med anledning av prop. 1993/94:213 Godkännande av grundläggande principer för avtal rörande Arlandabanan
Att Sveriges internationella storflygplats Arlanda skall
anslutas till järnvägsnätet är en angelägen
infrastrukturåtgärd. Såväl rena transportskäl som miljöskäl
talar för detta. Det borde därför ligga i allas intresse att utan
andra sidomotiv så skyndsamt som möjligt förverkliga
Arlandabanan.
Arlandabanan är så mycket mer än en enkel
flygplatspendel som enbart skall forsla flygresenärer från
Stockholms city till flygplatsen. En anknytning av Arlanda
till det svenska stomjärnvägsnätet är en självklarhet.
Resenärer från norra Svealand och Norrland skall utan
omvägen till Stockholm kunna angöra flygplatsen med tåg.
Arlanda är utöver en flygterminal en stor arbetsplats -- cirka
14 000
människor varje dag eller dygn har sin sysselsättning
där. Därför måste trafikförsörjning av Arlanda ingå i ett
integrerat system för arbetspendling i hela Mälardalen.
Detta har trafikhuvudmännen i de fyra Mälardalslänen
och Örebro insett. Sedan två år tillbaka har de i ett
gemensamt utredningsbolag TIM -- Tåg i Mälardalen --
utrett just detta; ett integrerat regionaltågssystem inklusive
Arlandabanan. I detta utredningsarbete har det klart
framgått att det inte går -- i vart fall är det inte rationellt --
att särskilja Arlandatrafiken från resten. Uppsalapendeln
till Stockholm är väl det mest tydliga exemplet på en
trafikrelation som är av stor vikt att leda via Arlanda. I
TIM-utredningen visas dessutom att även tågen från
Nyköping, Eskilstuna och Katrineholm med fördel bör gå
direkt till Arlanda utan omstigningar på Stockholms
Central.
Det är alltså klart belyst i TIM:s utredning att en
integrerad trafik är den mest lönsamma -- alternativt minst
olönsamma -- såväl företagsekonomiskt som
samhällsekonomiskt.
Det kan för övrigt vara skäl att diskutera och
omprioritera de totala satsningarna på infrastrukturen. Vi
kan nu se hur nya järnvägar växer fram bl.a. runt Mälaren.
Det är bra. Besluten om dessa investeringar har fattats
utifrån Banverkets kalkyler som är samhällsekonomiska.
När de lokala och regionala trafikhuvudmännen skall börja
kalkylera på vad trafikeringen på de nya järnvägarna kostar
finner de att det är dyrt företagsekonomiskt sett. Man kan
uttrycka det så att det blir trafikhuvudmännen som får
betala ''mellanskillnaden'' mellan samhällsekonomi och
företagsekonomi. Följden kan bli att dessa tvekar inför
ökade skattesubventioner till kollektivtrafik, och
infrastrukturinvesteringen blir inte optimalt utnyttjad. Det
kan alltså enligt vår mening vara skäl att av den totala
satsningen på ny infrastruktur också avdela en del i stöd till
själva trafikeringen. Detta kan exempelvis utformas som ett
stöd till anskaffning av nya snabbtåg.
Enligt vår mening är -- som vi vid tidigare behandling i
riksdagen framfört -- den rationella lösningen att
Banverket, som för övrig järnvägstrafik, får uppdraget att
färdigställa Arlandabanan och att regeringen uppdrar till
sin förhandlingsman Kaj Janerus att förhandla med
trafikhuvudmännen bakom TIM för att hitta den
effektivaste trafikeringslösningen. Den redovisning som nu
ges i propositionen visar med all önskvärd tydlighet att
huvudsyftet är en privatisering för dess egen skull. Denna
privatisering sker till priset av stora subventioner och
bygger på att entreprenören får ett minst 45-årigt monopol
på driften av trafiken!
Mälarbanan och Svealandsbanan, som byggs för fullt,
kan börja trafikeras med nya tåg och högre hastighet
successivt under andra hälften av 1990-talet. För att detta
skall vara möjligt måste dock redan nu -- helst borde det
redan vara gjort -- nytt rullande material beställas. Innan
besked kan erhållas om Arlandabanan kan sådana beslut
inte tas. Anvaret för denna försening faller tungt på
Kommunikationsdepartementet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:213 om
godkännande av grundläggande principer för avtal rörande
Arlandabanan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att uppdrag bör ges till
Banverket att färdigställa Arlandabanan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förhandlingar bör upptas med
trafikhuvudmännen i Mälardalen för att lösa trafikeringen
av bl.a. Arlandabanan.
Stockholm den 28 april 1994
Gunnar Thollander (s)
Birgitta Dahl (s)
Ingrid Andersson (s)
Björn Kaaling (s)