med anledning av prop. 1993/94:213 Godkännande av grundläggande principer för avtal rörande Arlandabanan

Arlandabanan behövs som en viktig del i det moderna
järnvägsnätet. Ett högeffektivt järnvägsnät med snabb- och
högfartståg har förutsättningar att konkurrera ut stora delar
av den miljöskadliga vägtrafiken och flygtrafiken.

Om utbyggnaderna av järnvägsnätet i Sverige -- särskilt
Mälarbanorna och linjerna norrut -- skall få full
genomslagskraft måste Arlandabanan byggas.

Järnvägstransporter är överlägsna ur alla
miljöaspekter -- de är energieffektiva, de kräver få
naturresurser, de kräver lite mark, de genererar inga
luftföroreningar, bullret kan hållas på låg nivå.

Både nationellt och internationellt har snabbtågen varit
en ekologisk och ekonomisk succé. Nästa steg i utvecklingen
som nu realiseras i Europa och Japan är högfartståg som
öppnar helt nya möjligheter. Man betecknar de nya tågen
som ett helt nytt transportsystem.

Arlandabanan måste bedömas ur ett nationellt
framtidsperspektiv och miljöperspektiv. Att genomföra
denna investering i rådande konjunkturfas med hög
arbetslöshet och låga byggpriser är rationellt.
Investeringskostnaden är hög men på lång sikt när bl.a.
miljökostnaderna syns i landets bokföring är denna
investering försvarbar.

Arlanda kommer att bli centrum för långväga flygtrafik.
Den nya järnvägstekniken kommer att konkurrera ut
merparten av inrikesflyget. En effektiv och miljövänlig
förbindelse mellan Arlanda och större delen av landet är en
förutsättning för detta.

Vänsterpartiet tillstyrker följaktligen byggandet av
Arlandabanan.

Finansieringen av Arlandabanan skall dock inte
genomföras enligt regeringens förslag. Det är inte förenligt
med god samhällsekonomi och effektivitet att låta en viktig
del av landets stomjärnväg kontrolleras av privata
intressenter under överskådlig tid. Stordriftsfördelar och
samordning går förlorade om ansvar, kontroll och drift
splittras upp.

Vi avslår följaktligen också förslaget om
nyttjanderätten.

Vänsterpartiet har i sitt förslag till statsbudget reserverat
statliga medel till ytterligare järnvägsinvesteringar.
Kostnaden för Arlandabanan ryms i detta. Naturligtvis får
och skall berörda kommuner, företag, markägare och
resenärer bidra till investerings- och driftskostnader men
inte på det sätt som regeringen föreslår. Vänsterpartiet har
bl.a. behandlat detta i riksdagsmotioner om markavgifter
för infrastruktur, t.ex. motion 1990/91:T249.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
finansieringen av Arlandabanan skall ske i enlighet med vad
som anförts i motionen om att staten skall ha huvudansvaret
för finansieringen,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om
nyttjanderätten av Arlandabanan.

Stockholm den 25 april 1994

Karl-Erik Persson (v)

Bengt Hurtig (v)

Rolf L Nilson (v)

Jan Jennehag (v)