Allt sedan trafiken med flygplanstypen Fokker F28 startade år 1978 har diskussionen varit omfattande beträffande miljöstörningarna runt nuvarande Karlstad flygplats. Vid flygplatsen bor ca 6 500 personer inom ett område som är berört av flygbullernivån 55 dBA (FBN) och ca 45 000 personer inom ett område med maxbuller 70 dBA. Avståndet mellan asfaltkanten på flygplatsens norra del och närmaste bostadshus är endast 170 meter.
Koncessionsnämnden för miljöskydd uttalade i samband med en miljöprövning av flygplatsen år 1988 bl.a. att ''det (är) mycket angeläget att Karlstad flygplats snarast upphör att användas för linjetrafik''. Det grundläggande koncessionsbeslutet för flygplatsen härrör sig från år 1983. Där regleras bl.a. att jetplan eller flygplan med en flygvikt överstigande 5 700 kg endast får starta eller landa mellan kl 07.00 och 22.00.
Den nuvarande flygplatsens miljöolägenheter och restriktionerna för flygtrafiken föranledde länsstyrelsen, landstinget och Karlstads kommun att år 1986 påbörja arbetet för planeringen av en ny länsflygplats i Värmland. En flygplatskommitté som studerade möjliga flygplatslägen i länet bildades. Länsstyrelsen godkände år 1988 flygplatskommitténs förslag att förlägga en länsflygplats vid Mellerudstorp, ca 15 km nordväst om Karlstad.
År 1989 upprättades ett samarbetsavtal mellan de tre parterna Luftfartsverket, Landstinget i Värmland och Karlstads kommun. En projektstyrelse bildades, och denna har tagit fram ett omfattande utredningsmaterial för såväl lokaliseringsprövningen som miljökonsekvensbeskrivningarna till Koncessionsnämndens prövning enligt miljöskyddslagen och regeringens prövning enligt naturresurslagen (NRL).
Parallellt med utredningsarbetet har en diskussion om finansieringen av den nya länsflygplatsen förts. Genom flygrådet för Värmland, Handelskammaren och företagsgrupperna har också näringslivet engagerat sig i flygplatsfrågan. Ett mycket stort intresse finns att bibehålla och utveckla flygkommunikationer till/från Värmland. Näringslivets möjligheter och intresse att investera i en ny flygplats är dock begränsade.
I december 1990 inlämnades till Koncessionsnämnden för miljöskydd ansökan att få anlägga en ny trafikplats i Värmlands län vid Mellerudstorp. Enligt ansökan skall flygplatsen, med en rullbana på 2 500 m, dimensioneras för flygplanstyperna MD-80 och Boeing 737. Det maximala antalet turer skall uppgå till 16 per dag och antalet flygrörelser till max 37 000 per år. Antalet passagerare efter år 2000 beräknas till 400 000--500 000 per år. Kostnaden för flygplatsen beräknas till 355 miljoner kronor exklusive anslutningsvägar och utlagda projekteringskostnader.
I oktober 1991 begärde Koncessionsnämnden Miljödepartementets yttrande om huruvida flygplatsen skulle prövas enligt NRL. Regeringen beslöt i december samma år att en sådan prövning skulle ske. I juli 1992 översändes projektstyrelsens NRL-ansökan till regeringen.
Den 7 oktober 1993 beslutade regeringen att lämna tillstånd att i huvudsak i överensstämmelse med ansökan anlägga en trafikflygplats vid Mellerudstorp. I beslutet konstaterar regeringen att en väl fungerande trafikflygplats i Värmland är en del av ett bra trafiksystem i västra Sverige och att en ökad järnvägstrafik (framför allt snabbtågslinjen Karlstad--Stockholm) inte i alla avseenden kan ersätta de möjligheter till snabba förbindelser i olika riktningar som flygtrafik kan ge.
Vi välkomnar regeringens ställningstagande i flygplatsfrågan. Flyget är mycket betydelsefullt för det värmländska näringslivet och för allmänhetens behov att snabbt förflytta sig inom Sverige och till Europa. Skall regionen kunna vara konkurrenskraftig behövs definitivt goda flygförbindelser med omvärlden, liksom bra vägar och goda tågkommunikationer. Tillgången till kompletterande och konkurrerande transportmedel skapar förutsättningar för en utvecklande region där människor och företag kan leva och verka framgångsrikt.
Vad vi främst bör se till att ha är en, liksom idag, stark Stockholm/Arlanda-linje. Ett komplement med Köpenhamn och Göteborg borde kunna vara möjligt, liksom linjetrafik till Oslo. På sikt kan en eller ett par direktlinjer till destinationer ute i Europa bli aktuella. Charter och fraktflyg borde också kunna vara utvecklingsbara.
De tre ingående parterna i projektstyrelsen har i slutet av år 1993 träffat en principöverenskommelse vad avser finansieringen av den nya länsflygplatsen. Överenskommelsen innebär att Luftfartsverket, Landstinget i Värmland och Karlstads kommmun bidrar med 60 miljoner kronor vardera, således med sammanlagt 180 miljoner kronor av de 355 miljoner kronor flygplatsen beräknas kosta. Enligt den tecknade överenskommelsen förutsätts att staten bidrar med återstoden av finansieringen, 175 miljoner kronor. För anslutningsvägen till flygplatsen har reserverats medel i länstrafikanläggningsplanen för Värmlands län 1994--2003 (18 miljoner kronor år 1996--97 med möjlighet till förskottering från kommunen, (Projektstyrelsen).
Genom Luftfartsverkets del av överenskommelsen har staten tagit ett normalt affärsmässigt ansvar som motsvarar engagemanget i den nuvarande flygplatsen. Mot bakgrund av marknadssituationen inom luftfarten m.m. konstaterar vi emellertid att den nya flygplatsen för närvarande inte kan komma till stånd utan ytterligare statliga medel. Den stora betydelse som en ny länsflygplats har för Värmland som en livskraftig region i framtiden, miljöproblemen på nuvarande flygplats samt det svåra sysselsättningsläget inom byggnadssektorn i Värmland bör därvid beaktas särskilt.
De stora åtaganden som gjorts inom länet för att snabbt lösa flygplatsfrågan visar på ett starkt engagemang för Värmlands framtida trafikförsörjning och utvecklingsmöjligheter. Detta engagemang bör enligt vår uppfattning mötas av motsvarande intresse på central nivå. Staten bör således bidra med ett investeringsbidrag på 175 miljoner kronor genom omfördelning av de medel för infrastrukturinvesteringar som riksdagen tidigare har fattat beslut om. Ett snabbt beslut i frågan innebär att den nya flygplatsen kan börja byggas under innevarande år och stå färdig sommaren 1996. Därmed skulle byggandet kunna ske under en period av mycket hög arbetslöshet inom bygg- och anläggningssektorn.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta i anspråk medel för infrastrukturinvesteringar för att bygga en länsflygplats i Värmland.
Stockholm den 25 januari 1994 Isa Halvarsson (fp) Gullan Lindblad (m) Kjell Ericsson (c)