Propositionen
I propositionen föreslås att utbyggnaden av Arlandabanan skall finansieras dels av staten via Banverket, dels av ett privat aktiebolag, i propositionen kallat Bygg- och Trafikbolaget (BoT-bolaget). Efter färdigställande skall äganderätten till Arlandabanan överföras till den statligt ägda A-banan Projekt AB som därefter i sin tur överlåter nyttjanderätten av banan tillbaka till BoT-bolaget. I propositionen föreslås också att staten via Banverket skall ansvara för Arlandabanans anslutningar till stomjärnvägen mellan Stockholm och Uppsala samt för markinköp.
Bakgrund
Ett flertal utredningar har visat att det inte är möjligt att privatfinansiera en utbyggnad av hela Arlandabanan (sträckan Rosersberg--Arlanda--Odensala). Projektet är inte företagsekonomiskt lönsamt och därmed inte heller intressant för privata företag med syfte att vara vinstgivande.
Regeringen, vars övergripande mål är privatisering av statlig verksamhet till vilket pris som helst, har därför presenterat ett förslag som innebär, att endast den mest lönsamma delen av Arlandabanan, sträckan Rosersberg-- Arlanda, skall byggas av ett privat bolag medan staten, genom Banverket, skall finansiera den återstående, olönsamma, delen.
Kostnaden för Arlandabaneprojektet
Regeringen framställer samfinansieringen av Arlandabaneprojektet (järnväg Stockholm--Arlanda-- Odensala samt erforderliga stationer) som en stor ekonomisk vinst för staten. Eftersom propositionen, av förhandlingsskäl, inte innehåller några uppgifter om totalkostnaden för projektet är det omöjligt att avgöra om detta är riktigt.
Av Banverkets stomnätsplan 1994--2003 framgår att följande kostnader kommer att belasta statskassan (miljoner kr):
-- Nedlagda kostnader t.o.m. 1993 (fyrspåret): 751 -- Kostnader 1994-2003 (fyrspåret): 1 137 -- Norra böjen: 850 Totalt: 2 738
Till detta skall läggas de 600 miljoner kronor som enligt Regeringens skrivelse 1993/94:170, Investeringsplaner för infrastrukturen, har överförts från Södra stambanan till Ostkustbanan för att användas till åtgärder som följer av utbyggnaden av Arlandabanan. Den totala kostnaden för staten blir enligt ovanstående redovisningar 3 338 miljoner kronor.
Gynnsamma villkor
Till det faktum att BoT-bolaget bygger den mest lönsamma delen av banan kommer att bolagets villkor för byggandet synes mycket gynnsamma. I avtalet förutsätts att A-banan Projekt AB ersätter BoT-bolaget för extra byggkostnader som uppkommer genom att A-banan Projekt AB, Banverket eller Luftfartsverket vidtar åtgärder som förändrar förutsättningarna för byggandet. På samma sätt är BoT-bolaget berättigat att söka ersättning från A- banan Projekt AB för förluster föranledda av att regering eller riksdag förändrar förutsättningarna genom ändring i lagar eller förordningar.
Vi anser att detta är en mycket otydlig avtalstext som kan föranleda tolkningstvister. Det framgår t.ex. inte vilket slag av ändrade villkor eller förutsättningar som skulle kunna leda till ersättningsanspråk gentemot A-banan Projekt AB. Eftersom A-banan Projekt AB saknar kapital för att täcka eventuella förluster för det privata bolaget blir det staten/skattebetalarna som slutligen får stå för riskerna.
Regeringen framhåller som en ytterligare stor fördel att ägandet av Arlandabanan efter färdigställandet överförs till A-banan Projekt AB. Vad som inte betonas lika tydligt är att nyttjandrätten till banan genast återförs till BoT-bolaget för en period av 45 år, om bolaget vill 55 år. Under den tiden kommer BoT-bolaget att bestämma över trafiken på banan och tillgodogöra sig vinsten. Först därefter tillförs Arlandabanan staten. Detta innebär i realiteten en lång tid av privat monopol på en av Sveriges mest lönsamma järnvägar.
Konsekvenser för den regionala järnvägstrafiken
I propositionen framhålls att Arlandabanan kommer att kunna utnyttjas för genomgående trafik från andra delar av det svenska järnvägsnätet och att önskemålet om att knyta samman regional och interregional tågtrafik med flygtrafiken på Arlanda därmed tillgodoses. Detta skall ske genom att det bolag som får genomföra Arlandabaneprojeket (i avtalet kallat SPC) förbinder sig att upplåta trafikeringsrätter på såväl södra som norra böjen samt järnvägen på flygplatsen.
Vi anser att just privatiseringen av Arlandabanan, och det avtal som föreligger, försvårar möjligheterna att åstadkomma en samlad järnvägslösning för Mälarregionen. I stället för att Arlandabanan blir en resurs i ett regionalt tågsystem för Mälardalen kommer två separata tågsystem att trafikera sträckan Stockholm--Arlanda. Därmed omintetgörs möjligheterna att ta tillvara de stordriftsfördelar som en samordning av trafiken skulle kunna ge. Det gäller inte minst möjligheten till gemensam upphandling av tåg, något som skulle ge möjligheter att pressa priserna, men också möjligheten att samordna personalförsörjningen.
I avtalet mellan A-banan Projekt AB och SPC, artikel XI Trafikeringsrättigheter, kan man läsa att den genomgående tågtrafiken från norr och söder inte får rätt att stanna vid Stockholm--Arlanda flygplats. Däremot skall södergående trafik från Uppsala eller norr om Uppsala liksom norrgående trafik från orter söder och väster om Stockholms stad få stanna.
Vi anser att denna avtalstext är otydlig. Det är omöjligt att utifrån avtalstexten avgöra vilka tågförbindelser som kommer att få stanna vid Stockholm--Arlanda flygplats. Däremot är det tydligt att det privata monopolet på sträckan Stockholm--Arlanda förstärks eftersom avtalet innebär inskränkningar i rätten till av- och påstigning vid Stockholms Central och stationerna längs Rosersbergsdelen av banan.
En följd av detta blir att de övriga företag som trafikerar Arlanda kommer att tvingas att sortera och övervaka sina passagerare på ett sätt som borde vara främmande för ett serviceföretag.
Därtill kommer att övriga trafikoperatörer som vill trafikera Arlandabanan skall betala 80 % av SPC:s gällande biljettpris för resan Stockholm C-- Arlanda för varje passagerare som stiger av eller på vid Stockholm--Arlanda flygplats. Detta innebär en fördyring för dessa operatörer och kan leda till egendomliga effekter för taxesättningen.
Vår slutsats blir att regeringens förslag om genomförande av Arlandabaneprojektet försvårar i stället för att underlätta samordningen av den regionala järnvägstrafiken i Mälardalen.
Vårt ställningstagande
Vi vidhåller vår uppfattning att hela Arlandabanan skall vara en del av stomnätet samt att staten skall bygga, äga och ha nyttjanderätten till banan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:213,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Arlandaprojektets inverkan på den regionala tågtrafiken i Mälardalen.
Stockholm den 27 april 1994 Sven-Gösta Signell (s) Håkan Strömberg (s) Sten-Ove Sundström (s) Bo Nilsson (s) Anita Jönsson (s) Jarl Lander (s) Ines Uusmann (s) Ulrica Messing (s) Christer Skoog (s) Sten Östlund (s) Lisbet Calner (s) Georg Andersson (s) Sigrid Bolkéus (s) Krister Örnfjäder (s)