Teletaxornas utformning spelar en stor roll när det gäller att skapa likvärdiga ekonomiska villkor för människor och företag i skilda delar av landet. Vissa åtgärder har vidtagits för att i detta avseende möta kravet om ett ''rundare Sverige''.
Resultatet av den senaste taxejusteringen innebär en förbättring genom att rikssamtalen gjorts billigare medan priset för lokalsamtalen höjts. När det däremot gäller indelningen i taxeområden borde större förbättringar ha kunnat åstadkommas för att utjämna villkoren.
Vi vill illustrera de rådande förhållandena med följande aktuella exempel.
1. En teleabonnent som bor i Tärnaby kan nå ca 20 000 invånare för lokaltaxa. Inom området för regiontaxa tillkommer ytterligare ca 30 000 invånare. För att ringa till närmaste lasarett debiteras abonnenten ifråga enligt regiontaxa och för att nå länsstyrelsen och andra länsorgan drabbas vederbörande av rikstaxa.
2. En abonnent som bor i centrala Stockholm kan för lokaltaxa ringa till abonnenter i hela Stockholms län samt stora delar av Uppsala län vilket innebär nära två miljoner invånare. Vederbörande kan därmed nå samtliga länsmyndigheter samt ett stort antal statliga myndigheter och riksorganisationer.
Den ojämlikhet som dessa två extrema exempel utvisar är inte acceptabel. Vi anser att ytterligare insatser nu måste göras för att minska kostnadsskillnaderna mellan olika abonnenter. Ett första steg i den riktningen bör vara att taxeområdena utformas så att abonnenter för lokaltaxa skall kunna nå alla hushåll och myndigheter i det egna länet.
Regeringen bör i avtalet med Telia AB försäkra sig om att teletaxorna utformas så att en utjämning av kostnaderna kan ske i enlighet med den princip som vi här angett.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utjämning av teletaxorna.
Stockholm den 17 januari 1994 Georg Andersson (s) Ewa Hedkvist Petersen (s) Nils-Olof Gustafsson (s) Bo Holmberg (s) Axel Andersson (s) Leo Persson (s) Bo Finnkvist (s)