Frågan om Bromma flygplats framtid har diskuterats
intensivt under de senaste decennierna. Flygplatsen
öppnade 1936 och ersatte då den provisoriska flygplatsen i
Lindarängen invid Gärdet i Stockholm. Fram till den 31
december 1996 arrenderar staten den mark som Bromma
flygplats är belägen på, av Stockholms stad, utan
ekonomisk ersättning till staden.
1962 flyttade man ut allt jetflyg från Bromma till det nya
Arlanda. Inrikesflyget blev kvar på Bromma. Detta till
nackdel för miljö och människor. Säkerhetsriskerna kom
alltmer att betraktas som ett allvarligt problem. Bullret
utgjorde ändå det värsta problemet för många. 1972 satte
linjeflyg in den mycket bullriga Fokker F28. Många
närboende klagade.
Under 1970-talet väcktes i Stockholms
kommunfullmäktige och riksdagen förslag om att även
inrikesflyget borde flyttas från Bromma till Arlanda. 1980
beslutar riksdagen att linjeflygs jettrafik skall överflyttas till
Arlanda, vilket verkställs först i oktober 1983. Fram till
1992 var det ganska lugnt på Bromma. Lite sport- och
skolflyg och privata passagerarplan använder flygplatsen.
De boende kunde andas ut. Bullret och olycksriskerna
minskade. Dock inträffade en del mindre olyckor i
flygplatsens närhet, men utan att skada någon människa på
marken.
1985 föreslog centern i kommunfullmäktige att man skall
avveckla flygplatsen när arrendekontraktet går ut 1996 och i
stället bygga bostäder på flygfältsområdet. 1990 presenterar
stadens förvaltningar ett mycket storskaligt bostads- och
kontorsalternativ. Bl.a. centern tar avstånd från att bygga
så mycket som 10 000 bostäder på fältet. Planeringen skall,
enligt centern, i stället inriktas på högst 1 500 marknära och
småskaliga bostäder med parker och grönområden.
1992 beslutar Stockholms kommunfullmäktige med
knapp majoritet att förhandla med staten om förlängning av
arrendeavtalet med staten. Flygbolagen nappar och i juni
1992 är den reguljära flygtrafiken med såväl jet- som
propellerplan igång igen. Många människor lider av buller
och avgaser. Många är rädda för olyckor. Man minns
Gottröra.
Det är enligt min mening oacceptabelt att ha en flygplats
mitt inne i en storstad. Det får inte vara så att tiotusentals
människor skall behöva bli allvarligt störda varje dag bara
för att tillfredsställa i första hand affärsresenärerna. Enligt
beslut skall det byggas en snabbjärnväg mellan Stockholm
och Arlanda. En tågresa till och från flygplatsen kommer
att ta 18 minuter. Arlanda skall också utökas med en tredje
landningsbana.
Det finns därför goda förutsättningar att avveckla
Bromma flygfält så att människor och miljö i ett av
Stockholms tätbebyggda områden skonas från flygeländet.
Flygverksamheten vid Bromma flygplats bör avvecklas och
reguljärflyget överföras till Arlanda så snart som möjligt
eller senast när markavtalet går ut den 31 december 1996.
Det innebär också att staten inte skriver under något nytt
markavtal med Stockholms stad beträffande Bromma
flygfält. Sport- och skolflygets framtida lokalisering efter
flyttning från Bromma får utredas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående avvecklingen av Bromma
flygplats.
Stockholm den 21 januari 1994
Christina Linderholm (c)