Arlandabanan behövs som en viktig del i det moderna järnvägsnätet. Ett högeffektivt järnvägsnät med snabb- och högfartståg har förutsättningar att konkurrera ut stora delar av den miljöskadliga vägtrafiken och flygtrafiken.
Om utbyggnaderna av järnvägsnätet i Sverige -- särskilt Mälarbanorna och linjerna norrut -- skall få full genomslagskraft måste Arlandabanan byggas.
Järnvägstransporter är överlägsna ur alla miljöaspekter -- de är energieffektiva, de kräver få naturresurser, de kräver lite mark, de genererar inga luftföroreningar, bullret kan hållas på låg nivå.
Både nationellt och internationellt har snabbtågen varit en ekologisk och ekonomisk succé. Nästa steg i utvecklingen som nu realiseras i Europa och Japan är högfartståg som öppnar helt nya möjligheter. Man betecknar de nya tågen som ett helt nytt transportsystem.
Arlandabanan måste bedömas ur ett nationellt framtidsperspektiv och miljöperspektiv. Att genomföra denna investering i rådande konjunkturfas med hög arbetslöshet och låga byggpriser är rationellt. Investeringskostnaden är hög men på lång sikt när bl.a. miljökostnaderna syns i landets bokföring är denna investering försvarbar.
Arlanda kommer att bli centrum för långväga flygtrafik. Den nya järnvägstekniken kommer att konkurrera ut merparten av inrikesflyget. En effektiv och miljövänlig förbindelse mellan Arlanda och större delen av landet är en förutsättning för detta.
Vänsterpartiet tillstyrker följaktligen byggandet av Arlandabanan.
Finansieringen av Arlandabanan skall dock inte genomföras enligt regeringens förslag. Det är inte förenligt med god samhällsekonomi och effektivitet att låta en viktig del av landets stomjärnväg kontrolleras av privata intressenter under överskådlig tid. Stordriftsfördelar och samordning går förlorade om ansvar, kontroll och drift splittras upp.
Vi avslår följaktligen också förslaget om nyttjanderätten.
Vänsterpartiet har i sitt förslag till statsbudget reserverat statliga medel till ytterligare järnvägsinvesteringar. Kostnaden för Arlandabanan ryms i detta. Naturligtvis får och skall berörda kommuner, företag, markägare och resenärer bidra till investerings- och driftskostnader men inte på det sätt som regeringen föreslår. Vänsterpartiet har bl.a. behandlat detta i riksdagsmotioner om markavgifter för infrastruktur, t.ex. motion 1990/91:T249.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur finansieringen av Arlandabanan skall ske i enlighet med vad som anförts i motionen om att staten skall ha huvudansvaret för finansieringen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om nyttjanderätten av Arlandabanan.
Stockholm den 25 april 1994 Karl-Erik Persson (v) Bengt Hurtig (v) Rolf L Nilson (v) Jan Jennehag (v)