Frågan om Bromma flygplats framtid har diskuterats intensivt under de senaste decennierna. Flygplatsen öppnade 1936 och ersatte då den provisoriska flygplatsen i Lindarängen invid Gärdet i Stockholm. Fram till den 31 december 1996 arrenderar staten den mark som Bromma flygplats är belägen på, av Stockholms stad, utan ekonomisk ersättning till staden.
1962 flyttade man ut allt jetflyg från Bromma till det nya Arlanda. Inrikesflyget blev kvar på Bromma. Detta till nackdel för miljö och människor. Säkerhetsriskerna kom alltmer att betraktas som ett allvarligt problem. Bullret utgjorde ändå det värsta problemet för många. 1972 satte linjeflyg in den mycket bullriga Fokker F28. Många närboende klagade.
Under 1970-talet väcktes i Stockholms kommunfullmäktige och riksdagen förslag om att även inrikesflyget borde flyttas från Bromma till Arlanda. 1980 beslutar riksdagen att linjeflygs jettrafik skall överflyttas till Arlanda, vilket verkställs först i oktober 1983. Fram till 1992 var det ganska lugnt på Bromma. Lite sport- och skolflyg och privata passagerarplan använder flygplatsen. De boende kunde andas ut. Bullret och olycksriskerna minskade. Dock inträffade en del mindre olyckor i flygplatsens närhet, men utan att skada någon människa på marken.
1985 föreslog centern i kommunfullmäktige att man skall avveckla flygplatsen när arrendekontraktet går ut 1996 och i stället bygga bostäder på flygfältsområdet. 1990 presenterar stadens förvaltningar ett mycket storskaligt bostads- och kontorsalternativ. Bl.a. centern tar avstånd från att bygga så mycket som 10 000 bostäder på fältet. Planeringen skall, enligt centern, i stället inriktas på högst 1 500 marknära och småskaliga bostäder med parker och grönområden.
1992 beslutar Stockholms kommunfullmäktige med knapp majoritet att förhandla med staten om förlängning av arrendeavtalet med staten. Flygbolagen nappar och i juni 1992 är den reguljära flygtrafiken med såväl jet- som propellerplan igång igen. Många människor lider av buller och avgaser. Många är rädda för olyckor. Man minns Gottröra.
Det är enligt min mening oacceptabelt att ha en flygplats mitt inne i en storstad. Det får inte vara så att tiotusentals människor skall behöva bli allvarligt störda varje dag bara för att tillfredsställa i första hand affärsresenärerna. Enligt beslut skall det byggas en snabbjärnväg mellan Stockholm och Arlanda. En tågresa till och från flygplatsen kommer att ta 18 minuter. Arlanda skall också utökas med en tredje landningsbana.
Det finns därför goda förutsättningar att avveckla Bromma flygfält så att människor och miljö i ett av Stockholms tätbebyggda områden skonas från flygeländet. Flygverksamheten vid Bromma flygplats bör avvecklas och reguljärflyget överföras till Arlanda så snart som möjligt eller senast när markavtalet går ut den 31 december 1996. Det innebär också att staten inte skriver under något nytt markavtal med Stockholms stad beträffande Bromma flygfält. Sport- och skolflygets framtida lokalisering efter flyttning från Bromma får utredas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående avvecklingen av Bromma flygplats.
Stockholm den 21 januari 1994 Christina Linderholm (c)