskaffar nya, separata radiosystem.
Arbetet bör inriktas mot de Europastandarder som
anges i samarbetet inom Trans European Trunked Radio
(TETRA).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordning av system för
radiokommunikation.