med anledning av prop. 1993/94:213 Godkännande av grundläggande principer för avtal rörande Arlandabanan
Propositionen
I propositionen föreslås att utbyggnaden av
Arlandabanan skall finansieras dels av staten via
Banverket, dels av ett privat aktiebolag, i propositionen
kallat Bygg- och Trafikbolaget (BoT-bolaget). Efter
färdigställande skall äganderätten till Arlandabanan
överföras till den statligt ägda A-banan Projekt AB som
därefter i sin tur överlåter nyttjanderätten av banan tillbaka
till BoT-bolaget. I propositionen föreslås också att staten
via Banverket skall ansvara för Arlandabanans anslutningar
till stomjärnvägen mellan Stockholm och Uppsala samt för
markinköp.
Bakgrund
Ett flertal utredningar har visat att det inte är möjligt att
privatfinansiera en utbyggnad av hela Arlandabanan
(sträckan Rosersberg--Arlanda--Odensala). Projektet är
inte företagsekonomiskt lönsamt och därmed inte heller
intressant för privata företag med syfte att vara
vinstgivande.
Regeringen, vars övergripande mål är privatisering av
statlig verksamhet till vilket pris som helst, har därför
presenterat ett förslag som innebär, att endast den mest
lönsamma delen av Arlandabanan, sträckan Rosersberg--
Arlanda, skall byggas av ett privat bolag medan staten,
genom Banverket, skall finansiera den återstående,
olönsamma, delen.
Kostnaden för Arlandabaneprojektet
Regeringen framställer samfinansieringen av
Arlandabaneprojektet (järnväg Stockholm--Arlanda--
Odensala samt erforderliga stationer) som en stor
ekonomisk vinst för staten. Eftersom propositionen, av
förhandlingsskäl, inte innehåller några uppgifter om
totalkostnaden för projektet är det omöjligt att avgöra om
detta är riktigt.
Av Banverkets stomnätsplan 1994--2003 framgår att
följande kostnader kommer att belasta statskassan
(miljoner kr):
Till detta skall läggas de 600 miljoner kronor som enligt
Regeringens skrivelse 1993/94:170, Investeringsplaner för
infrastrukturen, har överförts från Södra stambanan till
Ostkustbanan för att användas till åtgärder som följer av
utbyggnaden av Arlandabanan. Den totala kostnaden för
staten blir enligt ovanstående redovisningar 3 338
miljoner kronor.
Gynnsamma villkor
Till det faktum att BoT-bolaget bygger den mest
lönsamma delen av banan kommer att bolagets villkor för
byggandet synes mycket gynnsamma. I avtalet förutsätts att
A-banan Projekt AB ersätter BoT-bolaget för extra
byggkostnader som uppkommer genom att A-banan
Projekt AB, Banverket eller Luftfartsverket vidtar åtgärder
som förändrar förutsättningarna för byggandet. På samma
sätt är BoT-bolaget berättigat att söka ersättning från A-
banan Projekt AB för förluster föranledda av att regering
eller riksdag förändrar förutsättningarna genom ändring i
lagar eller förordningar.
Vi anser att detta är en mycket otydlig avtalstext som
kan föranleda tolkningstvister. Det framgår t.ex. inte vilket
slag av ändrade villkor eller förutsättningar som skulle
kunna leda till ersättningsanspråk gentemot A-banan
Projekt AB. Eftersom A-banan Projekt AB saknar kapital
för att täcka eventuella förluster för det privata bolaget blir
det staten/skattebetalarna som slutligen får stå för riskerna.
Regeringen framhåller som en ytterligare stor fördel att
ägandet av Arlandabanan efter färdigställandet överförs till
A-banan Projekt AB. Vad som inte betonas lika tydligt är
att nyttjandrätten till banan genast återförs till BoT-bolaget
för en period av 45 år, om bolaget vill 55 år. Under den tiden
kommer BoT-bolaget att bestämma över trafiken på banan
och tillgodogöra sig vinsten. Först därefter tillförs
Arlandabanan staten. Detta innebär i realiteten en lång tid
av privat monopol på en av Sveriges mest lönsamma
järnvägar.
Konsekvenser för den regionala järnvägstrafiken
I propositionen framhålls att Arlandabanan kommer att
kunna utnyttjas för genomgående trafik från andra delar av
det svenska järnvägsnätet och att önskemålet om att knyta
samman regional och interregional tågtrafik med
flygtrafiken på Arlanda därmed tillgodoses. Detta skall ske
genom att det bolag som får genomföra
Arlandabaneprojeket (i avtalet kallat SPC) förbinder sig att
upplåta trafikeringsrätter på såväl södra som norra böjen
samt järnvägen på flygplatsen.
Vi anser att just privatiseringen av Arlandabanan, och
det avtal som föreligger, försvårar möjligheterna att
åstadkomma en samlad järnvägslösning för Mälarregionen.
I stället för att Arlandabanan blir en resurs i ett regionalt
tågsystem för Mälardalen kommer två separata tågsystem
att trafikera sträckan Stockholm--Arlanda. Därmed
omintetgörs möjligheterna att ta tillvara de
stordriftsfördelar som en samordning av trafiken skulle
kunna ge. Det gäller inte minst möjligheten till gemensam
upphandling av tåg, något som skulle ge möjligheter att
pressa priserna, men också möjligheten att samordna
personalförsörjningen.
I avtalet mellan A-banan Projekt AB och SPC, artikel
XI Trafikeringsrättigheter, kan man läsa att den
genomgående tågtrafiken från norr och söder inte får rätt
att stanna vid Stockholm--Arlanda flygplats. Däremot skall
södergående trafik från Uppsala eller norr om Uppsala
liksom norrgående trafik från orter söder och väster om
Stockholms stad få stanna.
Vi anser att denna avtalstext är otydlig. Det är omöjligt
att utifrån avtalstexten avgöra vilka tågförbindelser som
kommer att få stanna vid Stockholm--Arlanda flygplats.
Däremot är det tydligt att det privata monopolet på
sträckan Stockholm--Arlanda förstärks eftersom avtalet
innebär inskränkningar i rätten till av- och påstigning vid
Stockholms Central och stationerna längs Rosersbergsdelen
av banan.
En följd av detta blir att de övriga företag som trafikerar
Arlanda kommer att tvingas att sortera och övervaka sina
passagerare på ett sätt som borde vara främmande för ett
serviceföretag.
Därtill kommer att övriga trafikoperatörer som vill
trafikera Arlandabanan skall betala 80 %
av SPC:s gällande biljettpris för resan Stockholm C--
Arlanda för varje passagerare som stiger av eller på vid
Stockholm--Arlanda flygplats. Detta innebär en fördyring
för dessa operatörer och kan leda till egendomliga effekter
för taxesättningen.
Vår slutsats blir att regeringens förslag om
genomförande av Arlandabaneprojektet försvårar i stället
för att underlätta samordningen av den regionala
järnvägstrafiken i Mälardalen.
Vårt ställningstagande
Vi vidhåller vår uppfattning att hela Arlandabanan skall
vara en del av stomnätet samt att staten skall bygga, äga och
ha nyttjanderätten till banan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:213,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Arlandaprojektets inverkan på
den regionala tågtrafiken i Mälardalen.
Stockholm den 27 april 1994
Sven-Gösta Signell (s)
Håkan Strömberg (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Bo Nilsson (s)
Anita Jönsson (s)
Jarl Lander (s)
Ines Uusmann (s)
Ulrica Messing (s)
Christer Skoog (s)
Sten Östlund (s)
Lisbet Calner (s)
Georg Andersson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Krister Örnfjäder (s)