Teletaxornas utformning spelar en stor roll när det gäller
att skapa likvärdiga ekonomiska villkor för människor och
företag i skilda delar av landet. Vissa åtgärder har vidtagits
för att i detta avseende möta kravet om ett ''rundare
Sverige''.
Resultatet av den senaste taxejusteringen innebär en
förbättring genom att rikssamtalen gjorts billigare medan
priset för lokalsamtalen höjts. När det däremot gäller
indelningen i taxeområden borde större förbättringar ha
kunnat åstadkommas för att utjämna villkoren.
Vi vill illustrera de rådande förhållandena med följande
aktuella exempel.
1. En teleabonnent som bor i Tärnaby kan nå ca 20 000
invånare för lokaltaxa. Inom området för regiontaxa
tillkommer ytterligare ca 30 000 invånare. För att ringa till
närmaste lasarett debiteras abonnenten ifråga enligt
regiontaxa och för att nå länsstyrelsen och andra länsorgan
drabbas vederbörande av rikstaxa.
2. En abonnent som bor i centrala Stockholm kan för
lokaltaxa ringa till abonnenter i hela Stockholms län samt
stora delar av Uppsala län vilket innebär nära två miljoner
invånare. Vederbörande kan därmed nå samtliga
länsmyndigheter samt ett stort antal statliga myndigheter
och riksorganisationer.
Den ojämlikhet som dessa två extrema exempel utvisar
är inte acceptabel. Vi anser att ytterligare insatser nu måste
göras för att minska kostnadsskillnaderna mellan olika
abonnenter. Ett första steg i den riktningen bör vara att
taxeområdena utformas så att abonnenter för lokaltaxa
skall kunna nå alla hushåll och myndigheter i det egna länet.
Regeringen bör i avtalet med Telia AB försäkra sig om
att teletaxorna utformas så att en utjämning av kostnaderna
kan ske i enlighet med den princip som vi här angett.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utjämning av teletaxorna.
Stockholm den 17 januari 1994
Georg Andersson (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Bo Holmberg (s)
Axel Andersson (s)
Leo Persson (s)
Bo Finnkvist (s)